God doesn´t make mistakes

Jag undrar verkligen om någon skulle vilja att jag tvingades föda ett barn med DS trots att jag inte ville. Jag är inte stolt över det, men när jag ser barn med DS mår jag illa, jag blir äcklad. Samma med vuxna. Jag kan inte se dem som människor, jag kan inte respektera dem, jag skulle inte älska barnet och jag, som själv har ett funktionshinder, skulle inte klara av att ta hand om barnet särskilt bra.

Är det inte en bra sak att jag då kan göra fostervattensprov och ta bort ett barn med DS om jag skulle bära på ett sådant? Tror ni verkligen att ett barn med DS skulle bli lyckligt med mig som mamma? En mamma som inte älskar det, som tycker att barnet är äckligt och som inte kan ge det vad det behöver. Är det att tänka på barnens bästa?

Jag är inte en hemsk människa. Jag har begränsningar och svårigheter, jag har själv ett funktionshinder som gör vissa saker svåra. Bland annat empati, att förstå och ta hand om andra med kraftiga avvikelser från mig själv. Jag är fantastiskt bra med normala barn och med barn som har vissa avvikelser, däremot är jag inte bra med alla människor och heller inte med alla barn. Mitt funktionshinder gör det omöjligt för mig att ta hand om ett barn med DS. Så du tycker inte att jag ska få barn? På vilket sätt är det inte rasbiologiskt? Ska människor som jag inte få finnas? Vi ska inte få föröka oss? Jag är alltså värd mindre än någon med DS? Hur går det ihop?

Jag säger nämligen inte att människor med DS inte förtjänar att leva eller att de har mindre värde än jag. Jag säger att jag inte skulle bli en bra mamma till ett barn med DS.

Jag är inte en hemsk människa. Jag har begränsningar och svårigheter, jag har själv ett funktionshinder som gör vissa saker svåra. Bland annat empati, att förstå och ta hand om andra med kraftiga avvikelser från mig själv. Jag är fantastiskt bra med normala barn och med barn som har vissa avvikelser, däremot är jag inte bra med alla människor och heller inte med alla barn. Mitt funktionshinder gör det omöjligt för mig att ta hand om ett barn med DS. Så du tycker inte att jag ska få barn? På vilket sätt är det inte rasbiologiskt? Ska människor som jag inte få finnas? Vi ska inte få föröka oss? Jag är alltså värd mindre än någon med DS? Hur går det ihop?

Jag säger nämligen inte att människor med DS inte förtjänar att leva eller att de har mindre värde än jag. Jag säger att jag inte skulle bli en bra mamma till ett barn med DS.

Som sagt, jag har också ett funktionshinder. Jag kan inte bara "komma till rätta med" mina känslor kring människor med DS. Varför ska jag göra det? Jag beblandar mig inte med personer med DS och mina barn har inte DS. Det finns ingen anledning för mig att "komma över" de här känslorna. Ur ett rent krasst psykologiskt perspektiv är det snarare fullt normalt att känna så här. Man ryggar tillbaka från det okända.

Är man bara lämplig som förälder om man älskar alla människor lika, ser alla människor som fantastiska och värdefulla? För du ser ner på mig, du ser mig som en mindre värd människa som inte ska ha barn, en människa som behöver korrigeras. På vilket sätt gör det DIG till en lämplig förälder att ha den inställningen till andra? Gör du någonting för att komma till rätta med din inställning till personer som jag?

Som sagt, jag har också ett funktionshinder. Jag kan inte bara "komma till rätta med" mina känslor kring människor med DS. Varför ska jag göra det? Jag beblandar mig inte med personer med DS och mina barn har inte DS. Det finns ingen anledning för mig att "komma över" de här känslorna. Ur ett rent krasst psykologiskt perspektiv är det snarare fullt normalt att känna så här. Man ryggar tillbaka från det okända.

Är man bara lämplig som förälder om man älskar alla människor lika, ser alla människor som fantastiska och värdefulla? För du ser ner på mig, du ser mig som en mindre värd människa som inte ska ha barn, en människa som behöver korrigeras. På vilket sätt gör det DIG till en lämplig förälder att ha den inställningen till andra? Gör du någonting för att komma till rätta med din inställning till personer som jag?

Herregud det är väl självklart att hur mamman har levt under graviditeten påverkar hur barnet blir!

Tex ska man äta mycket folsyra under dom första tre månaderna, inte röka cigaretter eller ta medicin, så varför skulle mamman inte ta skulden för barnets missbildningar?!