God doesn´t make mistakes

Det är underlig att diskussioner om utvecklingsstörning på familjeliv nästan alltid rör sig kring Downs Syndrom (då personer med DS varken har något särskilt beteendemässigt gemensamt eller något särskilt - utom diverse fysiska drag - som skiljer dem från andra personer med utvecklingsstörning i stort). .

Eller...så är det inte alls underligt. Det är lättare att ha bestämda åsikter om DS därför att det är så tydligt avgränsat. Antingen har man det, eller också har man det inte.

Men jag vill påminna om att det vi talar om, när vi diskuterar personer med DS produktivitet, livskvalitet osv är UTVECKLINGSSTÖRNING och om vi skulle plocka bort just den fysiska biten som särskiljer den lilla gruppen med DS från den mycket större gruppen personer med utvecklingsstörning så blir hela den etiska diskussionen SÅ MYCKET SVÅRARE och man tvingas också tänka efter mycket mer.        

Lindrig utvecklingsstrning kan nänligen inte alls beskrivas som något så ekelt som en sak man antingen har eller inte har. Vi befinner oss alla någonstans på en skala och det är VI människor som bestämt var på den skalan man ska sätta gränsen för vad som räknas till normalbegåvning. Vad som kan räknas som normalt eller avvikande förhåller sig helt till den tid och den kultur i vilken vi lever.

Med den förförståelsen blir diskussionen om ifall man måste vara "produktiv" för att ha rätt att födas också en helt annan.

  Vem som är "produktiv" är ju helt berowende av vilka krav som ställs på arbetsmarknaden i den tid och på den plats där man lever. För något hundratal år sedan var de flesta människor med lindrig utvecklingsstörning "produktiva" och i många länder kan man än idag hålla ett hantverksmässigt jobb trots en lindrig utvecklingstörning. I Sverige idag är det däremot extremt få med lindrig utvecklingsstörning och även många i gruppen lågbegåvade (på gränsen mellan normalbegåvning och lindrig utvecklingsstörning) som aldrig tar sig in på arbetsmarknaden. Den typen av jobb finns inte längre.

Dvs. trots allt mer avancerad fosterdiagnostik har vi fler och fler personer som pga begåvningsmässiga och andra funktionsnedsättningar INTE kan bidra inom arbetslivet.

Löser vi det genom att göra ÄNNU mer avancerade tester så att vi på förhand kan rensa bort ännu fler som riskerar att födas med för låg begåvning för att blir "produktiva" med samhällets hårda krav? Eller löser vi det genom att förändra arbetsmarknaden och förutsättningarna i samhället så att fler får plats?

I slutänden är det ju en fråga om vilket samhälle vi vill leva i.    

Nu känner jag att du inte vågar ta till dig och bemöta frågan.

DU har skrivit att det är egoism att välja att föda ett barn som aldrig kommer att kunna vara produktivt och bidra till samhället genom skatt.

Då måste DU våga fundera över vad konsekvenserna av en sådan inställning i vidatre mening innebär. Gränsen för vem som anses produktiv och vem som ases kunna bidra flyttas ju hela tiden fram och tillsammans med mer avancerade testmöjligheter och genteknik ser jag inte riktigt var det skulle sluta? Vart går gränsen?

 Personligen vill jag inte ha ett samhälle där vi på förhand sorterar bort människor vi bedömer inte kommer kunna bidra, utan hellre ett samhälle där vi ser till att alla kan bidra oavsett förutsättningar.

  

Kan tillägga att jag inte är emot fri abort. Varken de vanliga fall då man blir oplanerat gravid och gör abort för att man inte anser sig vara i position att ta hand om ett barn. Eller i de fall då man gör abort för att man inse anser sig vara i position att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning.

Det jag däremot vänder mig helt och fullt emot är när vuxna människor försöker lyfta skulden och asvaret för detta beslut från sig själv (att man inte anser sig kunna/vilja ta hand om barnet) TILL själva barnet genom att säga att barnet inte hade fått ett liv med god livskvalitet, att barnet inte hade kunnat bidra till samhället osvosvosv.

DET är kvalificerat skitnack.  

    

Jag har följd den här debatten sedan start, det gör tyvärr inte att jag tycker din åsikt är mer nyanserad eller djupare förankrad för det. Jag tycker att du behöver tänka efter några varv till helt enkelt.

Jag är för fri abort men nej, jag ser inte någon som helst etisk skillnad i att välja bort ett barn med fel intelligensnivå eller ett barn med fel kön. Båda borde vara lika tillåtet.

Det finns väl ingenting i världen som kan asägas vara en "objektiv saning". Men vi brukar ändå skilja på åsikt och fakta - där fakta kan understödjas med samstämmig forskning på området. 

 Att begåvningsmässig funktionsnedsättning generellt inte innebär minskad livskvalitet är fakta.

Att personer med lindrig utvecklingsstörning deltar i arbetslivet i mycket olika grad beroende på hur arbetsmarknaden ser ut i den tid, plats/kultur där man lever är fakta.   

Och vad i den argumentationen gör att du inte vill tillåta abort pga kön men pga intelligensnivå?

Zargenta är defenitivt mer abortmotståndare än vad jag är.

Jag diskuterar gärna med dig men då förväntar jag mig att du läser mina inlägg i debatten, inte bara svarar på dem.

Välkommen åter.    

Jag är defenitivt för fri abort, juridiskt. Det innebär inte att jag personligen tycker att alla skäl till abort alltid är välgrundade, etiskt.

Det som blir väldigt väldigt underligt är när man sorterar ut just parametern inelligens och vill särbehandla den i abortlagstidningen (eller den etiska diskussionen).

Om man har rätt att göra abort pga att man anser att barnet har fel inteligensnivå måste det självklart vara lika tillåtet att göra abort pga att barnet har en oönskad hårfärg, fel kön, vänterhänt eller vad det nu må vara. Sedan får varje person göra de etiska ställningstagandena kring detta själv Juridiskt borde det ej vara skillnad.    

  

Här lägger du en negativ värdering i att vara funktionsnedsatt. Ska samhäller juridiskt promota en sådan värdering? Om det är negativt att vara funktionenedsatt, kvinna eller vänsterhänt får väl föräldtrarna själva avgöra.