Ibland när jag mår riktigt dåligt har jag svårt att sätta ord på mina känslor. Dessutom älskar jag poesi och filosofi, så är det nån som har nån eller några bra dikter som verkligen berör en?
Tack på förhand
En liten rad om vårdepression: Det gör ont när knoppar brister
Hej!
jag har skrivit en hel del dikter, när jag mått som sämst. Kika på dikta.se, där kan man läsa bra dikter och även skicka in sina egna och ibland få kommentarer på dem :)
Här är några jag skrivit, 4 st, varannan är med tjock text
Jag står vid perongens kant
Känner hur kall luften är
"919 mot Alvik, ankommer om 2 minuter"
Speakern låter alltid så jävla glad
Det skulle vara så enkelt
Ett enda litet kliv i rätt stund
Allt skulle vara slut
Någon skulle få plocka upp mina krossade kroppsdelar
Men är det värt det?
Att orsaka sådan smärta hos andra?
Tåget anländer och jag kliver på
Så länge allt ser bra ut verkar det vara just det, bra.
Jag står inte ut
Smärtan är för stor
Jag skriker, gråter och slåss
Men det hjälper inte
Smärtan vill inte gå
Den har mig i sitt grepp
Jag blir matt
Faller ihop i en hög
Jag hoppas att någon mig ser
Men alla går förbi
Ingen bryr sig
Ingen vill se
Natten är mörk, mörkare än vanligt
Jag sitter på bryggan som så många gånger förr
Jag tittar på stjärnorna, de är så vackra
Plötsligt faller en och jag får önska mig något
Jag önskar mig något som man egentligen inte får
Jag önskar att allt ska ta slut
Jag vandrar, genom dag och natt
Jag har inget med mig, inte ens några skor
Asfalten skär sår i mina fötter, jag har gått långt
Jag vet inte vart jag hamnar, men jag vandrar ändå
Jag vandrar för att söka skydd, skydd mot kylan
Skydd mot tankar och handlingar som kan bli sanna
Jag söker skydd från mig själv, från den jag är
poeter .se en bra sida