• Anonym

    Ni som adopterad - hur kände ni?

    Jag var (och är förtfarande blödig) och det blev "värre" ju närmre vi kom BB. Jag skrev oxå en bok till vår dotter och hon har börjat intressera sig för den (6 1/2 år) och hon vill att jag läser men tårarna bara rinner när jag läser, tror att jag alltid kommer att gråta när jag läser den, inte för att jag är ledsen utan för alla känslor som fanns under väntetiden och all glädje och lycka att det blev just hon :)

    latina02, tyvärr är det inte så lätt att ta reda på ex bioföräldrarnas namn...i landet vår dotter är född är de flesta barn hittebarn och vi har inte ens en födelsevikt/längd på henne trots att hon hittades som nyfödd. Vi vet ingenting om hennes första tid förutom att hon ett tag bodde i en fosterfamilj men vi har inga namn på dem heller :( Vi kan alltså inte ge henne någon som helst information....MEN vi har istället försökt att fokusera på barnhemmets föreståndare,vi har namn och foto på honom samt den nanny som lämnade henne till oss, vi har fixat film och foto från den staden där hon är född samt från barnhemmet. Man får liksom ta vad man kan...

  • Anonym

    Vad skönt att jag inte är ensam om att vara så gråtmild. När jag ser adopterade barn och deras föräldrar så skuttar hjärtat några extra gånger. Antagligen är det för att man vet frustrationen, längtan och väntan men framför allt GLÄDJEN över att ha barn. Men känner sig utvald som adoptivförälder, det är oerhört stort....

    All lycka åt er i er process!

Svar på tråden Ni som adopterad - hur kände ni?