Inlägg från: Lavish |Visa alla inlägg
  • Lavish

    God doesn´t make mistakes

    SolOchSnö skrev 2011-08-31 22:33:11 följande:
    För det första är jag övertygad om att funktionshinder är ett problem för individen. Det har inget att göra med att en människa skulle vara mindre värd än andra eller hur omgivningen ser på personen. De flesta som har downs syndrom kommer aldrig att kunna ta hand om sig själva och de kan inte göra allt som andra gör. Jag tycker att ett tidigare inlägg hade en poäng: Om föräldrarna kan välja att inte låta ett barn med funktionshinder födas kanske det är det bästa för barnet. Diagnostiken kanske tjänar barnets syfte mest.

    Det för mig in på min andra tanke. Flera i tråden skriver är att barn med DS är så goa och fina, alltid glada! TS skriver att hon är mindre orolig för sin dotter för dottern kommer inte att bli kriminell, börja med droger eller hamna i dåligt sällskap. Jag associerar det till en replik från en TV-serie om bögar: "They make such good pets!" Jag tycker ärligt talat att det är obehagligt att någon är glad för att hennes dotter inte kommer att ha alla valmöjligheter i livet, oavsett vad de valmöjligheterna innebär.
    Jag tycker inte man kan döma om andra människors möjliga livskvalite. Alltså, jag tycker det är fel att säga att diagnostiken tjänar barnet om det leder till att barnet tas bort. Att funktionshindret hindrar vissa saker betyder inte att människan inte kan ha ett väldigt meningsfullt och glädjerikt liv. (Möjligtvis om det innebär ohygglig, konstant smärta, men det gäller ju inte DS)

    Men i övrigt håller jag med (som nära anhörig till person med DS). Det är väldigt obehagligt att prata om att DS människor skulle vara så glada och goa. Det är min erfarenhet att de är lika glada, ledsna, arga, nöjda, frustrerade som vilken människa som helst. De har samma känsloregister, inte bara en enda känsla av glädje hela tiden. De är inga gulliga så smurfar och de kommer till världen för sin egen skull som alla andra, inte för att vara någon annans solstråle.
  • Lavish
    mammatill5 skrev 2011-08-31 23:06:01 följande:
    Så är det ju.... Dom är ju inte alltid glada och gosiga.. sura som ättika emellanåt.. arga.. stingsliga.. Just som villken unge som helst.. Men dom är välvilligt inställda till livet och möten. Dom har inte fördomar som spärrar. .. Dom har lätt till skratt.. Många gånger hindrar spärrar den sk normala barnet.. ungdomen.. vuxna.. att dom inte vågar skratta och vara glada med hela sig som många DS personer..

    OM du ler mot Hanna så får du garanterat respons på det.. Positiv sådan. Dom andra är lite trögare på det..
    Näe det kan jag inte hålla med om. Säkert är din Hanna sån om du säger det men det är för att hon är Hanna och inte för att hon har DS i så fall.

    Ler jag mot min syrra grymtar hon irriterat över att jag fjantar mig, skrattar gör hon mer sällan än mig som är normal och hon avskyr alla små barn eftersom hon har erfarenheten att små barn skriker gällt, hon är känslig för höga ljud. (Fördomar.) Sen har hon mycket roligt och fint att erbjuda också, men man måste verkligen anstränga sig till det yttersta om man ska hitta argument för att hon är välvilligare än en normal person. Hon brukar slå dom som irriterar henne...
  • Lavish
    mamma till tre busungar skrev 2011-09-01 06:30:21 följande:
    Att man inte ser en mångfald av funktionshinder som något eftersträvansvärt ser jag inte som något konstigt. För min del skulle gärna alla barn få födas fullt friska och normalstörda! (fast det är en utopi)

    Till syvende och sist tycker jag att en diskussion om detta måste handla om i fall foster har ett människovärde värt att värna. Antingen säger vi att de har det och då ska inte aborträtten vara fri. Eller så har de inte det och då får man abortera upp till abortgränsen av vilka skäl som helst och då ska man även, om man vill, kunna få tillgänglig fakta om fostrets hälsotillstånd och väga med det i beräkningen.

    De aborter där man däremot faktiskt kan säga att foster med funktionshinder värderas lägre är de som sker mellan v18+0 och 21+6. Dvs aborter som beviljas av Socialstyrelsen. Där ses faktiskt ett foster med funktionshinder som mindre värt att värna än ett friskt foster. Ett foster med "defekter" får du i princip alltid abortera medan det krävs mycket starka skäl (ex vis sociala) för att få abortera ett friskt foster.
    Ja precis, det här håller jag med om. När man godkänner aborter på foster med DS senare än man skulle godkänna en abort på ett normalt foster, bara pga att fostret har DS, då handlar det om diskriminering och att man tillskriver de med DS ett lägre människovärde och det tycker jag är fel på det vis som TS menar att alla selektiva aborter av DS skulle vara fel. (Det håller jag däremot inte med om)
  • Lavish
    Sven Erik Johansson skrev 2011-09-01 12:57:54 följande:
    Är livet inte värt att leva om man har Downs syndrom?
    Det är en berättigad fråga. Jag kan tänka mig funktionshinder/fel man kan födas med som faktiskt gör det svårt att se att livet skulle vara värt att leva. (T.ex kronisk, väldigt stark smärta) För mig personligen känns inte DS sådant dock, men min personliga åsikt är inte så mycket värd här.

    Men nu är det ju så finurligt att det finns gott om folk med DS som är tillräckligt begåvade för att på rak arm kunna svara på den frågan. Jag kan ju inte tala för dem, men jag kan gissa att majoriteten skulle svara "jo det är det". Och då är ju faktiskt frågan utagerad, för vem kan ha större auktoritet att svara än en av de berörda?
  • Lavish
    Brünnhilde skrev 2011-09-01 13:14:25 följande:
    Fast de som överhuvudtaget förstår en sådan fråga, och kan svara på den, är inte de värst drabbade. Downs har ju många olika grader, från dom som aldrig ens kan äta eller sköta sina toalettbesök själva, tills dom som har bara lite låg intelligens och kan sköta någon form av arbete. De minst handikappade kan ju inte svara för de mera handikappade, menar jag...
    Självklart, men vilket det blir kan man väl inte veta innan barnet är fött? Med andra ord, det finns en relativt stor chans att barnet, även med DS, kommer att få ett i sina egna ögon värdigt och meningsfullt liv. (Sen är det ju mycket möjligt att även de som inte kan svara på frågan hade svarat ja om de kunde men det är ju en annan sak)

    Det finns ganska många personer utan några som helst handikapp eller andra medfödda problem som INTE tycker att deras liv är värdigt eller meningsfullt.

    Således kan man inte motivera en abort av ett barn med DS med att man tror sig veta att det inte kommer att få ett liv värt att leva. Då måste du abortera friska foster också med samma motivation.

    Man skulle kunna argumentera för att det räcker med att det finns EN person med DS som är nöjd för att man inte ska kunna veta att barnet inte får ett gott liv, men visst där kan jag förstå att man går på sannolikhet.

    Jag VET inte det här men som anhörig har jag ju en uppfattning och jag skulle höfta att 70-80% av alla med DS (som blivit vuxna) skulle kunna besvara frågan på någon nivå, och att de allra flesta skulle svara ja. Jag tycker det är en tillräckligt stor sannolikhet för ett gott liv för att man helt ska kunna plocka bort abortargumentet att det är för "barnets skull".
  • Lavish
    mammatill5 skrev 2011-09-01 19:38:19 följande:
    Ja viss sorts fosterdiagnostik är fel i mitt tycke.

    Varför är det så förbannat svårt att förstå och få ihop.. att jag INTE vill ge mig in och kritisera någons personliga val här. Jag vill inte ner på den nivån. Ja, jag vill diskutera den ena halvan. Det är inte ett feg väg ut och jag är definitivt inte rädd för att stöta mig med någon.

    Är det svårt att förstå just för att ni själva vill gå ner på individplan? Det är där ni vill ha denna tråd.

    Ni andra drar er inte för att ge exempel på olika individer.(Den återstående halvan). Roisin nämnde att hon vet några här som har gjort selektiv Abort.. DS," Dom kan bli djupt sårade av denna diskussion" Andra har gett andra exempel.

    Jag undrar om det finns en baktanke hos några att inlägg medvetet missuppfattas..Det finns många "goddag Yxskaft" inlägg. Det tjatas hela tiden om vissa saker. Medvetet påförs falska påståenden på andra. Om och om igen tas Nazifrågan upp (Mycket känsligt och kan ge fart i forumet).. Det kanske är trevligare.. "häftigare" att få en sjujävla explosion här i åsikter och lättare att spy galla över någon..vem det nu än må vara.. Är det att föredra än en saklig och lugn diskussion?
    Men om du vill förbjuda fosterdiagnostik som identifierar foster med DS så måste du ju också vara beredd att möta alla upptänkliga situationer som det kan orsaka?

    Annars kan vi ju alla tycka att det är myspys att förbjuda all abort om man sen inte är beredd att ta diskussionen om unga våldtagna gravida, socioekonomisk misär och illegala aborter utan tycker det är oviktigt för frågan.
  • Lavish
    mammatill5 skrev 2011-09-02 07:58:27 följande:
    Den möjligheten ska kvinnor få ha. Annars så blev det väldigt många oönskade graviditeter.
    Kvinnans rätt till sin egen kropp. Nu kommer många säkert tänka att jamen.. är inte fosterdiagnostiken det också..
    Man har gått då ett steg längre genom att forskningen har gett möjligheterna till Fosterdiagnostik och därmed den selektiva som följd. Den selektiva biten är jag emot.

    Orsakerna är många till just sk vanlig abort.
    Fast för mig hade det varit ett stort värde att på förhand få veta att barnet hade DS även för att behålla. Jag hade velat ha den tiden att förbereda mig på det. Hade känts extremt jobbigt att få ett barn med DS och hade det kommit fram på BB hade nog risken varit hög att anknytningen hade strulat i början och kanske förlossningsdepression också. När mamma fick veta på BB att hennes dotter hade DS var hennes första tankar att hon inte ville ha barnet och att sköterskorna skulle ta med sig det och gå. Det blir ju ingen bra första tid.
Svar på tråden God doesn´t make mistakes