God doesn´t make mistakes

För det första är jag övertygad om att funktionshinder är ett problem för individen. Det har inget att göra med att en människa skulle vara mindre värd än andra eller hur omgivningen ser på personen. De flesta som har downs syndrom kommer aldrig att kunna ta hand om sig själva och de kan inte göra allt som andra gör. Jag tycker att ett tidigare inlägg hade en poäng: Om föräldrarna kan välja att inte låta ett barn med funktionshinder födas kanske det är det bästa för barnet. Diagnostiken kanske tjänar barnets syfte mest.

Det för mig in på min andra tanke. Flera i tråden skriver är att barn med DS är så goa och fina, alltid glada! TS skriver att hon är mindre orolig för sin dotter för dottern kommer inte att bli kriminell, börja med droger eller hamna i dåligt sällskap. Jag associerar det till en replik från en TV-serie om bögar: "They make such good pets!" Jag tycker ärligt talat att det är obehagligt att någon är glad för att hennes dotter inte kommer att ha alla valmöjligheter i livet, oavsett vad de valmöjligheterna innebär.