Inlägg från: Maline |Visa alla inlägg
  • Maline

    God doesn´t make mistakes

    Jakkolina skrev 2011-08-31 21:42:17 följande:
    Jag har arbetat med folk som har DS  och visst är dom glada och pigga precis som alla andra ungar,men det finns problem som gör att deras liv blir svårare.

    Dom kommer aldrig att klara sig själva,dom får oftast sjukdomar pga av ev hjärtfel,överrörlighet gör att deras leder inte håller,livslängden är inte heller så hög

    Får man välja så väljer väl alla ett friskt barn,sanningen är att man inte vet hur livet blir för någon med ds.

    Tycker det är upp till var o en om man väljer bort ett barn med ds om man nu kan det!
    Fast hänger inte just den lägre medellivslängden ihop med att en stor del av barnen som föds med DS också föds med hjärtfel? Medellivslängden för normalisar med medfödda hjärtfel är också runt 45-60 år (Källa GUCH registret 2007). Det innebär alltså att folk som föddes innan dagens barnhjärtkirurgi hade utvecklats dör rätt unga oavsett om de har DS eller inte. I mina ögon verkar just detta att hjärtfel är så mycket vanligare bland människor med DS som det mest oroväckande.
  • Maline
    mammatill5 skrev 2011-08-31 22:18:58 följande:
    Ja, det är vanligare.. och hjärtfel är oerhört läskigt och jobbigt. Dödligheten har minskat markant eftersom hjärtkirurgin har gått framåt.. ca 40-50% föds med hjärtfel av varierande svårighet.. Många behöver inte ens behandlas...

    Dom får också lättare Leukemi.. det finns ca 20% större risk för Downisar att drabbas. Men naturen har gjort så att DS barn är lättare att behandla. Dom är mera mottagliga och svarar mycket bra på behandlingen. Överlevnaden är mycket större än hos sk normala med samma sjukdom.

    Har också för mig att jag läste någonstans att just cancer senare inte är så vanligt hos DS personer.. jag ska försöka leta fram artikeln..  Det var andra sjukdomar också som inte förekommer ofta hos DS men hos sk normala så finns dom ofta.. 

    Det är som om naturen ger men kompenserar på andra sätt..

    Haka inte på riktigt än. ska leta fram artikeln först..

    Medellivslängden är runt 60 år.. Det finns äldre också.
    Det jag ville ha sagt med inlägget var att det är klart att medellivslängden är kortare för DS än för normalpopulationen just pga att hjärtfel är så vanligt. OCH att hjärtfel inte är något att vifta undan. Det innebär ökad risk för förtidig död öven bland personer som inte behöver behandlas som barn. Utvecklingsstörningen i sig skulle inte oroa mig, men en 50% risk för hjärtfel skulle få mig att sk*ta ner mig. Mina barn hade en åtminstone fördubblad risk att födas med hjärtfel, alltså ungefär 2-3% risk, och jag var rejält orolig bara för det.
  • Maline

    Rosin...
    Tror du inte att man som förälder till ett barn med DS, som är ett fuktionshinder som får klä skot för en hel del i debatten om funktionshindrade, reagerar på artiklar om fosterdiagnostik som åtföljs av uttalande som Tännsjö's? Jag vet att JAG reagerade. TS åsikter är vanliga inom ex DHR, folk känner sig helt enkelt oönskade i samhället.

    Jag har inte DS utan CP en annan diagnos som är lika med "dum i huvudet". Bara några inlägg högre upp skrev en mamma "..hon ser CP ut men är helt klar i huvudet..". Well, jag är helt klar i huvudet och "ser inte ens CP ut". Jag är för fosterdiagnostik och för pre-implantorisk diagnostik. Men jag tror att det är vansinnigt viktigt att det förs en debatt om vilket samhälle vi har och hur vi vill att det ska utvecklas. Tännsjö är en utilitarist. Vill vi ha ett utilitaristiskt samhälle? Om så är fallet då borde vi fullfölja detta och erbjuda möjlighet abortera andra av föräldrarna oönskade egenskaper. Om inte är det vi vill uppnå med vårt samhälle kanske vi måste diskutera mer om vad erbjudandet av fosterdiagnostik innebär för de individer som föds med de funktionshinder man screenar för? Det är klart att budskapet från samhället blir dubbelt, eller kanske detta att man faktiskt inte är önskvärd?

  • Maline
    Zargenta skrev 2011-09-02 13:51:21 följande:
    Det finns ett inlägg tidigare i tråden där jag nämner att funktionshindret som uppkommer i ett senare skede i livet i vår släkt, inte hindrar till ett produktivt liv INNAN det, bidragande till skatteintäkt och därmed på sätt och vis redan betalat för vården som kommer behövas. Så nej, bidrar inte till att fler MED funktionshinder, det är något som KOMMER utvecklas sent. Har redan förklarat också att jag är kluven då det som sagt också finns komplikationer som uppkommer vid födsel tex och psykiska funktionsnedsättningar som INTE går att förutse. Sen var det en fråga också om socioekonomisk perspektiv och inte personliga värderingar enbart.

    Men att ta bort möjligheten att få VÄLJA om jag vill abortera ett foster, eller ens få information innan det kommer ut, tycker jag inte om.
    Du gör en logisk tankevurpa tycker jag. Snarare vore det ju en samhällsekonomisk fördel om alla som vet att de som bär på gener för en degenerativ vård-krävande sjukdom avstod barn eller åtminstone gjorde preimplantatorisk diagnostik. Även om sjukdommen bryter ut sent i livet drar den ju faktiskt resurser då. Och det är inget som säger att den personen inte gått och lallat på A-kassa halva livet fram till sjukdommen bryter ut!  På samma sätt kan du faktiskt screena för risken att ett flickfoster kommer utvecka bröstcancer. Bröstcancer kostar också samhällsresurser. Det är sjukhusvård och sjukskrivning och förlorad produktivitet. Aj, aj inte bra.

    Det är när man tar in det socioekonomiska perspektivet fosterdiagnostik det blir knepigt. För om samhället börjar koppla produktivitetskrav till diagnostiken. Då finns det nog betydligt fler tester man skulle kunna göra än som görs idag. Det handlar ju om föräldrarna, om de är beredda att ta emot sitt barn. Jag tycker att man gott kan göra fler tester men man måste också våga diskutera vad tester innebär för dem som föds och lever med de funktionshinder/sjukdommar  man testar för och för föräldrarna som skall ta besluten.
  • Maline
    Zargenta skrev 2011-09-02 14:32:41 följande:
    Det var just det som var poängen, att jag inte ville göra det till en socioekonomisk fråga. Dock så pratade jag också om förutsättningar, att jag ger mig själv, mitt barn och andra möjligheten att skapa ett liv med bättre förutsättningar än att komma till jorden som en till stor del "enbart" ekonomisk belastning och även till stor del för många, känslomässigt.  Men jag vill inte heller fråntas rätten att tycka att det är rätt att välja fosterdiagnostik utan att för den sakens skull likställas med nazism eller få höra att jag kränker redan födda barn?

    Sen hade jag och sambon planer på att att göra preimplantativ diagnostik OM och NÄR vi tyckte det skulle vara dags för barn, men vi hann inte så långt då jag redan efter 2½månad in i förhållandet lyckats bli gravid och kände att jag inte psykiskt och fysiskt orkade med en smärtsam och jobbig abort IGEN, dvs 2ggr på ett år, pga den här sjukdomen.
    Då har nog din poäng varit lite otydlig eller jag korkad Men, jag tycker som sagt  att fosterdiagnostik är föräldrarnas val jag med och att det skall erbjudas fritt. MEN samhället kan vara jäkligt mycket tydligare att det är individens val och att det är en service som  erbjuds. Jag gick faktiskt också i taket när jag läste artiklen TS kommenterar tillsammans med Tännsjös uttalanden om att folkgrupper kommer och går under historiens gång. Byter man ut DS mot Hottentotter, Zigenare, Same eller Jude i det sammanhanget så blir det kanske tydligare varför anhöriga till personer med DS reagerar med att tänka på 30- och 40-talets resonemang. Jag undrar fortfarande vilka folkgrupper Tännsjö tänkte på..

    Hur som helst så har jag inte med att göra om du väljer att göra preimplantiv diagnostik eller inte det är ditt val, och önskar jag dig lycka till med ditt barn!
  • Maline
    Zargenta skrev 2011-09-05 10:22:10 följande:
    Det var ett grovt uttryckande av vad ättestupan skulle ha för funktion. Som sagt, människan som samhällsmedborgare har ju en "plikt" att verka för att bidra och utöka produktiviteten för sina medmänniskor i MINA ögon. Att komma vill världen med funktionsnedsättningar och handikapp som gör att man endast är en socioekonomisk belastning är resultatet av egoism enligt mig. Att skaffa barn med syndrom bara för att man vill ha barn, istället för att se till vad som vore det bästa för det faktiska barnet...

    Om du under dina första 50år på jorden bidragit till att betala skatt och tillföra något till samhället( kanske bidragit till forskning som leder till att vi kan bota dessa sk problem), så har du också gjort dig "förtjänt" (låter fruktansvärt illa håller jag med om) av att få vara något av en belastning under senare delen av livet...
    Jag är fortfarande inte säker på att jag förstår hur du menar. Vaddå ENDAST en socioekonomisk belastning. Tror du verkligen uppriktigt att det finns någon människa som upplever sig, eller upplevs av andra, som endast en socioekonomisk belastning? Jag känner då ingen, och jag känner rätt många människor både med och utan funktionshinder.

    Och dessutom så tjatar du om att OM man under 50 år bidragit med skatt och sociala avgifter så skulle man ha rätt till att vara en belastning under 30-40 år och det låter ju bra. Men om man inte bidrar till samhället under sina första 20, 30, 40, 50 år hur mycket rätt har man i så fall då?  Det handlar ju fortfarande om att alla människor som föds måste få rätt till vård på lika vilkor oavsett om de föds med ett funktionshinder eller utvecklar ett senare. OCH att det blir fel om samhället börjar ställa krav på vilka typer av barn som får födas, det är föräldrarnas val och ingen annans.

    Att skaffa barn är dessutom alltid en egoistisk handling.
  • Maline

    Ari Gold du skriver klokt och välformulerat! Jag har saknat dig i den här debatten.

Svar på tråden God doesn´t make mistakes