• Anonym (öronont)

    Vårt skrikiga barn ger oss ont i öronen!!

    Våra öron är väl egentligen inte problemet!! Vår dotter på 9 mån skriker så fort det är något som inte passar henne. Hon kan vara nymatad, precis sovit och hon har all uppmärksamhet. Hur bra hon än har det så skriker hon. När man bär henne, i vagnen, I BILEN...överallt!!! Det är inte det lilla skriket utan det där allra högsta decibel skriket så att det ringer i öronen efter. Mina öron har dessutom  börjat producera mer vax sen hon började skrika för ca 2 mån sedan. Många föräldrar vi träffas säger att deras barn också skriker på detta viset men sen visar det sig att de gör de inte alls. Vår dotter skriker ännu högre än något annat barn vi hört! Vi vet inte vad vi ska göra. Hon är ju så liten så hon förstår ju inte att man säger till henne. Man ska helt enkelt stå ut med det. Jo det måste vi ju göra.
    Jag undrar om det är någon som varit i samma sits och har lite tips??

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-12 15:46
    Att jag la detta inlägg i känsliga rummet var att jag från början hade en annan attityd till min dotter och hennes skrikande. Var ganska trött på det när jag skrev om ni förstår vad jag menar...
    Så jag ursäktar till alla de som verkligen har något KÄNSLIGT att skriva om och so har mer anledning att vara anonyma...

  • Svar på tråden Vårt skrikiga barn ger oss ont i öronen!!
  • Anonym

    Hon har inte fel på hörseln då?

  • Anonym (r)

    Min son är likadan men han är 2 och ett halvt! han pratar jättemycket också men han skriker det oftast! har försökt säga till honom att prata tystare men det hjälper inte. Stackars mina grannar de är skitsura!

  • Anonym (öronont)
    Anonym skrev 2011-08-10 14:21:45 följande:
    Hon har inte fel på hörseln då?
    Vi var på bvc senast idag och det är inget fel på hennes hörsel.
  • Anonym

    Jag vet exakt vad du menar. Vår kille började med det när han var runt året och han har väldiga röstresurser. De där höga gälla tonerna är som tortyr för öronen. Jag tänkte det skulle vara en period bara men jag kan tala om att han höll på i över 1 år. Så fort han var missnöjd eller exalterad eller bara kände för det så kom några korta skärande toner, eller en lång... Vi försökte allt i perioder (och vi hade ju gott om tid), bli arga, ignorera, säga ifrån på olika sätt men inget hjälpte.

    När vi fick barn nr 2 var vi jätterädda för att hans hörsel skulle skadas för jag hade ofta lite ring i öronen när jag gick och la mig på kvällen. Eftersom vi aldrig lyckades få tyst på honom så var vi väldigt mycket utomhus och lekte eftersom det inte blir lika hemskt för öronen då. Ibland gick jag med papperstussar i öronen inne för man visste aldrig när skriken skulle komma. Jag sa bara till honom "Nej, gör inte så. Jag får ont i öronen" i förhoppning att han en dag skulle förstå och sluta.

    Han har ju som sagt slutat nu men varför vet jag inte, han växte väl in i nån ny fas Så fort lillebror skriker säger han "Nej, sluta skrika, jag får ont i öronen", så på nåt sätt gick det väl in till slut

  • Anonym (r)
    Anonym skrev 2011-08-10 19:54:04 följande:
    Jag vet exakt vad du menar. Vår kille började med det när han var runt året och han har väldiga röstresurser. De där höga gälla tonerna är som tortyr för öronen. Jag tänkte det skulle vara en period bara men jag kan tala om att han höll på i över 1 år. Så fort han var missnöjd eller exalterad eller bara kände för det så kom några korta skärande toner, eller en lång... Vi försökte allt i perioder (och vi hade ju gott om tid), bli arga, ignorera, säga ifrån på olika sätt men inget hjälpte.

    När vi fick barn nr 2 var vi jätterädda för att hans hörsel skulle skadas för jag hade ofta lite ring i öronen när jag gick och la mig på kvällen. Eftersom vi aldrig lyckades få tyst på honom så var vi väldigt mycket utomhus och lekte eftersom det inte blir lika hemskt för öronen då. Ibland gick jag med papperstussar i öronen inne för man visste aldrig när skriken skulle komma. Jag sa bara till honom "Nej, gör inte så. Jag får ont i öronen" i förhoppning att han en dag skulle förstå och sluta.

    Han har ju som sagt slutat nu men varför vet jag inte, han växte väl in i nån ny fas Så fort lillebror skriker säger han "Nej, sluta skrika, jag får ont i öronen", så på nåt sätt gick det väl in till slut
    Hur gammalt är barnet nu?
  • Anonym (Singelmamma)

    Min lillkille har också skrikit till och från. Mitt tips är hörselskydd.

    Jag är ensamstående och det var väldigt viktigt för mig att hålla mig lugn och det är svårt med höga skärande ljud i öronen. Utrustad med ett par knallgula hörselskydd lyckades det bra. Ibland blev han så förvånad över de gula sakerna på mitt huvud att han slutade skrika av den anledningen.

    Sedan när han blev större kunde han tystna då han inte fick någon reaktion från mig som han ville ha utan jag pratade med honom i normal ton.

    Självklart tog det inte bort allt ljud och jag ignorerade honom inte, blev bara lite lättare utan att få så ont i öronen.

    Jag kunde också säga till honom att nu får du sluta skrika annars tar jag på mig hörselskydden. Ibland fungerade det också.

  • Anonym (Singelmamma)

    PS. Ni har väl kollat att det inte är något fel på henne, ont i magen eller något?

  • FasterK
    Anonym (Singelmamma) skrev 2011-08-11 00:19:29 följande:
    Min lillkille har också skrikit till och från. Mitt tips är hörselskydd.

    Jag är ensamstående och det var väldigt viktigt för mig att hålla mig lugn och det är svårt med höga skärande ljud i öronen. Utrustad med ett par knallgula hörselskydd lyckades det bra. Ibland blev han så förvånad över de gula sakerna på mitt huvud att han slutade skrika av den anledningen.

    Sedan när han blev större kunde han tystna då han inte fick någon reaktion från mig som han ville ha utan jag pratade med honom i normal ton.

    Självklart tog det inte bort allt ljud och jag ignorerade honom inte, blev bara lite lättare utan att få så ont i öronen.

    Jag kunde också säga till honom att nu får du sluta skrika annars tar jag på mig hörselskydden. Ibland fungerade det också.
    Fiffigt knep!
  • Glitter2

    Min man har svår tinnitus och dotterns skrik gjorde/gör det hela såklart mycket värre. Han har gula öronproppar varje gång hon börjar vråla. Nu är hon ju så stor att det mest är en del av hennes utveckling(trots) men när hon var liten använde vi båda ofta proppar för att, precis som Singelnamma, kunna hålla oss lugna

  • Anonym (känner igen mig)

    min dotter fyller ett år nu idagarna och hon har både ett jäkla humör och en kraftig röst... det är vårt första barn och man har väl därför lite svårt för att alltid veta vad som ska hjälpa eller inte... eller om nåt hjälper alls...
    Just nu e det stora problemet att så fort hon inte får som hon vill, alltså en sak eller nåt, så skriker hon HÖGT och ljudligt och gråter som att man typ håller på att slå ihjäl henne.... En sorts trots , det förstår jag, men vad göra för att i tid få bukt på det?

    Jag lider med er, visserligen skriker inte min dotter heeela tiden, utan är väl glad för det mesta.. men när hon väl skriker , då hörs det kan man väl säga.... försöker få min sambo att förstå att det inte hjälper att han gör höga ljud tillbaka (detta retar bara upp mig mer) utan att han bara ska ignorera henne.... får väl bli mer tydlig på den punkten...

    Tror ni att högljudheten kan ha att göra med att barnet hör en bråka ibland?

  • Anonym (öronont)

    Hon har nog inte ont någonstans. Hon håller på att skrika väldigt ofta men kanske inte 100% av tiden. Då märker man ju att hon mår bra egentligen. Jo öronpropparna brukar vara i...
    Vi har inte bråkat sen hon kom, bara lite tysta "diskussioner" så att hon inte ska höra.
    Vi har alltid spelat mycket musik för henne med mycket bas, trummor etc. Hon kanske vill överrösta det. Vi ska ha det lite tystare här i fortsättningen. Hon somnar till musik... 

  • Anonym
    Anonym (r) skrev 2011-08-10 19:55:41 följande:
    Hur gammalt är barnet nu?
    2,5 år nu!
  • Anonym (Singelmamma)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2011-08-11 00:32:56 följande:
    min dotter fyller ett år nu idagarna och hon har både ett jäkla humör och en kraftig röst... det är vårt första barn och man har väl därför lite svårt för att alltid veta vad som ska hjälpa eller inte... eller om nåt hjälper alls...
    Just nu e det stora problemet att så fort hon inte får som hon vill, alltså en sak eller nåt, så skriker hon HÖGT och ljudligt och gråter som att man typ håller på att slå ihjäl henne.... En sorts trots , det förstår jag, men vad göra för att i tid få bukt på det?

    Jag lider med er, visserligen skriker inte min dotter heeela tiden, utan är väl glad för det mesta.. men när hon väl skriker , då hörs det kan man väl säga.... försöker få min sambo att förstå att det inte hjälper att han gör höga ljud tillbaka (detta retar bara upp mig mer) utan att han bara ska ignorera henne.... får väl bli mer tydlig på den punkten...

    Tror ni att högljudheten kan ha att göra med att barnet hör en bråka ibland?
    Köp ett par rejäla hörselskydd till sambon!

    Jag tror visst att barn tar efter. Hör de vuxna skrika gör de det också. Det kan också göra dem otrygga så de skriker mer.
  • Anonym (öronont)

    Jo, men att jag har öronproppar gör ju inte att hon inte skriker. Öronproppar av alla slag går vi redan med här hemma.
    Man kanske inte kan göra så mycket åt att hon skriker men jag undrade om det var någon med samma erfarenhet som har tips. Tycker ju på många sätt att det är synd om henne i hennes frustration... 

  • Anonym (känner igen mig)

    ja alltså nu är inte min dotter otrygg i sig, hon e bara bestämd när hon skriker efter något hon vill ha och kan ibland "skälla" på oss... Så det handlar inte om dåligt föräldraskap eller nåt sånt...

    Jag tänkte på dig TS , er dotter kanske skulle ha hjälp av att "prata" med någon. Eller att ni som familj får rådgivning just hur ni ska hantera er dotters frustration. Det finn ju BUP eller vad det heter,.. Du skrev att dom kollat hörseln, men har dom gjort en noggran undersökning?

    Jag kommer ihåg i min tonår att minn kompis systers son hade väldiga vredesutbrott, det var inget annat att göra än att hon fick sitta ner med honom när han hade sina utbrott. Folk stirrade ochhade givetvis en massa åsikter, men idag är han en vanlig liten pojke som är hur lugn som helst...

  • Anonym

    Vår son var likadan. Han skrek högt både när han var glad och när han var arg. Grannarna kommenterade att hörde sonen så visst lät han högt. Vi stod ut, var mycket utomhus och sonen övergick så småningom till att prata en massa.

  • Little Ms Chatterbox

    En del skrikande kan vara frustration över att barnet inte kan förmedla sig som det vill. Om talet inte har kommit igång ordentligt men mycket av viljan. /// En sak som jag tror skulle kunna funkar är att ge Omega så frustrationen inte blir så kraftig. Testa Eskimo kids, Eye Q, eller Mumomega om du ammar.


Svar på tråden Vårt skrikiga barn ger oss ont i öronen!!