När ni inte är överens om uppfostran..

Oftast så pratar vi om de saker vi tycker olika om och lägger upp gemensamma strategier för hur vi ska hantera situationer när de dyker upp. Vår son blir 2 år i december, och det dyker upp nya saker att ta ställning till hela tiden, han är vårt första barn.
Gällande saker som vi inte är överens om är det svårare.. jag är mer låt-gå-förälder just nu, sambon mer bestämd.
Jag tycker t.ex att det är ok att vår son går från bordet om han ändå inte vill äta, sambon vill att han sitter kvar. Vilket oftast slutar med gråt och skrik från sonen och att hans pappa blir arg.
 I de situationerna har jag tydligt sagt till sambon att "det här är en konflikt du har valt, förvänta dig ingen stöttning av mig". Det händer att jag lämnar rummet...
Jag prioriterar en lugn måltid, mat kan han alltid få i sig senare.

I uppfostran är jag mer för att förhindra att han gör sig själv eller nån annan illa (t.ex drar katterna i svansen, klättrar på bokhyllor etc.) och att han förstår att han inte får göra såna saker, bordskick mm är en senare fråga för mig.  Bestraffning är en svår fråga, som jag tycker föräldrarna måste vara överens om.
Vilka bestraffningar är det frågan om? time-out?

Det är ingen konkret situation som har uppstått. Mina stora killar är inte 2 år ens och jag vet inte om jag tror på straff för så små barn (om jag ens tror på straff överhuvudtaget). Frågan var väl mest hur olika familjer hanterar situationer då man tänker olika som föräldrar. Kan vara intressant att se hur andra löser det

Och angående detta så lät det ungefär som hemma hos oss

Vi ser till att bli överens. Man får kompromissa osv.

Det som vi gör just nu är att vi mest bara tar bort honom från situationen där han missköter sig. Om han står och dunkar en leksak på vitrinskåpet så säger vi ifrån och tar bort honom därifrån, alt. tar ifrån honom leksaken om han fortsätter.
I upprörda situationer så tror jag att alla kan må bra av en liten time-out, kanske inte specifikt som bestraffning utan mer som tid att lugna ner sig och fundera.

Någonstans har jag läst att barnens rum inte bör användas som "bestraffnings-ställe", barnets eget rum ska vara något positivt för dem och inte blandas ihop med negativa saker som bestraffningar. Då var det bättre att t.ex ha en time-out plats i hallen etc. och att barnet får sitta där i antalet minuter som motsvarar dess ålder (dvs en 3-åring max 3 minuter) och attt barnet sen fick komma tillbaka och att man då pratade om situationen.
 Det lät som en väldigt bra id'e i mina öron, som själv blivit tillsagd att stanna på rummet "tills jag blivit snäll".
Men allt detta är inget som jag provat själv här hemma, men för mig låter det sån en bra id'e i teorin i alla fall.