Elakt att lära en 4-åring sova i egen säng mot hans vilja?...

Hur funkar det med positiv motivation?

Tex belöningsystem? Dvs att han får något han vill ha för att han sovit en natt eller tre i egen säng utan att hitta på saker att gå upp för?

Det funkade för oss, samt att han fick välja nya sängkläder som han verkligen ville sova i.

Vi hade också en period av div "påhitt" för att få komma upp eller få sällskap...

Tycker inte att du gör fel. Tycker du gör helt rätt. Håll bara ut så ska du se att de går lättare med nattningen med tiden. En 4 åring vet precis vilka knappar dom ska trycka på för att det ska göra ont i mamma hjärtat. Lycka till

Vår son sov med oss tills han var 4 år tror jag, sedan fick han en egen säng, men han kommer fortfarande (han är 5½) och lägger sig hos oss när han vaknar mitt i natten. Fram tills för två månader sedan var vi tvungna att ligga med honom tills han somnade.. först var det BARA jag som fick det, men jag höll på att bli galen, för ibland fick jag ligga (inte sitta) bredvid honom i flera timmar. När jag gick upp märkte han det och började skrika, då fick jag lägga mig med honom igen. Till slut bestämde vi att hans pappa fick ta över varannan natt. Det var jättesvårt i början men efter några nätter fungerade det jättebra. Vi hade dessutom försökt sätta oss upp i sängen, sätta oss BREDVID sängen osv men han blev jätteledsen så vi gick tillbaka till de gamla vanorna. Nu i juni blev vi så sjukt trötta på det. En kväll sa vi bara "nu läser vi en bok, sen säger vi godnatt, och så går vi och sätter oss och tittar på TV" (vi bor i en etta så det var ju inte precis långt bort). Det var ett HELVETE, men vi ändrade oss inte, och efter några nätter fungerade det hur bra som helst. Han har absolut ingenting att vara rädd för, och det vet han själv, men klart han hellre vill mysa tills han somnar.. :P Det värsta du kan göra är att börja försöka, och sen sluta när han blir arg, för då "lär" han sig att han kan fortsätta skrika tills du ger upp. Var säker på din sak, låt inte rädd utan visa honom att det är INTE farligt, då blir det lättare för honom.

Kanske du kunde lägga in en madrass på golvet i hans rum, och så sover du där några nätter? Då har han ju dig i samma rum medan han vänjer sig vid att sova där?

Nej du är inte elak. Min 4-åriga dotter har också ett väldigt stort behov av närhet så jag förstår precis hur det känns. Hon fick sova hos oss tills hon var 3 men sen kände jag som du att min egen nattsömn blev lidande eftersom hon ligger och krafsar på en i sömnen .

Nu gör jag så att hon måste somna i sin egen säng (jag brukar sätta på en sago-cd som hon somnar till), men hon vet att om hon vaknar på natten och är rädd så kan hon komma in till mig. Nu vaknar hon i och för sig nästan varje natt men hon är inte rädd längre. Så gjorde vi även med hennes äldre syster och då hade vi en madrass på golvet bredvid vår egen säng som hon kunde lägga sig på, och sedan slutade hon så småningom att vakna på nätterna.

Jag kommer själv ihåg skräcken man kände ibland när man vaknade mitt i natten som barn så jag förstår känslan de har!

Kanske du kan sätta den regeln att din som måste somna i sin egen säng och sen lägga en madrass nedanför din som han kan lägga sig på utan att din sömn blir förstörd?

Kanske kan börja med att sätta dig brevid sängen tills han somnat och allt efter tiden går så flyttar du dig närmare dörren så att du efter några veckor är utanför rummet.

Vi hade exakt samma problem, men orkade helt enkelt inte ta fajten varje natt och bära tillbaka honom till hans säng när han kom in till oss. Det vi gjorde var att ställa in en extrasäng i hans rum, då var han ca 4 år 9 månader.

Till en början stod den precis brevid hans säng, då var det okej att hålla handen när han skulle somna och om han vaknade på natten. Men han fick INTE komma över till min säng. Bara att slippa bli sparkad på och ha honom bökande i samma säng var en befrielse, även om jag fortfarande blev väckt ett par gånger per natt.

Nästa steg var att flytta min säng till andra sidan rummet, då fick han en rejäl godnattkram sedan fick han somna ensam i sin säng medan jag la min i den andra sängen. Han vaknade fortfarande ibland och sa "mamma?" - då svarade jag bara "jag är här, sov gott".

Innan jag flyttade ut ur hans rum så var sista steget att han sov uppe i sin Kura-säng (IKEA), medan jag hade min madrass i underslafen. När detta funkade utan problem och han var van att ligga kvar i sängen hela natten så kunde jag äntligen flytta tillbaka till vårt sovrum.

Hela denna process tog drygt tre månader. Förmodligen hade det kunna göras betydligt fortare, men det kändes dumt att stressa och vi hade hans 5-årsdag som målet där han lovat att han då skulle kunna sova ensam i sitt sovrum.

Efter saga och godnattkram sitter vi fortfarande kvar i hans rum tills han somnat, det är en trygghet för honom och det tar bara ca 10 minuter så det är inget problem för oss att göra detta.

Kanske ska tillägga att min "metod" mest var ett resultat av att jag verkligen inte orkade göra på något annat sätt eller följa någon av de färdiga metoder som finns, så var inte direkt något medvetet för att göra det så skonsamt som möjligt för sonen. Efter att knappt ha fått sova en hel natt på fem år så var jag fullständigt utmattad och valde helt enkelt ett sätt där jag snabbast fick ostörd sömn. Det var bättre att sova i sonens rum med öronproppar än att sova i min egen säng med en bökande son brevid sig..  Eftersom sambon inte oftast vaknar av något på nätterna föll det på min lott att ta tag i detta.

Min dotter somnar alltid i sin säng när jag läser en bok för henne, kan det vara nåt? Jag ligger bredvid henne. Hon plockar gärna fram fyra böcker, men oftast somnar hon innan jag läst en halv, sen smyger jag ut efter ett par minuter... hon är 5 år. Däremot sover hon aldrig hela natten i sin säng utan kommer till mig nån gång på natten. Oftast märker jag inte av det eftersom hon lägger sig på den lediga sidan...