Hon & Jag

Det hela började för ett och halvt år sedan då jag via en datingsida fick kontakt med en tjej som har två mindre barn sedan tidigare. Vi började chatta och maila. Som alla nykära kunde vi sitta i timmar och chatta samt prata i telefon. Vi fortsatte att ha tät kontakt och till slut bestämde vi oss för att ses. Allt flöt på bra och vi började ses på helgerna, då hon bor på landet utanför en annan stad ca 30 min ifrån mig. Under de första veckorna träffades vi på tu man hand och därefter introducera hon mig för barnen. Vi tog det lugnt både för vår egen och barnas skull.

Efter ett tag insåg vi att vi måste vara någon sorts själsfränder, vi delar flera grundläggande värderingar, tänker lika och samtidigt, även om vi har olika bakgrunder. Alltså tänker jag på något så slår det aldrig fel att hon säger precis det jag tänker på innan jag hinner säga det i diverse olika sammanhang. Lite spooky men kul =). Vidare kan vi prata om allt och jag kan vara helt ärlig mot henne och hon likaså mot mig. Även sexlivet funkar bra även om det inte är lika frekvent som jag skulle önska. Fast barnen tar ju både tid och energi så det är förståeligt. Har en bra relation med hennes föräldrar.

Efter ca ett år flyttade jag in hos henne och barnen mer eller mindre, för att vi ville testa hur det skulle funka att bo ihop. Jag valde då att ha kvar min lägenhet, dels som en sorts säkerhet om det inte skulle funka samt att hennes hus är relativt litet så jag kan inte flytta dit mina möbler m.m.

Ytterligare anledningar var att jag inte har haft någon erfarenhet av barn sedan tidigare, men allt har gått bra med blöjbyten, välling och allt annat som hör småbarn till. Har bra kontakt med det ena barnets pappa. En annan anledning var att jag också skulle behöva pendla till jobbet, vilket jag inte gjort tidigare, är ca 30 min bilresa enkelväg. Men det har funkat bra, även vintertid med snö och halka.

Vi förlovade oss för några månader sedan.  Vi har en bra vardag ihop där vi försöker hjälpas åt med mat, städning m.m. Men så kommer dipparna som gör mig tveksam.

Problemen som vi brottas med och behöver lösa ihop är ekonomin, egen plats i hennes lilla hus m.m..

Ekonomin: Hon har en del lån (bank + bil) och krediter (ca 40 000) sedan tidigare, dock inget hos kronofogden. Som det ser ut idag har hon igen möjlighet att på egenhand betala av dessa inom rimlig tid. Speciellt inte då hon dras med höga elräkningar vintertid. Jag är helt skuldfri och tjänar (30 000+) dubbelt så mycket som hon. Jag har inga dyra intressen eller bil samt en rejäl buffert på banken (600 000+, tanken är att jag ska använda delar av dessa till ett eventuellt husköp, nyare bil samt pension och ev. oförutsedda händelser). Stöttar henne genom att betala storhandlingar (mat, hygienartiklar, lite kläder m.m.), samt ger henne lite extra för att jag bor hos henne. Känns dock som om att jag skulle behöva bidra med ännu mer för att hon ska kunna bli av med sina krediter och komma på fötter igen. Vilket i sin tur skulle göra att hon får en bättre ekonomi och vi förmodligen skulle slippa ”gräla” om vem som betalar mest.

En annan sak är att jag har kvar min lägenhet, som kostar en del. För att vi skulle få det bättre ekonomisk skulle jag behöva göra mig av med den. Då hennes hus är litet så har vi haft som idé att innan vi köper ett gemensamt hus så ska jag magasinera mina möbler.  Men det har inte blivit av ännu, läs mer under Egenplats längre ned. Sen tycker hon vilket jag kan förstå att om jag älskar henne, varför jag då inte kan göra mig av med den så att vi båda kan få det bättre ekonomiskt. Har funderat en del på vad jag kan göra för att hjälpa henne mer:

-          En variant är ju att göra mig av med lägenheten och magasinerar möblerna. Då skulle jag spara ca 7000-8000/månad varav ca 2000 går till magasinering.

-          Ett annat alternativ är att vi ses på helgerna igen under några månader (särbo), på så sätt spar jag bensinpengar, ca 2000/månad. Som jag skulle kunna ge till henne.

-          Låna henne pengar till krediterna, alternativ ge henne dem.

-          Hyra ut min lägenhet i andra hand, vilket tar emot.

Egenplats: Då huset är litet har det med tiden blivit att jag känt mig som en inneboende. Har delar av mina kläder och laptop hos henne. Får inte plats med något mer. Är väl delvis detta som har medfört att jag har kvar min lägenhet.

Hus: Hon vill att jag/vi flyttar till hennes hembygd för att barnen inte ska behöva byta skola och dagis, vilket jag förstår. Problemet är att husen inte växer på träd där. Samt att det är en del att fixa på de hus som varit till salu. Men å andra sidan är de relativt billiga (under en miljon). Är ganska nära min hemstad, där familj, några vänner samt jobb finns. Är bra väg dit, mestadels motorväg.

Så frågan är hur man går vidare, en enkel lösning är att jag betalar hennes krediter och vi köper ett hus som vi renoverar, men frågan är då om allt blir frid och fröjd. Eller om man ska det i lite mindre steg och börja beta av krediterna och försöka få vardagen att funka ännu bättre innan man drar på sig ett huslån och allt annat som ett hus för med sig. Jag är varken en gambler eller snickare så att skaffa hus är fortfarande nytt för mig och lite ”läskigt”.

Idags läget har jag valt att ta en timeout ifrån förhållandet, har påtalat att jag inte kan begära av henne att jag kan vela fram och tillbaka men hon sa att det var OK. Och när jag väl är i min lägenhet vill jag bara åka tillbaka till henne.

Är inte helt lätt att skriva ned sin situation i ord, men hoppas någon läser detta och får en hyfsad bild av mitt problem. Samt kanske kan dela med sig av sina erfarenheter.