Det finns egentligen mycket jag skulle vilja säga i den här frågan men jag har inte möjlighet att skriva ner allt detta just nu... Vill dock säga att det blev en rätt tråkig ton från flera håll i den här tråden som egentligen bara var tänkt för att förmedla en sångs budskap. Debatt är bra men man kanske bör tänka både en och två gånger innan man går på så hårt, särskilt när tråden ligger där den gör.
Nej, kanske inte, men väldigt mycket gör ju det. Väljer man att se sitt barn som ett stort funktionshinder med mängder av problem så har man ju liksom satt gränsen innan man ens testat. Tänker man så är ju chansen större att det blir så, än om man väljer att se det som en utmaning, som en möjlighet att lära sig saker man inte skulle lärt sig annars.
Jag har förmånen att få vara med i en liten flickas liv, en flicka med DS, för det är ju det vi pratar om, och jag ser en liten flicka som fullkomligen exploderar i sin utveckling. Är det någon som lärt mig någonting om livet så är det hon.
Jag är ingen abort/KUB/NUPPmotståndare, utan var och en ska göra det som känns bäst för dem. Men för mig personligen är DS ingenting jag inte skulle klara av.