God doesn´t make mistakes

Jag tror snarare att de tycker det är jobbigt för att det indikerar att personer med DS inte har samma människovärde som andra.

På samma sätt som att könsselektiva aborter visar att det finns ett kön (i de flesta fall pojkar) som har ett högre värde. Sedan kan man ju diskutera föräldrars rätt att värdera på detta sätt, men jag anser att när fostret aborteras pga det har en icke önskvärd egenskap så betyder det att människor med den egenskapen värderas mindre.

Nej, det inser jag. När någon väljer att göra abort p.g.a. "fel" kön, då värderar man det ena könet högre. På samma sätt när det blir abort p.g.a. Downs, då värderar man människor med Downs lägre.Jag har själv legat där på britsen på rutinultraljudet och fått höra av läkaren att barnet med stor sannolikhet har en trisomi som inte är förenlig med liv.

Att skilja på sak och person anser jag vara viktigt. I den här debatten anser jag dock att det inte är aktuellt eftersom ens kromosomer är i allra högsta grad en del av vem du är.

Både könet och ett syndrom sammankopplat med den man är. Båda sakerna ligger så att säga i generna. En person med en livmoder, slida och äggstockar är en flicka. En person med en extra kromosom på det 21:a paret har Downs Syndrom.

Ja, det håller jag med om. Man kan vrida och vända på frågan hur länge som helst, lätt är den verkligen inte.Nej, jag anser att alla människor, oavsett hur våra kromosomer ser ut, har ett värde som vi inte kan upphöra att ha. Skillnaden är att trisomi 13 är inte förenligt med liv, någonsin. Trisomi 21 kan vara allt från knappt märkbar till gravt handikappande, men de flesta människor med syndromet är livsdugliga.

Om föräldrar får beskedet att deras foster har trisomi 13, 18, anencefali eller andra sådana saker, är inte jag den som dömer dem för att de känner att de inte orkar genomgå en graviditet och förlossning för ett barn som är dödsdömt även om just jag valde att föda barnet. Dödsdom är dock något annat än funktionshinder. Det är naturligtvis en oerhört svår fråga, och jag vill förtydliga att jag av hjärtat förstår dem som aborterar ett foster med downs och att jag inte dömer dem. Samtidigt förstår jag föräldrarna till barn med downs och de som har det själva, hur de måste känna i denna debatt.

OT: Mitt barn som läkarna sade ha trisomi 13, är idag 3,5 år och har inte trisomi. Däremot föddes han med klumpfot och lite stela leder, men han är fullt normal förutom det.

Jag kan nog också förtydliga med att jag inte anser att ingen av oss har rätt att döda en annan människa, någonsin. Däremot inser jag att världen inte är svart-vit, och jag tycker inte att de som gör abort är mördare. Det är mer komplext än så. Hela debatten är oerhört svår och rör upp mycket känslor.