Hur gör ni? Aldrig säga duktig eller ta bort privilegier...

Ja jag säger att mina barn är duktiga om dom är det. Kommer min stora pojk glad o mallig o talar om att han har varit o kissat själv så säger jag "vad duktigt". (han är 2.5 år) Dukar han av tallriken själv så är han duktig (inget vi kräver av honom än, men det kommer en dag då han ska göra det oavsett vad)

Nu när han precis har lärt sig att cykla så kan vi säga att han är duktig på det. Han blir så glad o stolt över att få höra att han är duktig.

Har han gjort nåt annat duktigt så talar vi om det. Vi tror på berömmelser, dom måste få känna sig duktiga.
Har dom ätit massa mat (som en annan tråd handlar om) så brukar vi mest bara säga "vad mycket mat du har ätit" med ett glatt tonläge. Men visst måste dom få känna sig duktiga även vid matbordet ibland så länge man inte säger varje gång kanske.

Straff, jo i en viss mån. Jagar han hunden med sparkbilen o inte lyssnar på när vi säger till honom att sluta så säger vi en gång till så tar vi bilen. Sen tar vi den om han inte slutar. (inte alltid det funkar att locka bort honom från "jaga-leken")
Slutar han inte att slå lillebror o det inte hjälper att ta bort verken honom eller brorsan så säger vi "en gång till så få du gå in på ditt rum" o sen tar vi in honom där om han inte slutar. Brukar ta max 1 min innan vi tar ut honom igen då han säger förlåt till brorsan för slagen o sen leker dom glada igen.

En tyst "bestraffning" (en som han inte vet om. Kanske fel ord med bestraffning) är att äter han ingen mat på kvällen så tar vi inte fram godiset. Men då har vi inte sagt nåt om att vi har det ens så då vet han inte om det o därför blir det eg inget straff. Är mest för att inte lära honom att man få godis även om man inte har ätit mat.

´Klart att dom ska göra saker för att det är roligt, men dom kan ändå få höra lite beröm ibland tycker jag. Men detta är ju min uppfattning.
Skulle mina barn göra nåt som "misslyckas" få dom feedback på det ändå. När sonen ramlade på cyklen o va lite ledsen över det så sa jag att det blir så ibland, man ramlar. Det har mamma gjort oxå, det gör de flesta nån gång. Råkar han kissa ner sig så är det hoppsan, hann du inte säga till? Det gör inget, det torkar vi upp. Osv osv... På detta sätt lär dom sig att "misslyckande" inte är hela världen, att det gör inget att "misslyckas" ibland.

Men detta är vår uppfattning o respekterar din syn även om jag inte delar den fullt ut.

Talar även om för våra barn emellanåt att "va snygg du blev nu" utan att vi gör nån jättegrej av det. Men visst blir en annan glad om någon kommer o talar om vad snygg/fin/söt osv man är - inte börjar jag sträva efter det ouppnåliga idealet i samhället för det.
Är även noga med att tala om för våra barn att vi älskar dom.

Håller med dig. Oxå hört många som säger det - att dom aldrig fick bekräftelser eller beröm hemma o har därför svårt med självkänslan.

Ja visst är det skillnad på bekräftelse o beröm, det är därför det står ett eller emellan.Kanske skulle skriva bekräftelser och/eller beröm För det finns dom som inte få nåt av detta hemma 

Här både bekräftar vi barnet och berömmer det. Är barnet duktigt så få det veta det, vill barnet att man ska titta på en teckning, när han gungar osv så svarar vi på det. ¨
Jag tycker att båda sakerna är viktiga, samtidigt som man kan visa att "misslyckande" inte någon fara med, att sånt händer. Då blir verken misslyckande eller berömelsen eller bekräftelsen nån stor sak.
Våra barn behöver inte fiska efter beröm eller bekräftelser.