Fan inte lätt

Ja d är ju den där kärleken som spökar...ångrar inte heller mitt liv, jag e jätte ycklig.Men vissa dagar ere bara så jäkla påtagligt att det finns/fanns nått innan jag och vårat. Jag har inte valt att skaffa barn för 8 år sen. Men nu får jag ta hand om en 8 åring ändå. Plus min lilla bäbis som JAG valt att skaffa.
Inte d att jag inte tycker om mitt bonusbarn,hon e toppen!
Tänker oxå så, att då blir det ju likadant för mitt barn, vet inte om jag någonsin skulle kunna "lämna bort" mitt barn till pappan då. Usch d måste ju va hemst.

Jag tror att det handlar om nån slags "dåligt samvete" för pappornas del? Dom verkar uppenbarligen ha problem med att säga nej å sätta regler å gränser. Likadant här men vi har inte tonårs problem än iaf..
sen e det ju klart att det är svårt att bo med någon som inte e uppfostrad på det sättet man själv tycker att man borde vara. Det måste man nog lära sej att leva med för som sagt det är inte ditt barn.
Men regler och vad som gäller hemma hos oss e viktigt! Specielt när det finns flera gemensamma barn oxå tycker jag. Varför ska det va skillnad bara för att det är "synd" om det barnet som har skillda föräldrar?
Åter igen -det är så jävla svårt ibland!och så mycke som man innan inte ens tänkt på att man kommer möta iom det valet man gjorde av partner...