God doesn´t make mistakes

Jag håller med dig TS. Knepigt att många inte kan se skillnaden mellan att göra abort för att man inte kan eller vill ha barn just då, och att göra abort för att man inte vill ha just det barnet.

Det förvånar mig att Sverige som har en stor ambition och bra lagstiftning för att de med funktonsnedsättning ska leva ett bra liv samtidigt tillåter gravida att "kvaliltetssäkra" innehållet i magen. Om fostret inte är som den gravida vill så får hon ta bort det. Jag förstår de som vill förbereda sig, och som vill ta reda på det mesta om barnet innan det kommer ut. Men detta kan man då erbjuda efter vecka18- 20 så att abort inte är aktuellt.

Redan?

Alla aborter är "vanliga" aborter, såvida man inte menar de ovanligt sena som sker efter tillstånd av socialstyrelsen.

Visst kan abort vara selektiv och grunda sig på en diagnos fostret fått. T.ex. DS, ryggmärgsbråck, muskeldysmorfi, missbildningar (större som mindre). På vilket sätt skiljer sig just DS från alla andra diagnoser som påverkar livet med ett barn? För du kan väl inte förneka till att livet med ett funktionshinder skiljer sig från mängden?Jag får inte ihop dessa två inlägg. I det första kallar du "dom med Downs syndrom" för grupp. Och i samma inlägg skrev du om mångfald. Som om människor med DS skulle vara något slags eftersträvansvärd unikt folkslag som var utrotninghotat snarare än människor med ett syndrom.

I det andra svarar du givetvis på min fråga om hur du ser på detta syndrom. Man har syndromet, man är det inte. Precis som man kan ha ryggmärgsbråck eller andra missbildningar och sjukdomar som påverkar livet mer eller mindre. Funktionshinder påverkar livet. Därmed inte sagt att livet inte kan ha kvalitet och levas relativt normalt trots funktionshindret. Men det är ett funktionshinder och det finns människor som, om de kan, vill undvika att få barn med funktionshinder. De vill ha barn men de vill inte ha funktionshinder i familjen. Därmed väljer de abort. Det är inte ett beslut som tas för att utrota ett specifikt folkslag eller ens en grupp.

Föräldrarna har varken rashygien eller samhällsekonomi i åtanke när de tar sitt beslut. Det är ett personligt beslut över ett konstaterat faktum som påverkar deras och det väntade barnets framtid. Fostret har en diagnos som onekligen gör livet och framtiden annorlunda än vad man tänkt sig. Det är inte själva barnet de vänder sig mot utan det syndrom som barnet bär på. Ska de inte ha rättigheten att ta ställning till denna annorlunda prognos?

det är DIN åsikt.
eller menar du att alla andra människor  tycker så? vem är det du talar för?

Åh, du anser alltså att personer med funktionshinder inte ska skaffa barn? Vem är det nu som kör med nazimetoder?

Jag kan tycka att det är fantastiskt att dessa barn får födas till föräldrar som vill ha dem och kan ge dem en bra framtid, just därför är det helt rätt att de som känner att de inte klarar av det/vill inte kan välja abort...alla barn bör få födas älskade och efterlängtade, att du TS sen tycker att detta var gudsgåva till dig får ju stå för dig och dina åsikter men du måste kunna förstå att andra inte känner samma sak.

Har själv barn med funktigonshinder och skulle lätt ändra på det om jag fick chansen, jag vill att mina ungar ska få chansen att leva ett vanligt liv och inte ett där de hela tiden måste kämpa hårt för att ta sig fram och få leva som alla andra. Jag skulle göra vad som helst för att mina ungar skulle få vakna upp i morgon och slippa sina funktionshinder.
naturligtvis så vill jag ha mina barn nu när de är här men helt ärligt jag är inte så jäkla säker på att jag inte hade valt abort om jag hade fått reda på vilka funktionshinder de skulle drabbas av...nu är jag lyckligast i världen för att de finns så dra inga dumma åsikter i det jag skriver nu.

ja, vrålar man nazist till folk det första man gör finns det ju verkligen förutsättningar för att vinna förståesle för sin sak.

Mina barn har just neuropsykiatriska funktionshinder och jag skulle absolut tycka att det var en bra ide om man kunde se det så tidigt som möjligt för att föräldar skulle kunna välja. Det är extremt tufft att leva med barn med dessa diagnoser, mina har trippeldiagnoser och ibalnd har jag kännt att jag inte orkar en enda sekund till och då är jag ändå en som är väldigt stark och klarar väldigt mycket. Jag tror att om någon annan skulle ha varit i mina skor som inte var lika stark så skulle det kunna sluta olyckligt, då hade jag föredragit att denne kunde välja bort ett barn med dessa funktionshinder....jag vet ärligt talat inte om vilket val jag själv hade gjort, älskar mina ungar och vill aldrig vara utan dem, vill jag påpeka igen

Ok, vi kör vidare på din version 2.0 av ditt svar :)

Visst, barn tar mycket, mycket tid, oavsett Downs eller inte, det förstår jag med.

Jag tycker att du har en hel del goda poänger. Och det är intressant att få ett par
stycken fördomar krossade, vilket jag tycker att jag har fått i den här tråden.

Ta det lugnt med nazistjämförelserna i framtiden bara, så kommer du att slippa
en hög med påhopp. (Om du nu tycker det är ett problem, vilket du kanske inte alls gör).

Ha det bra.