Är det rätt att bipolära skaffar barn?

Nej det är det inte.

Min mamma är bipolär och jag är skadat gods.
Jag har tre halvsyskon. Ett på pappas sida och sen två syskon på mammas sida med olika fäder.

Min storasyster flydde till London för 5 år sedan pga mamma.
Och min lillebror bor numera hos mig sen ett år tillbaka.

Man behöver ett starkt psyke för att leva med en bipolär människa, dessutom så finns det olika typer av bipolära sjukdomar så en kan vara värre än den andra.

Som sagt, jag erkänner att jag inte har så bra koll på sjukdomen. Men överallt så läser jag att barn till bipolära haft ett rent helvete, finns det någon vars förälder/-rar som är bipolära som inte haft ett helvete?

Det var till dessa som frågan i TS egentligen riktades till, ni som vuxit upp med bipolära föräldrar.    

    

vet inte...

Är det rätt att bipolära skaffar barn?

Vilken jäkla fråga!!!! 
Jag har två psykiskt sjuka föräldrar. Jag har själv en psykisk sjukdom. Min son har än så länge inga sjukdomssymptom.
Efter 47 år på jorden kan jag konstatera att de föräldrar som orsakar störst skada åt sina barn är de som INTE är lyhörda för sina barns väl och ve. 
Och dessa människor finns överallt. Vare sig du är "frisk" eller sjuk.
Mina föräldrar har under perioder varit i balans och varit fantastiska föräldrar då.  
Det vandrar runt så många "friska" människor i vår herres hage som inte har en aning om hur deras egna barn mår. 
Att inte bli sedd, utesluten ur flocken på grund av sin osynlighet är...oj oj, värre än döden.
Jag säger bara - mer barn till världen! Här finns så många, många människor som både vill och är kapabla att älska barnen de stunder de egna föräldrarna är frånvarande av olika orsaker.

Skulle gärna vilja rösta ja, men känner och har känt en del bipolära och i alla fallen har det gått fruktansvärt illa. Självmord, självskade-beteende inför barnen, totala downs till och från med kortnummer till psykakuten osv.
Men vill inte rösta nej heller för jag hoppas ändå att det finns andra fall än de jag känner till. Så jag röstar inte.  

Maken och hans första hustru avstod från barn. Det var inget lätt beslut, men hon var väldigt illa däran när hon kom in i en manisk period och hade, om hon haft barn hemma, haft svårt att låta lägga in sig för vård. Men det var deras liv och deras beslut. Var och en måste fatta sina.

Ingen människa är "vaccinerad" mot psykiskt ohälsa. Så även om du inte har någon diagnos när du skaffar barn är det inte av Gud givet att du aldrig kommer att få det.

Min mamma är bipolär och hon är ändå världens bästa mamma.

Bipolära som inte har nån sjukdomsinsikt och vägrar att ta mediciner ska inte ha barn.Det är min åsikt som barn till en  bipolär förälder som aldrig under hela sin livstid hade någon som helst sjukdomsinsikt och vägrade att ta mediciner. En människa som har bipolär sjukdom som står under behandling, har god kontakt med vården och kan låta sig läggas in när denne är direkt olämplig i närheten av sitt barn kanske kan ha barn det kan jag inte säga något om. Jag och mina bröder borde ej fått bott kvar hos denna förälder vi hade haft det bättre nån annanstans.

Min lyckligaste dag var när denna av mina föräldrar dog hur hemskt det än låter. Det var en stor lättnad och sten som föll från mitt bröst. Även om allt det hemska som den här föräldern gjorde mot oss på olika sätt var sjukdomens fel så kan man inte begära att ett barn ska förstå detta. Jag lider av min uppväxt och kommer troligtvis att göra det hela livet, enligt min psykolog så finns det så djupa ärr att en del får jag alltid lära mig att leva annat kan bearbetas bort. Jag önskar verkligen att samhället hade ingripit redan när vi var små.

Kan tillägga att jag ej röstade i omröstningen för frågan går ej generellt att svara på.

Tråden är ett år gammal, därför går det inte att rösta.

Anonym A,
så fruktansvärt tragiskt!! :((
Det vrider sig i magen på mig när jag tänker på hur ensamma och utsatta ni varit.  
Vilket vidrigt svek av alla de andra människorna runt er. 
Allt gott önskar jag er.

 

www.aftonbladet.se/debatt/article15635578.ab

Jag är bipolär, och barn till en bipolär förälder. Är den enda av mina syskon som fått sjukdomen. Den är ärftlig till 20%. Jag är gravid med mitt andra barn och äter lithium under graviditeten då det är större risk att blir sjuk, än att inte göra det. Har bra kontakt alla instanser som samverkar för att det skall bli så bra för allas parter. Jag tycker man skall skaffa barn först då man har bra stöd runt sig och mycket erfarenhet om sin egen person. Har man en svaghet tycker jag man har rätt att få hjälp. Som barn så vet man först som vuxen hur man har påverkats ja, precis som någon skrev tidigare. Jag har vuxit upp med en frisk förälder som är alkoholist och som ej kunnat visa varken kärlek eller ge bekräftelse, och en bipolär förälder, som vi var hos varannan helg. Påfrestande och har satt sina spår! Många sätt och taggar som man har som person kommer från min uppväxt och är inte ett uttryck från min min sjukdom som bipolär. Har iaf fått de förklarat via beteendevevetare.