Ny skola - orolig förälder

Hej!

Jag undrar hur det går för er nu? Det är likadant för min son i f-klassen. Han kommer från en annan förskola och hade inga vänner med sig. Han är "seg" i början vid nya miljöer, men har annars väldigt lätt för att snacka och leka, både med barn och vuxna. Men på skolan verkar han vara "förlamad" och inte våga ta kontakt. Gör ont i mammahjärtat! Han berättar ofta att de andra säger att han inte får vara med, och jag gör allt för att ionte visa hur ledsen jag blir. När jag hämtar är han också själv. Det var likadant när han bytte förskola som treåring, det tog 2-3 månader innan han trivdes och fick kompisar, men sen löste det sig och han hade verkligen härliga och nära vänner på förskolan. Personalen beskrev honom som populär och aktiv i lekar.

Jag har svårt för att hantera detta och blir så otroligt orolig. Vill inte pressa honom, men samtidigt göt det så ont att se honom vara så ensam och utanför. Han har förändrats en del hemma också, kissar t.ex. i sängen på natten om vi inte tar upp honom (det hade hans lutat med innan). Han är mer känslig och kan börja gråta för småsaker här hemma. Hoppas på att vår glada kille kommer tillbaka snart.

Hur har det gått för din son nu? Jag är fortfarande orolig, men det känns ändå som det går framåt med små små steg. Fortfarande gillar sonen helgerna och att bli hämtad. Men när jag var med hela dagen i måndags tyckte jag det kändes ganska bra, och jag upplevde det mer som att det är min son som inte vill/vågar börja leka med de andra snarare än att han inte får vara med. Han lekte med andra då jag var med. Lärarna är tack och lov bra och tar min sons känslor på allvar, dock har de inte upplevt att han inte får vara med. Jag tror min son saknar sina gamla kompisar, och att han saknar att vara efterlängtad (som han var på dagis). För att han ska leka tror jag han vill känna hur omtyckt han är, att hans kompisar ska ropa på honom/visa att de vill att han ska vara med. Om han själv måste ta initiativet att vara med tror jag att han hellre avstår.

Men det är hemskt att se honom leka själv oftast vid hämtning.

Dock har jag fortfarande i åtanke att det tog 2-3 månader för min son att trivas då han bytte dagis när han var tre år. Vi har kommit fram till att ge f-klassen en chans. Om det inte blivit bättre på kompisfronten tills 1:an börjar så flyttar vi honom dit hans gamla kompisar finns. Men jag tror lite is i magen är bra, inte minst med tanke på att barnets självkänsla och möjlighet till att uppleva att det går att komma in i nya miljöer.

En del barn tar lite längre tid på sig i nya miljöer, jag håller tummarna att det är där skon klämmer för våra barn!

Vi får försöka vara positiva och stötta våra barn i denna svåra fas, ävenom det egenligen är väldigt jobbigt för våra hjärtan.

Kramar!

Härligt att höra att det går så fint! Det går framåt för min son! Han vill gå till skolan, och leker med ett par tjejer och ett par killar. Det känns inte som några nära vänner ännu, men det känns bra! Ibland är det lite svackor, t.ex. om det varit vikarier där, och ibland verkar han vilja leka själv. Men han gillar sin skola och klass :)