Alla får göra som de vill och jag är för fosterdiagnostik och fri abort och jag hoppas att det alltid kommer vara så att det är föräldrarna till fostret/barnet som beslutar vad som ska göras med ett negativt svar.
Men jag måste säga att jag blir lite lessen när du använder ordet "muppar".
Det gjorde att jag nu inte alls tycker om ditt inlägg som jag faktiskt gjorde ända tills jag kom till denna benämning på en utvecklingsstört person.
Kan meddela att fast jag är förälder till ett barn med DS så håller jag inte med TS i de hon skriver men jag använder aldrig ordet mupp för att beskriva mitt barn utan jag använder hennes namn och kan jag inte namnen på dem jag skriver om pratar om och som har DS eller någon annan utvecklingsstörning så försöker jag använda mer trevliga ord.
Men är det så allmänheten ser på mitt bar med DS? Ser ni andra i tråden mitt barn som en "mupp"?
Vad är en "mupp" för er andra här i tråden?
Bara nyfiken för det verkar som jag har en sådan i min familj i alla fall enligt de inlägg jag nu har citerat och tyvärr känner jag mig lite lessen och till och med arg så mitt inlägg här blev lite väl långt och troligen inte så lätt läst.
Men hoppas att någon förstår vad jag skrivit.
I min värd är ordet mupp ett nervärderande och ett fult ord.
Men har man inte ett barn med utvecklingsstörning eller är nära anhörig eller jobbar med personer som har utvecklingsstörning (och verkligen gillar sitt jobb) så kan de vara svårt att förstå varför jag reagerade.
Men fortsätt du använd detta ord så håller jag tummarna att ditt barn i magen kommer ut utan skavanker och i framtiden slipper bli kallad detta ord av dig och andra.
En person med diagnosen Downs syndrom är först och främst en individ med unika kvaliteter och med samma grundläggande behov som alla andra människor: att bli älskad, att klara av, att få ge, att höra till. Alla människor behöver stöd och hjälp av omgivningen för att tillgodose sina behov. ”Särskilt stöd” kallas det stöd som inte är en del av våra standardlösningar. Eftersom Downs syndrom i varierande grad medför funktionsnedsättningar och utvecklingsförseningar, behöver de flesta personer med Downs syndrom mer stöd. Det innebär ofta att standardlösningarna måste kompletteras, för att personen skall kunna få sina vanliga mänskliga behov tillgodosedda.
Tänk på språkets makt De ord vi använder uttrycker inte bara fakta utan också vår syn på världen och våra värderingar. Kunskap och värderingar om Downs syndrom är i stark förändring, och det för med sig att ord och uttryck som var acceptabla igår, ger helt fel associationer idag. Det viktigaste är naturligtvis vad man faktiskt avser att säga, vad man som talare menar. Men för att förenkla kommunikationen och undvika onödiga missförstånd vill vi bidra med några konkreta råd:
Ja förklaringen "mindre utvecklad person" har jag heller aldrig hört. Jag har mer hört saker som "ja dom där mupparna som går i den där särskoleklassen" eller "kolla vilken jävla mupp som går där är h*n mongo eller".
Alltså för mig är ordet mupp ett ord för att säga elaka saker om personer som inte är "normala" i en dels ögon.
Dygnet runt?
Ojdå de hade jag ingen aning om.
Ska genas meddela de tre personer som jag känner till som är vuxna och som har DS, alltså han som jobbar på "mitt" ICA" och som bor i egen lägenhet och som har hjälp ca 3 gånger i veckan med hemmet och hon som jobbar på fiket bredvid mitt jobb (vet inte hur hon bor men jag vet att hon åker till och från sitt jobba själv) och också min dotters förra resurs syster som bor i egen lägenhet och som har hjälp en gång i veckan med städning och tvätt plus hjälp en gång i månaden med räkningar och som har eget jobb som hon åker tåg och buss till varje vardag alldeles själv.
Jag tar inte illa vid mig av att du och andra vill göra abort på foster som har DS eller andra funktionshinder.
De jag är mot är de språket du och andra har använt här i tråden som du och andra också har förklarat varför de används.
Många uppgifter är också felaktiga om DS och tar man upp detta så blir man klassad som känslig DS förälder.
Jag blir exakt lika arg av de som skriver att personer med DS är så söta och gulliga och de är alltid så glada och så är de så musikaliska också som de som skriver att alla med DS har dygnetrunt- hjälp och alla sjukdomar som de också har.
Fast jag har i och för sig sett på ett program på SVT (debatt tror jag det var) där Svenska DS föreningen var med och där ämnet KUB togs upp plus att en vuxen med DS var med som hade tagit illa vid sig att man letade efter hennes handikapp och gjorde abort.
Så jo de finns de med DS som tar illa vid sig men jag vet också vuxna med DS som inte vill prata om detta för de vill inte bli lessna och de vill leva ett bra liv utan att tänka på vad andra tycker om dem.
Jag själv är överlycklig att jag har ett barn med DS som har fått mig att fatta att allt inte är perfekt och att allt inte är som man tänkt sig och att en person med DS faktiskt kan ge en så otroligt mycket. Och nej det är inte rosenrött hela tiden de är mycket bråk med lansting, skola, kommunen och andra ställen för att få den hjälp vi behöver med olika saker men allt som är roligt med att ha min tjej med DS gör att man orkar och orkar massor mer.
Jag har just läst en artikel i Expressen om en mamma som har en pojke med DS som hade ett jätte svårt hjärtfel.
Jag kan förstå att många skulle göra abort på ett sådant foster men jag vill att ni läser vad mamman nu känner och vill förmedla. http://www.expressen.se/1.2552875
Ärligt talat mammatill5 så fattar jag inte vad du vill och vad du menar.
Vill du att abort på DS foster inte får göras?
Eller vill du att KUB ska avskaffas?
Eller vill du att andra ska förstå att det finns personer med DS som tar illa vid sig för att men letar efter DS på foster?
Ett bra inlägg plus det du skrev lite högre upp
"Vill man ändra folks värderingar tycker jag alltså det är en bättre väg att gå att sprida bättre information och kunskap om DS och andra funktionshinder än att ge sig på fosterdiagnostiken"
Något som svenska downs föreningen jobbar mycket med.
Då är det inte bara rosenröd information men att visa hur familjer lever i sin vardag med personer med DS.
Finns två böcker som ges ut av DS föreningen och som finns som PDF på deras hemsidan (är mest för föräldrar som fått barn med DS)
Kan vara intressant att läsa för andra som inte har personer med DS i familjen men ändå får en inblick hur det kan vara.
Kränker nog inga barn som idag lever med DS fast det finns dem som är vuxna som har DS som tycker det är väldigt jobbigt att man letar efter deras handikapp på ej födda barn.
Barn med DS har ingen aning om att man letar efter deras handikapp och de flesta av barnen har heller ingen aning om att de har ett handikapp för än de blir äldre och folk börjar glo på dem och uppträda konstigt mot dem och börjar prata tydligare till dem som om de var dumma i huvudet och inte förstår något och sedan för att förtydliga sig pratar över huvudet på dem om de har någon annan med sig för de kan ju säkert inte förstå.
