Belönings system

Om jag var som du skulle jag läsa genom följande innan jag ens började tänka på att införa belöningssystem.

www.petrakrantzlindgren.se/pages/daerfoer-aer... 

Sammanfattningen:
Innan du som förälder bestämmer dig för att införa ett belöningssystem för att få ditt barn att göra som du vill – ställ dig själv frågan vad du har för mål i ditt föräldraskap! Vill du fostra ett barn som lär sig att det är klokt att göra som någon annan säger, bara man själv tjänar på det? Eller vill du att ditt barn skall utvecklas till en självständig, ansvarsfull och samarbetsvillig individ? 

Belöningsystem kan absolut vara bra om det finns speciella omständigheter. Exempelvis om situationen i familjen är fullkomligt kaotisk, eller om barnet har någon form av problem med social inlärning. För barn med olika funktionshinder kan det vara ett stöd med ett strikt regelsystem som de förstår istället för en obegriplig hög med sociala regler som de inte förstår. Då tycker jag dock att det ska utformas och införas av folk som är utbildade inom barnpsykologi och inte av folk som sett för mycket på Supernanny. För normala barn känns det för mig fulkomligt obegripligt att man vill använda sig av beteendemodifikation. 

Att få belöningar ibland är inte ett "belöningssystem", då pratar vi om fullkomligt olika saker, det är en oerhörd skillnad på att uppmuntra barnet att våga göra något det tycker är jobbigt eller svårt, och att införa ett poängsystem för att man tycker att barnet är slarvigt eller bråkigt.

Jag menade exempelvis vid jobbiga sjukhusbesök eller otrevlig medicinering. Det tror jag verkligen inte sätter deras inre vägledning på spel. Jag ogillar verkligen slentrianmässiga belöningssystem, men jag kan faktiskt inte se att det faller inom samma kategori som att ge barn något trevligt att se fram emot när de måste stå ut med saker som gör dem illa, dock skulle jag kanske inte ens kalla det för belöningar. Dåligt ordval.

Fyris: På ett sätt måste jag säga att jag verkligen avundas ditt svartvita tänkande. Livet måste var bra enkelt för dig . Jag är dock lite nyfiken på vad du skulle ha gjort om du fick ett barn som min son?

Fyris: Jag irriterade mig på ditt sätt att uttrycka dina åsikter som om de vore vetenskapligt bevisade fakta. (barnet tappar sin inre vägledning genom belöningar oavsett om det är för barnets bästa man gör det etc. ) Kanske dumt av mig. Jag ber om ursäkt. Jag måste ju respektera att du har en annan åsikt. Jag vet inte, jag blir så otroligt provocerad när folk dömer ut belöningssystem. Kanske är det bara bitterheten i mig som tar över. De enda människor som jag känner som verkligen använder sig av belöningar systematiskt är sådana föräldrar som jag själv, dvs föräldrar som har barn med autismdiagnos och som hoppat på den enda vetenskapligt bevisade behandling mot autism som finns i dagsläget (dvs 30-40 timmars träning i veckan, baserat på tillämpad beteendeanalys i 2-3 år). Föräldrar som har normalstörda barn använder sig inte alls särskilt mycket eller särskilt systematiskt av belöningssystem. Visst, de kanske kör en kort period med att barnet ska samla guldstjärnor för att städa sitt rum och dylikt, men fortfarande så är det en så liten del av uppfostran att jag inte tror att det har någon större betydelse för barnets självständighetsutveckling. Vi autismföräldrar däremot, vi kör ju beteendemodifikation 24 timmar om dygnet och är det någon som riskerar att få barn som tappar sin inre vägledning så är det vi. Samtidigt, vad har vi för val? Ska vi låta våra små barn tillbringa hela uppväxten med att sitta i ett hörn och snurra på tallrikar? Jag avundas föräldrar som har det så lätt att det räcker med att anamma Jesper Juul eller för den delen Petra Krantz syn på barnuppfostran. Jag hade säkert haft samma syn på belöningssystem om jag inte haft mitt annorlunda barn .

Jag skulle aldrig rekommendera 40 timmarsveckor av beteendemodifikation till något normalt barn. Däremot har jag svårt att förstå hur belöning av enstaka beteenden skulle kunna skada ett normalt barn, när vi som kör intensiv-varianten ändå inte lyckas uppfostra barn till lydiga små dockor. Jag är ju forskare själv (inom barnendokrinologi) så jag har gått igenom pubmed framlänges och baklänges och inte kunnat hitta något som bekräftar att belöningar sätter barnets självständighet på spel. Har du länkar till den vetenskapliga forskningen som styrker det skulle jag bli tacksam .

Fyris: Tänker jag svartvitt bara för att jag inte tror att belöningar är skadligt ? Jag skulle inte rekommendera intensiv beteendeträning till någon med ett normalstört barn därför att det är fullkomligt onödigt och det är ett enormt arbete för föräldrar och förskolepersonal att göra det dygnet runt. Men jag tror inte att det är skadligt för då hade jag inte utsatt mitt eget barn för det. Jag jobbar ihop med barnpsykologer när det gäller planeringen av sonens träning och den som är kvalitetsansvarig för vår handledning är Svein Eikeseth som är en en internationellt känd forskare och professor inom psykologi och inlärning. Hans forskning går att hitta på Pubmed då den publicerats i högkvalitativa tidskrifter.

När det gäller normala barn så är det såklart stora skillnader mellan olika barn. Vissa barn behöver kanske extra motivation i form av yttre belöningar, då kognitiva funktioner är ett spektrum och det finns åtminstone ett par barn i varje klass som har lättare problem med uppmärksamhet och arbetsminne. Vårt BUP rekommenderar i alla fall belöningar som hjälpmedel vid inlärning för dessa barn, trots att alla inte uppfyller kriterier för någon diagnos.

I  de allra flesta fall tror jag dock inte att belöningar behövs särskilt mycket, men för den sakens skull har jag svårt att tro att det skulle vara skadligt. De flesta barn får dock naturliga belöningar i form av Pre Macs princip (först läxorna, sedan TV/lek) etc det är jag rätt övertygad om. Sedan finns det  barn som tex. min systerson med lättare svårigheter (utan att ha en diagnos) och han har blivit hjälpt av extra datortid som belöning efter läsläxor och dylikt. Endel barn får en glass efter sprutor, andra får klistermärken efter tandläkarbesök eller guldstjärnor vid rumsstädning. Jag har inte träffat någon läkare som ansett att det varit skadligt (de delar ju själv ut klistermäken till barnen).

Om vi nu säger att belöningar verkligen skulle vara skadligt så har jag svårt att se annat än att skadan försumbar, eftersom jag vågar påstå att det inte finns en enda förälder till normalstörda barn som systematiskt skulle använda belöningar som en stor del i barnuppfostran (tro mig, det är ett hästjobb). Skulle man dessutom märka att barnet bara gör saker för att få belöning får man man väl sluta med belöningar då, skadan lär ju knappast vara irreversibel. Vi använder bara belöningar initialt vid nyinlärning till vår son, sedan avvecklar vi dem när sonen behärskar uppgiften, eftersom uppgiften då ofta har blivit självmotiverande. 

Beteendeterapi kriteseras hårt av folk som faktiskt inte är insatt i det alls, utan tror att man använder det slentrianmässigt inom barnuppfostran. Jag önskar att folk kunde läsa Peter Karlssons bok "Beteendestöd i vardagen " istället för att titta på supernanny. Dessutom tycker jag att det känns lite överdrivet att ens jämföra enstaka belöningar med systematisk beteendemodifikation.