God doesn´t make mistakes

Om man kan screena för bipolär sjukdom i moderlivet, vore det då rätt med abort? De allra flesta jag träffat med bipolär sjukdom lider eller har lidit oerhört i hela sitt liv. Jag själv är en av dem. När jag väl fick rätt medicin, efter nästan 30 års levande helvete, då hade jag nästan gett upp. Jag stod inte ut längre. Hade hjälpen inte kommit just då hade jag inte suttit här. 

Endast 30% av alla med min sjukdom kan arbeta. Resten är dömda till ett liv med ekonomiska svårigheter i många fall. 

Nu tror jag inte på Gud, men för diskussionens skull undrar jag såklart vad som hände med Guds allvetande? Detta borde ju rimligen ha kunnat förutspås?

Alltså kan Gud begå misstag?

Anti-abortrörelsen Ja till livet vill blanda in biologisk mångfald i det hela. De frågar ArtDatabanken, där min man jobbar: "Hur skulle Artdatabanken vilja etikettera hotet mot människofoster med diagnosen Downs?"

 

Du tog upp lidande förut, nu blir jag såklart nyfiken på hur du definierar funktionsduglig. Jag har alltid varit ganska funktionsduglig, med undantag för några riktigt svåra år, men duglig livskvalitet? Inte en gnutta.

Då skulle det alltså med ditt resonemang ha varit rätt att abortera mig vid positiv bipolär-screening. Jag har inte haft "livskvalitet på mina premisser", jag har inte haft någon livskvalitet alls. Alls. Ett enda långt jävla helvete bara.

För övrigt finner jag din rubrik något provocerande, även fast jag inte är gudstroende. Om det du skriver i rubriken stämmer så innebär det att Gud skulle vara en förbannad sadist. Det är provocerande att någon på allvar kan referera till en allsmäktig sadist på ett sätt som att det skulle vara någon mening med sjukdomar och mutationer som innebär svårt lidande för människor. Det tyder i mina ögon på en osmaklig människosyn.

Men du valde den som rubrik till denna tråd av en anledning, antar jag? Eller var den bara tagen ur luften? Du kanske inte står bakom påståendet? Det spelar iofs ingen större roll för mig, eftersom den ändå är provocerande för mig.

Du behöver inte be om ursäkt, jag tar ansvar för min reaktion. Däremot ville jag delge dig min analys av det hela. Tycker du att det finns någon rim och reson i den? Att Gud måste vara en sadist (iofs ingen nyhet om man läst GT) om rubriken stämmer.

Nja, den etiska diskussionen är viktig, den kan man inte sopa under mattan. Av många orsaker. Däremot är jag tveksam till vinkeln som TS lägger fram.

Är det det den andemeningen du skriver om i TS: "Ingen, som inte är sk normal, är ett misstag"

Jag kan leva med att min usla livskvalitet är en följd av en olycklig bugg i systemet. Jag har inget behov av att se mig som "hel" eller "perfekt". Jag är defekt och det är en slump, en mutation. Det är ok.

Var har det gåtts på hårt? Jag kanske har missat något?

Ah, läste just inlägg #159.

Du kallar människor för "såna" och tycker inte att de har något existensberättigande. Det är klart att det är en värdering. Vad trodde du?

Ja, det vore intressant, för det är ju det den här etiska och moraliska diskussionen handlar om - vilken sorts fosterdiagnostik är rimlig att tillåta och vilka åtgärder ska få följa på screeningen?

För mig, som vuxen, inte ett motsatsförhållande alls. Jag önskar ofta att jag inte var sjuk. Jag önskar att jag slapp känpa i uppförsbacke och motvind jämt och ständigt. Jag önskar att det inte var så att jag straffas ekonomiskt på olika sätt för att jag inte är som andra. Jag önskar att jag inte var så begränsad i mitt liv pga min sjukdom. Framför allt önskar jag att jag aldrig någonsin skulle ha behövt genomlida alla år av lidande i nattsvart mörker. Ändå känner jag mig inte mindre värd på något sätt. Jag är däremot rejält kluven i den etiska frågan (även om den är helt hypotetisk för mig) om jag skulle screena för bipolaritet om det gick, och om jag skulle välja abort eller ej. Jag önskar inte någon ett sådant liv som jag haft.

Jag tror du missar poängen. Jag ska försöka bena upp förlängningarna av resonemangen:

1 Testen finns för att kunna undvika lidande pga sjukdomar och defekter
2 På köpet får man reda på svaren även för i allmänhet icke-livshotande avvikelser, som tex DS 

Punkt 1 har du själv hållit med om är en bra idé på flera håll i tråden. Att man även får reda på icke-livshotande defekter beror på att man har rätt att få reda på alla information som framkommer under en läkarundersökning. Är du villig att inskränka på den rätten? För det är det som händer när man drar ditt resonemang till sin spets, vilket man alltid måste göra i etiska diskussioner.

Den andra punkten berör vår fria aborträtt. Min personliga åsikt är att det är den bästa lagstiftning vi kan ha för att minimera det totala lidandet; en utilitaristisk inställning, alltså. Börjar vi lägga in moraliska värderingar i aborträtten - "du får göra abort vid ryggmärgsbråck men inte vid DS" - så uppstår en rad problem. Jag är helt för fri abort enligt den lagstiftning som råder i Sverige idag, i det etiska perspektivet. Det betyder att jag tycker att man bör få göra abort om man nu finner det opassande att ens barn har blå ögon eller är en pojke, det betyder dock inte att jag tycker det är moraliskt riktigt. Jag skiljer alltså på de här två sakerna, därför att alternativen till fri abort och rätten att få ta del av allt som uppdagas vid läkarundersökningar är helt otänkbara för mig.

 

Då missförstod jag dig, ursäkta. Tror jag är med lite bättre på ditt resonemag efter ditt utvecklande av det.

hahaha +1

Jag fick screena för cystisk fibros i USA. Tror inte det görs i Sverige?