Får jag som bonusförälder ge ultimatum?

Barn är ju otroligt krävande i den där åldern och framåt ett bra tag. Jag förstår att det är skitjobbigt. Det är ju jobbigt nog när man är förälder och har värsta moderskärleken att falla tillbaka på. Tänk då utan den där kärleken... nej usch.

Men jag tycker det låter som att det finns andra skäl att mamman och pappan ändrar på umgänget. 1,5 år är jättelitet och de behöver se mamma och pappa med tätare intervaller. Det låter faktiskt inte så jättebra att det är du som tar hand om barnet på helgerna heller... inte för att det skulle vara något fel på dig utan för att det verkar rörigt och jobbigt för ett så litet barn att fara från famn till famn på det där sättet.

Du skriver en del om hur din sambo jobbar. Det hör ju till verkligehten att man måste försörja sig men det hör också till verklgheten att man måste göra uppoffringar för sina barn. Särskilt om man är ensamstående förälder vilket han ju är. Han skulle behöva se över sina arbetstider på ett eller annat sätt så att han kan ge barnet den kontinuitet och trygghet som behövs.

Ja, särboskap är väl en god tanke! Dels så skulle ju pappan i fråga i och med det se till att ta ansvar för barnet på sin tid, anpassa arbetet, livsupplägget och prioriteringarna efter att han har barn och samtidigt så slipper TS barnskrik och att vara barnflicka. Det kan fungera som en liten omstart. När umgänget är mer uträtat och mannen har tränat på föräldraansvar så är han säkert också mer redo att ta ansvar för sin del i förhållandet så att han inte sätter TS i kläm.

Att anpassa umgänget efter barnets behov skulle annars kunna vara att träffar barnet varannan dag efter jobbet men inte hela helger förrän senare. Om ett par år så går det säkert bra med ett par vardagseftermiddagar/kvällar/nätter och varannan helg.

Såg att det såg nedlåtande ut. Det var inte meningen så. Jag ber om ursäkt TS. 

Vad säger din sambo om att du tar hand om hans barn? Hur kom ni fram till det? Blev du tillfrågad? Hände det bara?

Mitt förra inlägg var ju inte helt snällt och det berodde nog på att jag har lite svårt för när pappor (möjligen en fördom efter att ha läst styvfamiljstrådar här på FL) låter ansvaret för sina barn glida över på den nya partnern som då börjar irritera sig på barnen och vantrivas med sin roll som "ofrivilligt" ansvarstagande bonusförälder.

Min grundtanke är alltså att om din sambo steppar upp som förälder och tar sitt ansvar, ser till att kunna sköta sitt föräldraskap utan behov av din inblanding, så lättar din börda och du kan delta så mycket eller lite som du vill. Då kan en del negativa känslor försvinna.

Egentligen tycker jag inte att det är fel att det är umgänge varannan helg. Let's face it - både ensamstående mammor och pappor kan behöva "lediga" helger, särskilt om de jobbar. Däremot tycker jag det är en dum idé att dra ner på umgänget. Om barnet ska känna sig trygg med pappa (och i förlängningen vara mindre gnällig ifall det nu är otrygghet som spökar) så kan man inte minska på umgänget, snarare omfördela och utöka. Tex vardagseftermiddagar/kvällar plus varannan helg.

 

Att vilja vara nära sina föräldrar, söka upp dem när man är rädd eller ledsen av mardrömmar eller annat är inte ett tecken på otrygghet bara så du vet.