God doesn´t make mistakes

Ursöt dotter du har!  Hade jag kunnat ta utan att blinka,men så tillhör jag de där som blir totalt idiotförklarad när jag säger att jag hellre vill ha ett ds-barn än inget barn. Jag kommer inte göra några tester alls som gravid utom de rent elementära som kolla hur moderkakan ligger t.e.x. Om barnet har nåt "fel" intresserar mig inte,vi tar vad vi får. Och om det så har alla fel som finns när det föds är det älskat och efterlängtat! Ibland är jag så knäpp att jag tänker att jag på sätt och vis vill ha ett barn med nåt "fel". Jag skulle känna mig utvald som ni uttrycker det. Och bättre än här skulle det barnet inte få det. Jag har jobbat med utvecklingsstörda och cp-skadade  barn och det är det absolut roligaste jobb jag haft. När jag ser såna barn  som din gullunge bara ler jag. Hon hade turen att få födas och glädja sin omgivning-de flesta andra förnekas livet med allt vad det kan ge dem själv och andra.

Jag skulle inte ha nåt emot det eftersom jag anser de lika värda som "normala" barn och har erfarenhet av dem och velat ha barn i 24 år. Man kan inte välja att bli gravid och man kan inte välja att få ett friskt barn så får jag ett sjukt/skadat barn så tar jag det. Mycket,mycket hellre än att förbli barnlös för det är ett rent HELVETE! Får jag ett friskt barn blir det väl enklare på sätt och vis,men ett sjukt skulle bli lika älskat. Och jag skulle känna mig utvald eftersom jag vet att 80% av alla andra som väntat det barnet skulle dödat det och inte gett det en chans att få leva. Kommer det till oss får det leva-kan man få en större gåva än att ha fått ge liv till en annan människa?  Jag ser liksom ingen skillnad på friska och sjuka barn-alla är barn för mig,lika värda,lika efterlängtat,lika älskat.

Smaklöst!? Så om jag får ett efterlängtat,älskat barn som gläder mig och sin omgivning bara genom att finnas till är det fel!? Hur kan det vara fel? Barn ger ju glädje genom sin blotta existens ju. De har ingen annan "uppgift" än så,jag ställer inga krav alls att mitt blivande barn ska göra  det och det för mig. Jag vill bara ha ett som lever och finns hos oss. Men du kanske inte ser på barn på det sättet? Du tycker kanske de är jobbiga bara genom att finnas till? Jag tycker de är livets mening och den största gåvan man kan få-oavsett vilket "skick" de är i! Men troligen är du inte drabbad av ofrivillig barnlöshet och upprepade missfall och troligen så anser du-och de flesta andra här- inte att alla människor är lika värda heller. Då får man din inställning.