God doesn´t make mistakes

Men ärligt talat - är inte det där också en typisk fördom om DS-personer?

Många 10-åringar är glada och Hanna verkar vara en härlig tjej, det säger jag inget om. Men "alltid glad" och "alltid lätt", känns lite som... Tja du vet... Blondiner är sexiga men korkade, afrikaner har rytmen i blodet, alla med ADHD slåss och alla med DS är så himla glada???

Jag sällar mig absolut inte till dem som (?) tycker att DS-barn inte "borde" få finnas! Men vi kanske kan lugna oss LITE med superlativen och konstatera att de flesta nog ändå vill ha ett friskt barn, även om de flesta (självklart) älskar det barn de får? Men det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra  

ja, det är mycket konstigt

En sak till.
mammatill5, du har gjort inlägg konstant mellan klockan 10:03, när du
skapade tråden, fram tills nu, runt 80 inlägg.

Alla vet att har man fem barn, eller ett eller två för den delen, har man
inte tid att läsa igenom runt 200 svar och själv skriva runt 80,
utslaget över hela dagen. Det är runt 7-10 minuters mellanrum mellan
dina inlägg.

Kramar är gott att få.. Det går att säga nej vänligt och bestämt.. Det är så dom lär sig.

Hanna kramar aldrig någon bara så där på gatan.. Men däremot är många sk normala lite väl närgångna och vill ha den där kramen som "dom har hört talas om" "Hon är ju såååå söt". Hanna kan rygga och säga nej.  Däremot är Hanna jättekramig här hemma.. Hon säger ofta till mig och sina syskon att "Äska dig" (Älskar dig) Men jag har aldrig hört henna säga det till någon utanför.

Man måste lära dom gränser.. precis som med sk normala ungar,