Genus - hur gör du på dagis/skolan?

När du hör en pedagog yttra den typen av saker kan du fråga "Hur menade du nu?" så att hen får möjlighet att faktiskt tänka över sitt uttalande och förklara hur hen tänker. Då kanske hen blir uppmärksam på att hen inte är så utvecklad i sitt genustänk som hen vill tro.

Jag har tänkt ta upp detta med en av de andra pedagogerna som är väldigt engagerad i förskolans policy, så kan hon ta upp det med den äldre pedagogen. Jag vill inte stöta mig med personalen redan nu ;)

Men så lättstött kan väl inte en pedagog vara att hen tar illa upp om du vänligt frågar "Hur menade du nu?"?

Jag tycker att det är bättre att ta det direkt med den berörda pedagogen än att du går och pratar med de andra pedagogerna. Det förfarandet vore något att ta illa vid sig av för den berörda pedagogen.

Det är väl bara att du fortsätter med ditt tänk och sätt ts. Finns en pojke på dotterns avdelning som alltid har rosa/lila/hjärtan, ja allt "flickigt" du kan tänka dig och mig veterligen är det ingen som retar honom utan det bara är så.

Ja, du har kanske rätt, ska absolut tänka på det i fortsättningen!

Jag klär iofs sonen väldigt varierande. Idag har han jeans, en limegrön tröja och rosa strumpor. Igår hade han jeans och en knallrosa tröja, någon annan dag en blå. Nu handlar inte genus främst om färger, men det är ju kläderna och hans intressen som är mest utmärkande för de andra barnen. Men förmodligen blir det väl så som du skriver att det 'bara är så' och inget de kommer reta honom för. Blev bara så nojjig häromdagen när de andra pojkarna (det är bara pojkar som inskolas i år) för 6:e dagen i rad kommer med mörkblå kläder och direkt börjar leka med bilarna, min son är väldigt annorlunda jämfört med dom.

Jag har förstått att det inte sitter i kläderna, men som du skriver, det är det första man ser. Alla pojkar på avdelningen är blå/gröna/batman osv och leker såna lekar så denna pojke utmärker sig eftersom han gärna drar på sig en rosa bakelse och leker prinsessa, men som sagt, ingen som retas vad jag vet.

Tack för svar :)

Finns det ingen med liknande tankar som jag?

kör på precis som du/ni gjort hittills.. och ställ gärna konstruktiva frågor till personalen om du anser de bemöta barnet på det sättet.

Jag är mkt intresserad av genus och har medvetet erbjudit sonen alla färger och alla typer av leksaker.
Nu har min son dock visat sej vara en väldigt killig kille som totalt älskar bilarm.m. och klart jag låter honom välja kläder med "många bilar" på, som hankallar sin favvo-tröjja

nu är han så stor, 2,5 år att hans intresse styr. Jag vet ju att han har intresse för dessa saker utan att vi styrt in honom, och då är det klart jag uppmuntrar det.

men jag önskar ju han kunde leka lite med annat än bilar också.. =)

Självklart kommer jag låta honom välja helt själv, förstår ju att samhället i sig kommer styra in honom på bilar, monster mm :)

Det är verkligen hemskt, men fröken jag skrev om dog idag =/ Är helt chockad, här har jag gått och klagat på att hon sagt dumma meningar och nu finns hon inte längre.. 

Sonen älskar hästar och är väldigt fascinerad av dockor, men har både bilar och brandbilar hemma, vi erbjuder honom allt helt enkelt :) Tack för svar!

men vad hemskt!!! =(=(=( vad hände??

Jag har en son (4 år) som bara har storasystrar. Det bästa han vet är att leka med dockor, petshops,gummidockor, klä ut sig i fina glittriga kläder... ja sådana lekar som leks här hemma. Också en hel del "hund" och sådana rollekar.

Fina kläder för honom är sådant som glittrar, är gulligt (kaniner och fjärilar) och helst rosa eller lila, som är älsklingsfärgerna.

Jag försöker att bara "följa med". Är lite kärringen mot strömmen, så han får faktiskt ha en del rosa - fast det är min värsta färg och systrarna inte "fått" ha det.  Förra julen önskade han sig: tejp, hello kitty-plåster, kanin- och fjärilströja. Så det var det han fick.

JAg har haft lite samma funderingar som du, hur kommer de andra barnen reagera när han kommer i sin cerisa snigel-tröja? Än har jag inte hört att någon skulle kommenterat det, jag tror han skulle ha sagt något om han tagit illa vid sig av någon kommentar.   

Men deras känslighet för vad som anses "rätt" beteende och "fel" blir ju större med åren. En av storasystrarna (då 5 år) rakade av sig  håret och hade tuppkam. De glada hurra-ropen uteblev liksom. Efter 1 år ville hon spara ut igen, hon hade fått nog av att alla trodde att hon var pojke och i övrigt ignorerade hennes fina frisyr. JAg tror hon kände sig alltför avvikande, trots att hon själv varit så otroligt stolt över sin tuppkam i början.

På förskolan skulle jag titta lite undrande och fråga "hur tänker du då?" så fort det hoppar ut sådana där grodor. Det är ju inte att vara otrevlig på något sätt, jag tror ingen skulle ta illa upp. Jag är själv förskollärare och gör så nu och då till mina kollegor, det är SÅ lätt att man glömmer bort att reflektera och vips har man halkat tillbaks i gamla hjulspår. Det är ju inte farligt att säga "så här tänker jag - hur tänker du?", och vips har man sått ett litet frö igen.