Inlägg från: Mammatill2tjejer |Visa alla inlägg
  • Mammatill2tjejer

    God doesn´t make mistakes

    Boll skrev 2011-09-01 13:31:16 följande:
    Jag undrar verkligen om någon skulle vilja att jag tvingades föda ett barn med DS trots att jag inte ville. Jag är inte stolt över det, men när jag ser barn med DS mår jag illa, jag blir äcklad. Samma med vuxna. Jag kan inte se dem som människor, jag kan inte respektera dem, jag skulle inte älska barnet och jag, som själv har ett funktionshinder, skulle inte klara av att ta hand om barnet särskilt bra.

    Är det inte en bra sak att jag då kan göra fostervattensprov och ta bort ett barn med DS om jag skulle bära på ett sådant? Tror ni verkligen att ett barn med DS skulle bli lyckligt med mig som mamma? En mamma som inte älskar det, som tycker att barnet är äckligt och som inte kan ge det vad det behöver. Är det att tänka på barnens bästa?
    Ärligt talat så  blir min spontana reaktion när jag läser ditt inlägg att jag inte tycker att du verkar särskilt lämplig som förälder överhuvudtaget. Vare sig åt barn med ds eller andra barn. Åtminstone inte just nu.

    Du skriver att du inte är stolt över att känna som du gör. Gör du något för att  komma tillrätta med det?
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Mammatill2tjejer
    Boll skrev 2011-09-01 13:46:14 följande:
    Jag är inte en hemsk människa. Jag har begränsningar och svårigheter, jag har själv ett funktionshinder som gör vissa saker svåra. Bland annat empati, att förstå och ta hand om andra med kraftiga avvikelser från mig själv. Jag är fantastiskt bra med normala barn och med barn som har vissa avvikelser, däremot är jag inte bra med alla människor och heller inte med alla barn. Mitt funktionshinder gör det omöjligt för mig att ta hand om ett barn med DS. Så du tycker inte att jag ska få barn? På vilket sätt är det inte rasbiologiskt? Ska människor som jag inte få finnas? Vi ska inte få föröka oss? Jag är alltså värd mindre än någon med DS? Hur går det ihop?

    Jag säger nämligen inte att människor med DS inte förtjänar att leva eller att de har mindre värde än jag. Jag säger att jag inte skulle bli en bra mamma till ett barn med DS.
    Ah, nu  förstår jag bättre!

    Tack så mycket för att du förklarade.
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Mammatill2tjejer
    Boll skrev 2011-09-01 13:46:14 följande:
    Jag är inte en hemsk människa. Jag har begränsningar och svårigheter, jag har själv ett funktionshinder som gör vissa saker svåra. Bland annat empati, att förstå och ta hand om andra med kraftiga avvikelser från mig själv. Jag är fantastiskt bra med normala barn och med barn som har vissa avvikelser, däremot är jag inte bra med alla människor och heller inte med alla barn. Mitt funktionshinder gör det omöjligt för mig att ta hand om ett barn med DS. Så du tycker inte att jag ska få barn? På vilket sätt är det inte rasbiologiskt? Ska människor som jag inte få finnas? Vi ska inte få föröka oss? Jag är alltså värd mindre än någon med DS? Hur går det ihop?

    Jag säger nämligen inte att människor med DS inte förtjänar att leva eller att de har mindre värde än jag. Jag säger att jag inte skulle bli en bra mamma till ett barn med DS.
    Reagerar dock fortfarande på att du skriver att du har svårt att se dem som människor...
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Mammatill2tjejer
    Boll skrev 2011-09-01 13:49:43 följande:
    Som sagt, jag har också ett funktionshinder. Jag kan inte bara "komma till rätta med" mina känslor kring människor med DS. Varför ska jag göra det? Jag beblandar mig inte med personer med DS och mina barn har inte DS. Det finns ingen anledning för mig att "komma över" de här känslorna. Ur ett rent krasst psykologiskt perspektiv är det snarare fullt normalt att känna så här. Man ryggar tillbaka från det okända.

    Är man bara lämplig som förälder om man älskar alla människor lika, ser alla människor som fantastiska och värdefulla? För du ser ner på mig, du ser mig som en mindre värd människa som inte ska ha barn, en människa som behöver korrigeras. På vilket sätt gör det DIG till en lämplig förälder att ha den inställningen till andra? Gör du någonting för att komma till rätta med din inställning till personer som jag?
    Som sagt; Nu förstår jag bättre. Tack för att du förklarade.

    Men vad skulle du säga om jag skrev att jag har svårt att se dig som en människa?
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Mammatill2tjejer
    Boll skrev 2011-09-01 13:49:43 följande:
    Som sagt, jag har också ett funktionshinder. Jag kan inte bara "komma till rätta med" mina känslor kring människor med DS. Varför ska jag göra det? Jag beblandar mig inte med personer med DS och mina barn har inte DS. Det finns ingen anledning för mig att "komma över" de här känslorna. Ur ett rent krasst psykologiskt perspektiv är det snarare fullt normalt att känna så här. Man ryggar tillbaka från det okända.

    Är man bara lämplig som förälder om man älskar alla människor lika, ser alla människor som fantastiska och värdefulla? För du ser ner på mig, du ser mig som en mindre värd människa som inte ska ha barn, en människa som behöver korrigeras. På vilket sätt gör det DIG till en lämplig förälder att ha den inställningen till andra? Gör du någonting för att komma till rätta med din inställning till personer som jag?
    Var har jag skrivit att jag ser ner på dig eller ser dig som en mindre värd människa!?

    Nej, jag anser inte att alla människor är lämpliga som föräldrar, men det i sin tur innebär inte att de är mindre värda som människor! Den åsikten får stå för dig.

    Jag har en systerdotter som är cp-skadad. Jag älskar henne enormt mycket och hon är värd precis lika mycket som andra i mina ögon.
    Men, nej, jag anser inte att hon skulle vara en lämplig förälder!
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Mammatill2tjejer
    bad gyal skrev 2011-09-01 14:24:19 följande:
    Herregud det är väl självklart att hur mamman har levt under graviditeten påverkar hur barnet blir!

    Tex ska man äta mycket folsyra under dom första tre månaderna, inte röka cigaretter eller ta medicin, så varför skulle mamman inte ta skulden för barnets missbildningar?! 
    Oj, oj, nu är du ute på mycket tunn is!

    Självklart ska man ta hand om sig själv och barnet under sin graviditet, det håller de flesta med om. De flesta är också överrens om att man inte bör röka eller ta mediciner som kan påverka barnet, eller utsätta barnet för andra risker.

    Men att sitta och skriva att mamman bör ta skulden för barnets ev. missbildning är verkligen magstarkt!
    Ett barn kan bli missbildat även om mamman lever som ett helgon under graviditeten.
    Det finns många faktorer som spelar in.

    Min systerdotter är - som jag skrivit tidigare - född med en cp-skada. Innebär det att hennes mamma gjorde något fel under graviditeten? Nej, men det tillstötte komplikationer under förlossningen.
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
Svar på tråden God doesn´t make mistakes