God doesn´t make mistakes

Vänd på det lika gärna: Varför ska vi lägga pengar och resurser på folk som inte kan ordna jobb och bostad själva, när vi kan lägga dem på att hjälpa folk till ett bra och värdigt liv?

Jag förstår vad du menar, men samtidigt hoppas jag att du inser vad som provocerar med detta. Tänk dig själv att tillhöra en grupp som de allra flesta väljer bort genom att abortera? Folk med ds är inte bara somliga otursdrabbade föräldrars barn, utan de är ju individer med ett eget människovärde och sin egen rätt till liv.
Det är ju inte fråga om att bara föräldrarna blir stötta för att du och andra inte drömmer om ett liv med deras älsklingar, utan det handlar om att en grupp med människor hamnar i ett väldigt utsatt läge när de flesta väljer bort att föda barn med deras syndrom. Fördomarna om gruppen får styra deras situation.

Fast det du talar om som realiteten beträffande är ju inte den enda nödvändiga verkligheten beträffande sysselsättning för folk med funktionsnedsättningar. Lika väl kunde man från samhällets sida bli bättre på att hjälpa folk med funktionsnedsättningar att få en vettig sysselsättning. I USA är man t ex mycket bättre på det.

Bara det här säger en del: mongo och cp är vanliga skällsord. Att ha en psykisk funktionsnedsättning är ett socialt stigma, inte bara för individen utan för hela familjen. Få har koll på vad människor med funktionsnedsättningar klarar av, eller hur god livskvalitet de kan ha. Folk tror att de i första hand orsakar lidande för sin familj. Jag tycker att det är ett märkligt perspektiv på en annan människas liv. Finns skitjobbiga människor även utan funktionsnedsättningar. Det betyder inte att de inte gör livet bättre och lyckligare för sina nära.

Jag antar att det är upp till var och en att avgöra om dens liv är värdigt? Att du tycker det är äckligt med snor och dreggel betyder ju inte att någon som snorar och dregglar upplever sitt liv som ovärdigt.
Tror du bebisar upplever sitt dregglande som ovärdigt och endast tröstar sig med tanken på att de kommer växa i från det? Nej de har ett annat perspektiv.
Det är mycket få människor som är så handikappade att de inte kan förmedla om de är glada eller missnöjda. Har aldrig träffat någon, iallafall. Kommunicera kan man göra på många sätt. Även en helt nyfödd bebis kan kommunicera. Man behöver i princip vara hjärndöd för att inte klara av det. 

Det håller jag med om!

Jag anser inte att jag har rätt att avgöra vad som är en befogad anledning till abort av något foster. Jag har också svårt att uttala mig om orsakerna till att folk aborterar foster med ds. Känner ingen som har gjort det.
Personligen skulle jag nog ha försökt undvika att få två eller fler barn med funktionsnedsättningar.

Men människor med psykiska funktionsnedsättningar är så bortschasade ur den vanliga populationens värld att få känner någon med dessa. På avstånd ser man bara vad de inte kan och är, men man missar vad de kan och är. Det leder till fördomar. Alla som känner någon med en funktionsnedsättning som leder till att personen dregglar vet att dregglet är av minsta betydelse, t ex.

Men att alla som väljer att abortera foster med ds skulle göra det på grund av fördomar tror jag inte.

Jag tycker det är helt på sin plats att ta upp dregel som exempel eftersom det har anförts som ett tecken på ett ovärdigt liv här i tråden.

Räcker det inte med att man är glad och nöjd? Måste man även uttryckligen definiera sitt liv som värdigt för att ens existens ska vara berättigad?

Det är inte medfött att känna sig ovärdig för att man inte kan hålla efter sin avföring själv, eller för att man dreglar. Tror kanske inte att så många med så grava psykiska funktionsnedsättningar att de inte kan prata eller kontrollera sin avföring har det metaperspektivet på sitt liv.

Jag läste slarvig. Missade ditt "inte" i förra inlägget. Tur att jag inte blev rasande och började bete mig som en idiot bara därför.

Har man inte möjligheten att filosofera över sin existens på metanivå så har man per se inte ett värdigt liv?
Förstår bättre än vad? Att du tycker att dregel gör ett liv ovärdigt betyder inte att det är så.
Det finns ett "rätt" perspektiv utifrån vilket ett liv ska värderas?