Prematur vs svårt sjuk i övrigt på neo?

vi fick en lätt prematur tjej (vecka 36) som fick svårt gulsot pga. att hon inte kunde äta de första 3 dygnen då vi låg på en annan avdelning. Sen flyttades vi upp till neo. Vården var perfekt där, ingenting att klaga på, de andra föräldrarna (de med mycket mer prematura barn) var trevliga, men lite avståndstagande. Men jag upplede inget som helst stöd "psykiskt"  sett från personalen på avdelningen, även om de var hur duktiga och informativa som helst angående våran dotters vård. Jag mådde väldigt dåligt över att ha hamnat där, över att våran dotter var sjuk (även om hon inte var ens i närheten av så sjuk som de andra barnen) över den snabba, jobbiga och förtidiga förlossningen, över det dåliga bemötandet på förlossningen och bb och över att jag hade så otroligt ont. Men när jag försökte fråga efter hjälp fick jag bara till svar att jag var utskriven och skulle ha tagit upp detta på den tidigare avdelningen (jag visste inte ens att jag blivit utskriven och personalen på första avdelningen var knappt ens i närheten av vårat rum)

tja...det blev kanske lite rörigt det där, men nej, jag kände inte att jag fick något stöd, så som de med de mindre barnen verkade få. klart att jag förstår att det är en mycket värre situation de föräldrarna sitter i, men det gör inte att min upplevelse känns mindre jobbig för mig.

självklart är det viktigaste de sjuka (sjukaste) barnen, och jag förstår också att de har en väldigt hög belasting på sig den personalen som finns på dessa avdelningar. Men som du säger, en person som inte jobbar med barnen vore bra, eller kanske en rutin att alla föräldrar får träffa nån form av kurator, psykolog eller liknade i samband med vården på neo? Jag kände ju själv att det var lite svårt att be om hjälp också, man satt där med sin bebis som inte hade några större problem egentligen och så såg man de barn som var riktigt små/dåliga och då känner man sig ju lite "fjantig" som  inte klarar situationen själv...ja, du förstår hur jag menar.

Ja, hjälp att komma vidare helt enkelt, kanske en kontaktperson som man kan prata med efter den dr kaotiska tiden på neo, när man kommit hem och landat lite i det, och när det kommer ikapp en helt enkelt. Nu hade jag som tur var världens bästa bm på mvc som hjälpte mig, men alla har ju inte den kontakten med sitt mvc. Man kanske inte gillade sin bm, eller kanske inte träffade henne så ofta så att man fick den kontakten. Då kanske man inte kommer på tanken att be henne om hjälp.

det var iallfall inget vi fick höra talas om, det stod i nån präm att det fanns hjälp att få, men inget mer. Eller är det kanske bara "obligatoriskt" för de med riktigt små/sjuka barn? Som du säger, en person som kommer in till en och pratar, bara sådär, skulle nog kunna vara bra, oftast så har man kanske lättare att prata då än om det är ett uppstyrt inbokat möte man gått och väntat på? Sen är det som du säger att allt inte passar alla, men en duktig person som är utbildad innom detta kan nog rätt snabbt se om personen den har framför sig är mottaglig och i behov av hjälp?