Krävande 4åring
Hej.
Det har varit en konfliktfylld sommar. Vår 4årige son är en mycket bestämd ung man som vill ha det på sitt sätt. Han ser inga kontigheter i att skrika, gråta eller slänga sig omkring när han inte får bestämma.
Hans utbrott kan pågå i nära en timme ibland.
När det blir så försöker jag ta det lugnt, säga att jag hör vad du säger, jag förstår vad du vill men det går inte för att... jag försöker säga hur man gör iustället för hur man inte gör. bla bla bla.
Ibland orkar jag bara inte och blir jättearg, i synnerhet om han gett sig på sin syster, vilket han gör väldigt mycket just nu. De kan inte skojbråka eller busa som man kan se andra syskonpar gör, utan hos oss smäller det. Han puttas, sparkar, armbågar, ibland biter om hon kommer för nära.
När jag blir jättearg, så höjer jag rösten, tar tag i honom och lyfter bort honom.
Han petar upp i ansiktet på folk, med gaffeln eller med en pinne t.ex - det går bara inte in att det är farligt. Jag har flera gånger lämnat platsen, åkt hem ifrån vänner osv för att jag känner det som om vi bara ställer till det när vi kommer.
När han får uppmärksamhet är han som en dröm, när han får uppgifter som han tycker om känns han lugn. Han blir lugn av att promenera i skogen eller åka till havet, så vi försöker med det så mycket vi kan. Jag är en väldigt engagerad person
Han har alltid varit oerhört känslig när det kommer till mig, han blir förkrossad när jag blir arg, han värdesätter mitt sällskap, han förstår sig på världen. Han skriver och läser ord upp till 5 bokstäver, han fantasi är fantastisk, han resonerar som de äldre barnen. Han har en kompis som han inte bråkar med, en flicka - hon är snart 6år. Han har 2 andra killar, men de verkar börja välja bort han sällskap, eftersom det alltid blir bråk. Han har inga direkta vänner på dagis. Detta är ett väldigt känsligt ämne för mig, jag önskar såklart att han hade fler vänner, men det har verkligen inte trillat ner en polett i det ämnet än.
Han äter mini-mini och han är till storleken som en knapp 3-åring ( han följer förvisso sin kurva), men äter väldigt lite. Hans energinivå är brutal, ingen vila 200% från morgon till kväll.
Det som gör mig så ledsen är att vår lilla tös hamnar mitt i denna storm, jag är rädd att hon skall vilja välja bort honom med.
Jag vet inte hur jag skall få honom att förstå att vi måste vara rädda om varandra.
