• evelonia

    Knivig sits? pepptalk önskas

    Min kille sedan 6 månader har en dotter som snart är 6 månader med en föredetta kk som valde att meddela pappan först efter abortgränsen (är rätt putt på henne för det) Nåväl dottern kom i alla fall till världen och min kille har idag umgänge med sin dotter, han träffar henne 3 gånger i veckan och har henne vissa nätter. Till saken hör att mamman insisterar på att ha ensam vårdnad tills den dag då dottern ska börja bo växelvis (vid 2 års ålder har det pratats om), min kille har alltså inte så mycket till val när det gäller var och när han ska få träffa sitt barn, t.ex. har dagar för umgänge ändrats utan föregående diskussion. Mamman har dessutom haft väldigt svårt att låta pappan ha dottern hemma hos sig (vilket gör att min pojkvän får spendera all tid med dottern hos en tjej som undahöll sin graviditet tills det var för sent för abort och som han dessutom inte vill umgås med mer än nödvändigt)vid vissa tillfällen har hans umgänge varit baserat på mammans "goda humör och vilja". Men min kille vill helst inte dra vårdnadsärendet inför domstol, tror att han är rädd för att mamman skall bli arg och inte låta honom träffa dottern alls. Jag får dessutom inte träffa dottern förän mamman träffat mig, vilket hon inte verkar vara pigg på att göra, jag känner mig därför ganska "utanför" (jag är medveten om att jag inte har någon rätt att umgås med hans barn, men det känns som att det är den viktigaste delen av hans liv, och eftersom jag älskar honom vill jag ju såklart åtminstone få vara med på ett litet, litet hörn) Vad jag behöver är pepp, tips, råd och ja bakse mig till och med lite moralkakor, jag behöver bara få prata med om saken med någon, är du frivillig?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-16 22:29
    Ska tilläggas att jag för (rätt länge sedan, men ärren finns kvar) fick ett tidigt missfall, vilket gör att det liksom gör lite ont att vara med hans dotter.

  • Svar på tråden Knivig sits? pepptalk önskas
  • evelonia

    Jo, jag är också rädd för att mamman kommer sätta sig på tvären (dessutom, och här tittar juristen i mig fram) så är boende och vårdnad inte samma sak, är så irriterande att hon gjort det till en principsak. 
    och jo, jag försöker stötta och peppa, men jag vill liksom inte lägga mig i för mycket eller att han ska känna att jag är för påtryckande, vilket är svårt eftersom jag vill att han ska få "rätt till" sitt barn han också.
    Och en plan vore klart önskvärt, tyvärr vägrar mamman att säga mer än" tre dagar i veckan" *suck*
    Men växelvis boende är så klart inte aktuellt, men någon antt ibland vore nog bra, speciellt som mamman annars får ta hela bördan själv. 
    Samtidigt kan jag liksom känna att hon satt sig i den här sitsen helt själv, visst har hon rätt att fatta beslut kring sin kropp, men då får man nästan räkna med att pappan kanske inte vill vara med på tåget, och när han nu vill det, passa på att utnyttja det och få avlastning. 

  • evelonia

    Tack FluffskalleGlad. Nej, arg över att hon valde att behålla barnet är jag inte, men jag stör mig lite på att hon var så nonchalant kring vad sambon tyckte om det hela, även om hon så klart har rätt att bestämma över sin kropp och hur hon vill göra med barnaalstrandet . Jag antar att du har helt rätt dock, jag behöver bearbeta det hela, min kille verkar ha gjort det (fast han har ju förstås haft 6+ månader på sig att göra det), för jag vill verkligen inte att bonusdottern ska fara illa. 
    Kan berätta att jag träffat guldklimpen nu, det kändes väldigt bra,  jag är glad att jag gjorde det dessutom, för nu känns hon verkligen inte som någon som finns enbart i " det abstrakta", och i och med att hon så att säga blev (ber om ursäkt för formuleringen) "verklig" blev hon ju därmed också någon som jag kommer att bry mig otroligt mycket om och som givetvis ska få ha det så bra som möjligt. Det är nog som sagt något jag måste få bearbeta lite, vilket dottern eller sambon givetvis inte ska behöva lida för. 

Svar på tråden Knivig sits? pepptalk önskas