hur går en prosses till??

Hej TS,

Nja, jag är nog lite mittemellan i detta argument (argument var kanske fel ord...).  Om man har ett starkt samband till ett land, är det en mycket bra anledning att välja det landet (det finns förstås många olika anledningar).  Eller om man innerst inne inte tror att man klarar av att bli förälder till ett barn som inte är vit, får man liksom ta ställning till det, stå upp för det (det blir visserligen inte utan risk för kritik), och agerar därefter. Men att tro att man väljer just ett ljushyat barn för barnets skull... nja, jag vet inte.  Faktumet är de allra flesta barn som adopteras till sverige ser inte direkt etniskt svenskt ut, men ett majoritet som adopterar gör det.  Barn i ALLA länder önskar sig bli älskat av riktiga (biologiska eller adoptiv-) föräldrar.  Inget barn har valt att bli överlämnad av sina biologiska föräldrar sedan lämnat på barnhem.

Jag säger naturligtvis inte att det vore fel att välja ett baltiskt land eller typ Polen - barnen där behöver föräldrar precis lika mycket som i andra världsdelar.  Det är naturligtvis erat val.  Men kom ihåg att all adoption sker för att det är bäst för just det barnet.  Och att det är (precis som någon skrev) inte omöjligt att man får ett mörkhyat barn från t.ex., Litauen eller Ryssland, och det måste man vara förberedd för.

Jag skulle inte säga att adoption vore fel för er om ni just nu vill ha ett vit barn, men låt det mogna, och blir inte fast på någon land eller världsdel ännu.  Mycket kan ändras längst vägen.Tack!  Jag undrade samma sak! Ja och nej - mörkhyade människor i sverige anses fortfarande inte vara 'normen', och man kan önska att, ska man avvika, kan man väl avvika tillsammans.... (jag kan inte uttrycka det bättre just nu, men om man är annorlunda i utseende, har man fått lära sig hantera det, och kan hjälpa en annan med an annorlunda utseende hantera det).  Men att säga att jag är vit och önskar ett vit barn för barnets skull, nja.... jag vet inte... eftersom relativt få av barn som adopteras till sverige idag är vita.    Nja, det blir liksom för mycket fokus på just hudfärgen och inte på barnet. 

(jag har inte alls uttryckt mig bra idag... svårt att sätta ord på det av någon anledning)

Hmmm, men det var just det att man säger att man väljer det för barnets skull, känns lite sådär. Ingen har valt sin hudfärg. Det känns lite.... fegt kanske att lägga det på
barnet. Om man inte tror att man kan hantera ett mörkhyat barn (och ja, jag hör dig om små byar), så får man äga det själv, att man vill själv ha ett vit barn. Erkänn att det är ens egna önskemål.

Sedan känns det tveksamt att fixera sig på utseende ö.h.t. Som ett extremt fall, tänk om jag sa att, maken och jag ser bra ut. Vi vill därför få ett vackert barn, så att det inte sticker ut. (ja ja, löjligt jag vet... Vi är inte särskilt vackra. Och våra barn är mycket vackrare än någon av oss ). Vad gäller en mörkhyad person som vill adoptera från t.ex Afrika, är jag övertygad att det handlar ofta mer om att man har lärt sig hantera sin olikhet, och tror sig kunna tillföra kunskapen till ens barn. Och/eller om man själv eller ens föräldrar är född i Afrika, så har man kanske ett starkt samband till ett land eller en världsdel. De flesta adoptivbarn 'sticker ut' utseendemässigt. Jag drömmer om en Sverige där utseendet inte är det första man tänker på...

(sorry TS, det börjar bli ganska OT nu)