Ni som adopterad - hur kände ni?
Jag och maken börjar äntligen närma oss adoption, dvs vi väntar på BB (barn-besked) efter många många års barnlängtan.
De sista veckorna har jag blivit så blödig. Gråter så lätt!
Idag var jag på affären och såg en liten adopterad flicka med sin mamma. Mina tårar började rinna på en gång och jag fick verkligen behärska mig. 
Senare var jag på en promenad och ett par går förbi med två små adopterade pojkar. Samma sak där. Omedelbart börjar tårarna forsa.
Jag blir lycklig att se dessa barn, känner sån omedelbar kärlek för dom. Och känner mig även olycklig över att jag ännu inte har mitt barn här, och längtar så förbannat mycket så det värker i hjärtat!
Tilläggas kan att jag är en person som så gott som aldrig nånsin gråter annars..
????? Nån som känner igen dessa känslostormar och detta bölande ????
