Hur kan vi hjälpa vår son?
Vi har en son på snart 14 månader som alltid har haft väldigt nära till alla sina känslor. Han är en väldigt glad pojke som ofta skrattar och fnittrar. Det finns mycket vilja och envishet i honom, vilket ibland kan leda till frustration. Anledningen till att jag skriver till dig är för att han för ett par månader sedan började att duka huvudet i golvet/väggen/etc när han blir arg eller sur. Vi har försökt att säga nej, skoja bort det, nonchalera och distrahera men ingenting tycks fungera riktigt. Vi har det sista lagt märket till att han även dunkar huvudet i något när han blir väldigt uppspelt eller glad. Vi tolkar det som att han blir så full av känslor att han inte vet hur han ska hantera dem, är vi på rätt spår? Har du något bra råd för hur vis ska hjälpa honom?
Förutom att han dunkar huvudet har han även fått affektanfall. Han blir upprörd, skriker tyst i några minuter till det att han blir alldeles blå och när han sedan får luft rullar ögonen bakåt och han bli okontaktbar i några sekunder. När han kommer tillbaka är han alldeles lugn. Detta har hänt tre gånger, efter den sista gången somnade han i min sambos famn och sov 12 timmar. Dessa reaktioner har kommit vid tillfällen som har uppstått tidigare och som han då har reagerat med lite protester men liksom "gillat läget" ganska snabbt. Då det är läskigt att se honom bli sådär blå brukar vi lyfta upp honom i famnen och lugnt säga "Andas xx, andas" och stryka honom över ryggen. När han har hållit på ett tag syns det i hans ögon och på hans kroppsspråk att han blir rädd. Gör vi rätt? Läste någonstans att man inte ska lyfta upp barnet som får affektanfall, att det ger fel signaler till dem, stämmer det? Hur ska vi göra istället? Finns det någonting som vi kan göra för att hjälpa honom att inte bli sådär upprörd?
Jag känner att jag börjar bli nervös och orolig för att vi inte kan stötta vår son tillräckligt i hanterandet av känslor. Jag är rädd för att han ska växa upp och bli rädd för sina känslor, eller hantera dem på ett destruktivt sätt. Det skulle därför betyda väldigt mycket att få svar från dig.
Med vänliga hälsningar och tack från en orolig mamma
