Inlägg från: Anonym (a-mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (A-mamma)

    invandrare som adopterat, vilket språk talar ni med barnet?

    är helsvensk själv men kan referera till en familj som står mig nära, där båda föräldrar kommer från varsit land, har adopterat ett barn från ett tredje land och bor i sverige.

    Barnet är i mellanstadieåldern idag och är fullt trygg med att mamma är född i x- land, pappa i y-land och jag i Z-land.   Mamman har ett modersmål som hon pratar sisådär, och därför inte pratar det med barnet. pappan pratar sitt hemspråk med barnet.  barnet förstår och svarar på svenska (har valt det själv) och läser också pappans hemspråk som hemspråksundervisning. Läser även sitt födelselands språk för husbehov och för att få ta del av sitt födelselands kulrut.  Föräldrarna pratar svenska med varandra hemma. När barnet besöker pappans släkt i Sverige och i hans första land, pratar barnet pappans hemspråk (de andra förstår ju inte svenska). 

    Detta barn har kultur från fyra  länder som är levande och viktig. Besöker alla länderna hyfsat regelbundet och tycker att det är det mest naturliga i världen att alla medelmmar i sin familj har ett eget land som den är född i.

  • Anonym (a-mamma)
    Anonym (Erika) skrev 2011-08-16 10:54:04 följande:
    Jag känner som så att JAG hade ett val och tyckte det var okej men vårt barn har ju inte det valet.
    Vilket barn kan egentligen välja vilken kontext det hamnar i? Det ligger väl i sakens natur att man växer upp inom de ramar föräldrarna skapar, på gott och på ont. Biologiska barn och adopterade. Som förälder önskar man det allra bästa för sitt barn, något som kan skapa svåra konflikter om man inte är överens om vad som är det bästa för barnet.

    Man kan ha en idealbild om hur man vill att det ska vara, om hur familjelivet ska se ut. Men någonstans måste man hitta ett sätt att fungera som är grundat i vem man är, vem ens partner är och vilket barn man får. Det spelar ingen roll vilka övertygelser och ideal man hade innan man blev förälder, om det inte fungerar i praktiken när man väl får sitt barn.

    Nästan alla inlägg i tråden talar om det positiva med flera språk och kulturer. Ändå känns det som att du fortfarande är lika bekymrad. Och jag får känslan av att din oro inte alls handlar särskilt mycket om språket, utan istället om att din mans familj var skeptisk till adoptionen och du är rädd för att ditt barn inte ska accepteras på samma villkor som de andra barnen i släkten.
  • Anonym (a-mamma)
    Anonym (Erika) skrev 2011-08-19 10:21:37 följande:
    Jag har inget emot min mans föräldrars hemland och kultur. Det jag har problem med (tror jag iallafall) är att han är född och uppvuxen i sverige men ändå är så "patriotisk" inför sina förlädrars hemland. Vårt barn är född i en annan världsdel och kom hit som väldigt liten. Det är mycket möjligt att barnet inte kommer att bry sig om sina egna genitiska rötter och strunta i att h*n ser annorlunda ut men om så inte är fallet så anser jag att det ska finnas stort utrymme för barnet att ta del av sitt ursprungslands kultur.

    Något som också bekymrar mig mer och mer är att vårt barn kommer att känna sig vilsen i sin identitet då min man så kraftigt identifierar sig med sina föräldrars hemland. Vårt barn kommer alltså ha en pappa som är född och uppvuxen i sverige men ändå anser sig vara av samma nationalitet som sina föräldrar trots att hans egentliga upplevelse av det landet innefattar endast semesterresor varje sommar och det som hans föräldrar berättat. Jag är lite orolig för att vårt barn då "lär" sig att det inte spelar någon roll var man lever utan det är varifrån ens föräldar kommer som är viktigt. Det i sig är inget problem men jag är rädd att det leder till att barnet kommer känna sig vildet då denne inte har möjlighet till kontakt med sina biologiska föräldrar. kanske blir sakanden efter bilogiska föräldrar så stor när min man så tydligt signalerar att det är ens bioföräldrar som bestämmer vem man är och vilket land man "tillhör" istället för att man låter det land man är uppvuxen i färga hur man är. Men detta är mina tankar och jag har full förstålese för att ni inte alls håller med. Det är så svårt att förklara sådana här komplexa saker på ett internetforum och jag var nog lite dum som ens försökte. Men jag tackar för all uppmuntran. Kram på er!
    Tack för att du försöker förklara, det gör det lättare att förstå din oro! Har du upplevt det här som ett problem redan innan ni fick barn, eller har din mans värnande om sin kultur förstärkts i och med att han blivit pappa och känner ansvar för att förmedla den vidare till ert barn? Du nämnde också att din mans familj var skeptisk till adoptionen, hur viktigt tror du det är i sammanhanget? Jag kan förstå att det känns mindre naturligt att din man talar sitt språk med sonen, trots att han är född och uppvuxen i Sverige och (antar jag) talar svenska lika bra som du. I de flesta tvåspråkiga familjer handlar det väl om att föräldern kommer från ett annat land och något som underlättar tvåspråkigheten mycket är om föräldrarna förstår varandras språk, så att kommunikationen flyter på inom familjen. Förstår du makens språk? Om inte förstår jag att det kan vara svårt att bli utesluten från kommunikationen mellan din man och er son.

    Vet inte om mitt svar ger dig något alls, ville mest uttrycka att jag har förståelse för dina tankar och din oro. Kram!
  • Anonym (a-mamma)
    Anonym (Vietnam) skrev 2011-09-19 10:15:37 följande:
    Hej!
    Jag har franskt och svenskt medborgarskap, men jag ar fransyska egentligen.
    Jag har adopterat fran Vietnam en fantastiskt liten flicka for 4 ar sen.

    Hon ar alltsa vietnamesiska, svenska och fransyska.
    Nu bor vi i... Thailand!

    Hennes skolkamrater ar mest fran Japan, men ocksa, Indien, Thailand, och Korea.  Hennes nanny ar thailandska.

    Vad ar problemet?
    Vi traffade vara kusiner haromveckan i Hong Kong och vi raknade att vi hade 9 olika medborgarskap sammanlagt.

    Bl a en kusin som ar kanadensiska, fransyska och bulgariska. En annan som ar togoles och fransyska. En annan som ar burkinade och fransyska osv.

    Min dotter har redan rest till nastan 30 lander.

    Det ar precis sa jag ville uppforstra henne. 

    Underbart!
Svar på tråden invandrare som adopterat, vilket språk talar ni med barnet?