God doesn´t make mistakes

Aborter på oönskade barn är helt annat än dom som är planerade och önskade men väljs ändå bort för att dom inte dög.

Trots att jag har ett funktionshindrat barn är jag för fri och selektiv abort. Min son har autism. Det är ett tungt och svårt handikapp, men samtidigt så kan man leva ett mycket bra liv trots autismen. Det beror på hur förstående omgivning man har och hur mycket stöd man får. Men att leva med ett funktionshindrat barn kostar en hel del och det är verkligen så att alla familjer faktiskt inte pallar. Alla människor fixar inte att leva med den stress och det merarbete som det innebär med ett barn med funktionshinder. Människor som väljer att abortera DS foster kanske bara är realistiska? De vet att de kanske inte kommer att kunna ge barnet ett bra liv av olika skäl. När vi väntade vår tredje son gjorde jag all tänkbar fosterdiagnostik. Vi är en familj som lever under stor stress och vår autistiska son behöver enormt mycket träning för att utvecklas bra. Hade vi fått ett till handikappat barn hade situationen blivit ohållbar. Det skulle ha blivit mycket svårt för oss att ge båda barnen rätt stöd. Samtidigt så tycker jag ju att vår autistiska son är helt fantastisk och skulle aldrig någonsin velat ha varit utan honom. Det är inte lätt, men jag tycker i alla fall att abort är ett bättre alternativ än ett litet barn som får komma till en familj som inte har möjlighet att ge det ett bra liv.

Jag lider med dom föräldrar som måste ha dom här tankarna. Det är inte lätt alla gånger att orka och då måste man ta svåra beslut att selektera för att möjligheten till det finns.

VI kvinnor har fått möjlighet till att göra svåra och hjärtknipande val iom fosterdiagnostiken. Vissa tester och selektiva aborter till följd är nödvändiga. Valen vi gör kan vara ganska traumatiska och kan lämna svåra spår av ångest och skuldkänslor inom oss.

Många tror tyvärr att man har garderat sig när man har gjort tex ett positivt FVP.i den bemärkelsen att fostret är friskt. Det finns en uppsjö av jobbiga funktionshinder kvar att vara "rädda" för.. Men dom går inte att bevisa med fosterdiagnostik. Ett exempel är ju dom neuropsykiatriska funktionshinden som kan var oerhört förlamande och handikappande för barnet. dom kan kräva enorma resurser av föräldern och samhället. Enligt undersökningar så finns ett par i varje klass med ett Neuropsykiatriskt funktionshinder och mörkertalet är stort. dom som inte har fångats upp löper stor risk att hamna i svårigheter i unga år exempelvis missbruk, kriminalitet.. dom kan få stora svårigheter med relationer i överlag..Psykiskt instabilitet.. m m .

Det finns andra psykiska funktionshinder en svår sjukdom är ju tex schitzofreni som kan debutera i 15 års åldern. Det finns ca 30 0000 i Sverige med den diagnosen.

Det finns förlossningsskador av varierande slag och svårighet.. Det finns odefinierade utvecklingsstörningar.. där man inte tillhör någon "grupp" utan den är i princip specifik för personen. Där det inte riktigt finns några mallar för hur man ska gå till väga för att habilitera.

Dom här kan man inte gardera sig emot.. Inte kvalitetssäkra fostret.

DS är förhållandevis ett enkelt funktionshinder. Det går att få otroligt mycket hjälp. Stor kunskap finns och bra livskvalite.

Man trodde sig gå säker när man tog bort ett DS foster. Självbedrägeri anser jag. Men man har fått den möjligheten, tyvärr  att göra tester.. Tester som bla ger en värdesänkning åt redan existerande människor. Snacket om lika värde för alla människor är bara bull shit!

Vad kommer i framtiden i form av möjligheter att kvalitetssäkra foster? Utvecklingen går framåt och kanske står vi snart där vart vi inte vill egentligen vara. Ett folk som återgår till ett rasbiologiskt tänkande. Selektiv avel av våra barn.

Det finns det och det... och lite till

Men det finns en oerhörd rädsla hos folk. Jag vet det. (Ja, inte alla då.. måste förtydliga det ) Rädslan kan komma från att det faktiskt går att testa sig bla mot DS. Folk kanske tänker att "ja eftersom vi har prover.. då måste det ju vara allvarligt" ja typ så.

Hade det funnits tester för typ Asperger ADHD istället för DS så hade nog inte den här rädslan varit så stor.

Så du säger att alla människor är så säkra så dom agerar förnuftigt? Ingen människa agerar från den vetskapen dom får ifrån sjukvård.. media och andra personer??

[quote][quote-nick]Jakkolina skrev 2011-09-02 18:52:35 följande:[/quote-nick]Det här är så typiskt er här... Ni lägger in era ibland skitkonstiga tolkningar när ni citerar mig. Vissa är av "goddag Yxskaft" typ.. Vissa provocerar medvetet och gör en medveten feltolkning som sen resten går igång på. Här inne får man en grupptillhörighet som man kanske inte har annars.. Infantilt i mitt tycke. Men det är så lätt att sitta bakom en skärm anonymt. (inte alla)
tja.. visste ju hur det kan vara och tar det.

Ok.. svar då..

Rosenskimrande som TS vill få det till.. Så najs..

Tänk om livet med barn vore Rosenskimrande.. Men det är det inte alltid.
Livet med Hanna.. tja.. det går upp och ner som med dom flesta ungarna hemma.

Lite annat nu...

Ska kärleken till ett barn innehålla villkor?
Med selektiv fosterdiagnostik (skitsamma Roisin.. folk förstår)  så villkorar man barnets existens i mitt tycke.

Selektiv fosterdiagnostik är en kränkning mot en grupp existerande människor. Givetvis reagerar folk på dom orden.. För om dom tog till sig det så kanske dom måste omvärdera saker hos sig själva.
Givetvis försvarar folk sina egna intressen till sista blodsdroppen.. Dom vill ha Selektiv fosterdiagnostik men om man gav tex mina ord en liten plats i deras hjärtan.. så faller deras egna argument. Man kan bygga upp en arsenal av ursäktande orsaker men det är inte alltid dom håller hos folk när det kommer till kritan...  Min teori alltså =)

Ni går på som hökar för att försvar ert "revir" så ni tappar helt förmågan att se vad jag skriver. Skulle jag skriva enbart POTATISMOS så får ni det till precis vad som helst.. Ni skulle säkert anklaga mig för att anklaga er för att ha ätit potatismos och det i sin tur skulle ha gett er en skev människosyn.. (som exempel)

Jag anser att testerna som mot DS kränker redan födda.
Skulle du och ni andra kunna seriöst säga allt detta, ni sagt i tråden, till IDA (Länken) och tro att hon inte blir kränkt och ifrågasatt?

www.ida-barthelson.net/

Kan ni säga utan tvekan, ansikte mot ansikte,  till Ida eller någon annan med DS att. Det är bra att tester finns för jag vill inte ha en med DS för att "skona" barnet med tanke på framtiden.. eller något av era andra skäl.

.

Jag kan tala om att Ida har då Downs Syndrom. Hon har säkert högre utbildning än vad många här har. Säkert högre IQ också. Hon är inte utvecklingsstörd.

Undrar hur det skulle bli om hon kom in i denna debatt?? 

Jag har inget intresse för att gå på folk på ett mera personligt plan.. Varför är det så svårt att fatta det.
Är man säker i sina åsiker då får man väl inte dåligt samvete om någon tycker annat??