God doesn´t make mistakes

Kattdamen skrev 2011-08-31 13:31:44 följande:

De flesta människor vill ha friska barn som inte har funktionshinder. Livet blir stökigare med funktionshinder, så enkelt är det. Man kanske inte själv orkar det.

Det gör inte dig om andra väljer annorlunda än vad du har gjort. Det har inget med din dotter att göra.

Jag inser att du är väldigt känslig för detta, har du funderat terapi?

Jag håller helt och hållet med dig och blir lite förvånad över hur människor kan resonera annorlunda.
Att förbereda en förälder för ett "sjukt" barn är väl inte annat än väldigt bra och effektivt.
Min pojkvän har jobbat med barn som har funktionshinder/alkoholskador i 3 år och han trivdes hur bra som helst med det. Han säger det att han skulle absolut inte ha nåt emot ifall hans barn var funktionshindrade, men han skulle inte välja det ifall han fick valet.
Då det tar på psyket väldigt mycket, och han själv har väldigt svagt psyke(äter medicin), så tycker jag att det är fantastiskt att man faktiskt kan välja. 

Absolut inte. Men vad som händer senare är utom min(våran) kontroll.  Jag kan bara rå för det val jag står inför om det visar sig vara nåt fel på fostret.

Alla vill ju ha ett friskt barn som kan ta hand om sig själv och leva länge.

Och faktiskt så måste jag säga att jag håller med en tjej här inne om en sak. Om man nu kan göra testen och får reda på att fostret har nåt kromosomiskt fel eller DS så varför är man så grymt egoistisk och tänker: Vi kommer att älska vårt barn lika mycket ändå!
Det handlar ju inte om er för bövelen! 

Sen kommer föräldrar säkert och säger: Hon är så glad hela tiden, hon är speciell och hon vet om det!
Men vaad vet du om det? En funktionshindrad person är inte dum i huvudet, han/hon ser runtomkring sig och tar in allt! Han/hon är inte särskilt glad över att ha någon som måste ta hand om en i hela ens liv! JA, dom fattar det!(ett liv som för övrigt kanske inte vara lika länge som en "frisk" människa)

Det som jag tror att många föräldrar till barn som har DS försöker att undvika att förstå är att människor med DS också har tankar och känslor. Jag har själv fått höra ifrån en 18 årig flicka med DS säga: Varför just jag?..
Och det tär i hjärtat på mig!! Jag älskar henne, hon är helt underbar! MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL VAD JAG TYCKER OM INTE HON TYCKER OM SIG SJÄLV!

Nu ska jag nog sluta skriva, jag blir bara upprörd av folk som "måste vara stolta" för att deras barn har DS. Det är ingenting emot dig och din dotter. Ens barn är alltid ens barn, och man är alltid stolt över dem. Men därför tycker jag att det är bra att ha testen, för att själv kunna välja själv.

Mycket bra skrivet!