God doesn´t make mistakes

Jag har inte sett att TS har pekat ut enskilda föräldrar som nazistsympatisörer - vilket det framställs som i den här tråden. Hon ifrågasatte ditt inlägg där du skrev - om jag inte har missförstått - att föräldrar inte fattar sådana beslut baserat på ideologi (fast i andra ordalag). Hon frågade dig hur du vet det. Och ja, hur vet du det? Det finns säkert föräldrar som baserar sådana beslut på ideologiska föreställningar, precis som det finns föräldrar som inte gör det. Ni båda verkar uttrycka er rätt kategoriskt kring en väldigt stor grupp människor. 

Skillnaden i argumentationen är att TS just inte pekar ut enskilda individer, utan främst talar om ett samhällsfenomen som i förlängningen får samma resultat som under tvångssteriliseringens tid. Ja. För det är vad resultatet blir. Det betyder inte att alla enskilda individer som aborterar foster pga DS sympatiserar med den sortens åsikter. Och i den här debatten blir TS enskild utpekad där hennes genuina kärlek till sin dotter ifrågasätts med argumentet att hennes DS ger TS uppmärksamhet, att hon säkert inte ens har några barn och så vidare och så vidare.

För mig är det obegripligt att den här diskussionen om vad fosterdiagnostiken innebär - och vad den faktiskt liknar i förlängningen - verkar vara så chockerande nytt för så många i den här tråden. Det är en högst aktuell och viktig debatt.  

Är döden bättre än liv för Downsbarnen.

Vilka är vi att säga att vissa liv inte är
värda att leva. Jag tänker åter igen
på resonemangen i det nationalsocialistiska
Tyskland om livsodugliga/livsovärdiga
individer och T4-programmet då
100 000-200 000 handikappade och
psykiskt sjuka med flera dödades.

Lyssnade aldrig på låten men måste bara säga VILKEN SÖTNOS.. URGULLIG är hon Lilla/Stora Hanna 

Jag har redan fattat att en oroväckande stor andel vuxna människor i den här tråden har grova problem med att skilja diskussionen om ett samhällsfenomen med en ny teknik som påminner starkt om rasförädling, och att kalla människor för nazister. Detta verkar absolut jättesvårt och jag kommer snart att ge upp mina försök att hjälpa till att utkristallisera och skilja dessa båda saker åt. Men hon har alltså fortfarande inte pekat ut människor som nazister. 

så man kan ju säga lite snällt till folk att dom håller på med rasförädling liknande nazismens, lite bussigt sådär, och hoppas att ingen tar illa vid sig?

Sen tycker jag heller inte att man är mer kärleksfull och god för att man ställer ut sin 10-åriga dotter i media och söker reaktioner. För mig är det osmakligt och jag tror ofta att man vill dölja konflikterande känslor genom att understryka hur UNDERBART det är med detta barn.       

  

I din blogg så framstår du som arg och bitter i många texter.

Varför vill du ta ifrån mig rätten att välja annorlunda mot dig? Vi är två gammelmorsor med fem barn men jag vill inte ha din vardag om jag inte tvingas in i den. Kränker det dig? 

Jag tyckte det gjordes en stor sak i början av tråden att det är kränkande för dig/er/din dotter att man inte vill leva i den situationen utan hellre väljer bort den via fosterdiagnostik?

Nej, jag syftar inte på dina "ironiska" inlägg. Jag tycker att du ger en överhurtig, glättig bild av hur underbart det är att vara mamma till din dotter och att du onyanserat biter dem som inte tycker som du. Men det är nog jag som är obildad, bara. 

Och det tycker jag är toppen!

Problemet är bara att du inte alltid gör det på ett konstruktivt sätt. Blogginläggen om rasförädling som tagit upp här är som sagt kontraproduktivt och leder inte till mer kunskap om DS och ett lättare val för blivande föräldrar med en diagnos i handen.

Om jag vore du skulle jag rikta in mig mer på att framhålla verkligheten och hur livet ter sig med ett DS-barn. Att ge en rättvis bild av vad det faktiskt handlar om och få människor att öppna upp sin attityd kring DS och allt vad det innebär. Att skjuta skarpt från höften med ilskna inlägg som både är missriktade, anklagande och framförallt överdrivet aggressiva får inte människor att ta till sig kunskap.

Jag säger inte att det nödvändigtvis ligger på ditt ansvar att framföra kunskap om DS till andra människor. Du har naturligtvis all rättighet att agera arg och missförstådd och vad som helst i din personliga blogg. Men om ditt syfte är att göra något konstruktivt för samhället så vinner du inte med den attityden.