Alvi skrev 2011-08-19 20:34:24 följande:
Hej TS, ursäkta min oväsentliga fråga och vill du inte svara så låt bli men om din dotter när du skapade tråden var inte Men ens 1 vecka gammal - hur kan du då redan veta att amningen inte fungerar?
Ha det fint TS och trådvänner och lycka till i ert otroliga jobb!

Jag förstår att du frågar och jag svarar gärna.
Lite bakgrund:
Med första dottern hade jag fruktansvärt ont i bröstvårtorna när jag ammade henne även om hon enligt barnmorskor hade rätt tag osv. Den var sådan hemsk smärta att jag blev tungen att sitta och slå på dotterns pappa som satt bredvid, för att härda ut varje amning. Det skapades mycket ångest kring amningen och mycket irritation o frustration gick tyvärr ut över dottern (det var nog inga trevliga amningsstunder för henne). Men jag VILLE så gärna amma, hade läst på så mycket om det innan och förberett mig så. Jag tyckte att amning var så fantastiskt, men var arg på mig själv för att amningen inte kändes fantastisk. Jag hade bara ont. Varje amning var jobbig. Jag kämpade på i 4 månader, sedan orkade jag inte mer. Tyvärr gick det inget vidare att flaskmata henne heller (hon blev lite av en matvägrare fram tills två års ålder) o jag tror att det kan bero på att hon kopplade ångest/obehag med matning.
Men - nytt barn nya förutsättningar heter det ju!
Så jag var mycket positiv inför andra barnets ankomst.
Hade skrivit i förslossningsbrevet att jag ville ha ostörd bondning o första amningstillfälle o jag ville inte ha EDA för att minska risken att bebisen skulle vara trött när h*n kom ut.
Jag var överlycklig när min lilla dotter hittade till bröstet och sög länge, ganska snabbt efter att hon kom ut.
Hon kunde ju detta! Storasyster hade ju haft det lite svårt att ta tag osv, men lillasyster var jätteduktig! Under första dygnet sög hon bra många gånger, men sen under andra dagen började smärtan komma. Såriga bröstvårtor o jag ville bara gråta varje gång jag skulle amma. Det blev värre o värre. Provade även med amningsnapp under en dag och en natt men det gick inget vidare. Tillslut var smärtan så stark att jag började känna ilska mot dottern. DET var en skrämmande känsla! Usch. Jag började känna en enorm frustration o när jag hade henne famnen o var redo att lägga henne till bröstet så kände jag bara "NEJ, snälla, ta mig härifrån!!". Då kände jag nej, detta går inte. Bröstmjölk vill jag ändå absolut ge henne, så då är pumpning ett väldigt bra alternativ för oss.
Jag är ändå ledsen för att det inte fungerade denna gången heller, det är ju oerhört mycket mer praktiskt att amma, men när jag bara tänker på att prova igen (dottern är ju inte så gammal ännu så det finns säkert tid för att rädda amningen) så mår jag riktigt dåligt.
Jag känner att jag tagit mitt beslut och är nöjd med det.