Är jag bara en gnällig bitch som ser allt dåligt?
Ärligt - och jag hoppas du inte tar alltför illa vid dig - tyder allt i ditt inlägg på att ni båda två har stora egna problem och tilsammans utgör ni en dysfunktionell familj som inte för tillfället är någon bra miljö för era barn.
Man kan ha synpunkter på hur det har varit men nu är det som det är och att ni beskyller varandra för att inte finnas till hands leder inte vidare till en positiv framtid. Finns det några positiva känslor kvar för varandra - finns det något gott att bygga vidare på? Familjetrådgivning är bra men du kan inte kräva att din sambo går i egen terapi först. Kanske (förhoppningsvis) känner han att det vore bra efter att ha gått i gemensam rådgvining, många har en väldigt konstig bild av vad terapi egentligen innebär men nog låter det på din bekrivning som att ni båda behöver verktyg för att hantera livet.
Stort lycka till i livet, jag hoppas verkligen det löser sig för er båda men tror som du att ni inte löser det på egen hand utan behöver stöd av en bra familjerådgivare/KBT-terapeut.