God doesn´t make mistakes

Om du letar efter någon att skuldbelägga för att du gör en abort så finns det bara en själv att skylla. Som jag skrivit flertalet gånger, det finns ALLTID ett skäl till varför man gör något, det må vara av humana, socioekonomiska eller eget synsätt på handikapp och vad man själv vill ge sina barn för förutsättningar!

Du får tycka vad du vill om min åsikt och grunderna till den! Det rör mig faktiskt inte i ryggen, alla har rätt till sin egen åsikt och jag respekterar allas rättigheter till sina även om jag tycker de har fel ;)

Kön gör dig förhoppningsvis inte utvecklingsstörd, funktionsnedsatt eller handikappad. Sätter ingen intelligensnivå på ett foster, möjligtvis på ett syndrom och där finns det olika grader men ganska omöjligt att säga hur grav DS ett foster skulle få tex.Definitivt ingen abortmotståndare alls då jag inte anser foster vara av ett lika värde som ett redan fött barn och livsdugligt innan v 22 tex. Sen vad du är eller inte, står för dig fortfarande!Jag syftade till Spomenkas åsikt om foster vs barn... Inte hur du ser på saken, din åsikt har jag fått ganska bra grepp om :)

Men det är det jag säger också, huruvida föräldrarna själva anser att funktionsnedsättning är negativt och de vill göra abort, men man ska kunna få SCREENA efter det, sen är det i MINA ögon ganska stor skillnad på att vara kvinna eller vänsterhänt och kunna vara självständig, självförsörjande och ha de bästa av förutsättningar hälsomässigt osv. jämfört med att vara funktionsnedsatt av olika grader och kräva assistans för att kunna leva ett "normalt" liv och ha följdsjukdomar pga syndrom eller annats som följer hand i hand med många diagnoser.

Vad är det för fel i att vilja försöka se till att barnet får bästa tänkbara förutsättningar rent fysiskt/psykiskt/neurologiskt? Varför ska jag tycka att det är BRA att vara funktionsnedsatt och utvecklingsstörd?

Abort var en rättighet här i Sverige, min mamma gjorde abort innan min storebror kom till världen, hon höll på att förlora både mig och min bror i magen i v 20-25. Hon har även sagt att min pappa tvingade henne att behålla oss, hon hade helst sett att hon gjorde abort... Jag skulle inte heller ha funnits.

Jag vet inte om jag orkar försöka förklara igen, att jag är kvinna kan i vissa länder upplevas som mer negativt även i Sverige så har kvinnor ofta lägre löner osv men det gör inte att jag inte kan torka mig själv i arlset efter jag har skitit ok? Samma sak med vänsterhäntheten, den brukar inte göra att jag inte kan leva ett liv utan assistans från andra, utan att behöva få hjälpmedel och resurser från samhället och påverka min kvalitet av livet och hur jag kan fungera i det på egen hand...

Jag har nämnt livskvalitet och vad jag kanske anser vara ett värdigt liv och bemött produktivitet ur socioekonomiskt perspektiv och även humant seende på "kollin" du måste inte bemöta något mer, du måste överhuvudtaget inte diskutera ämnet mer med just mig, det är lugnt, jag känner inte att jag har behovet att vara din diskussionspartner om du känner att jag har så fel att du bara tycker allt jag säger är dumt och onödigt :)

Vad du tycker är neutralt har jag ett annat sätt att se på, därför har vi olika åsikter och ståndpunkter och du är för fri abort och juridiska rättigheter och jag med, jag satte bara min egen gräns för vad jag tycker är etiskt försvarbart och inte gällande abort av foster som INTE har skador/syndrom/diagnoser jämfört med enbart fysiska attribut.

Nu ska jag gå och lägga mig och vila lite, efter nattens eskapader med slempropp och blödningar och lite molande mensvärk som resulterade i sömnlöshet men inget mer, så känner jag att min energi och toleransnivå kanske har sjunkit lite och det är inte sån jag vill vara just nu!

Förlåt men nu tycker jag att du går in i det hela med en ton som är lite väl personligt attackerande!

Jag blev gravid och det var inte planerat och efter ha genomgått en ytterst jobbig abort för mindre än ett år sedan vid tidpunkten så orkade jag inte vara stark i det ögonblicket och fatta samma beslut och fick även ta hänsyn till vad min partner vill. Vi hade tänkt satsa på preimplantativ diagnostik NÄR vi skulle skaffa barn, för att undvika föra genen vidare, det blev inte så och nu kommer jag få leva med den emotionella skulden och bördan och behöva berätta för min son om sitt framtida öde när han blir gammal nog att förstå vad det innebär för hans del och hans framtid. 

Som jag dessutom tidigare nämnt, min son, jag, min pappa, min farmor och alla andra i vår släkt som fått denna gen och som dött, kommer bli sjuka och dö, gör detta vid en någorlunda hög ålder (min farmor blev 65) och innan dess leva ett "normalt" fullständigt liv utan behov av extra stöd eller annat för den här sjukdomen. 

Så sug på den karamellen och tänk dig hur elak och jävlig jag måste vara som dödar en massa ofödda barn och kränker redan födda individer och bara tänker på mig själv... 

Precis vad jag har försökt få fram flera gånger också i den här tråden... Det är inte individen som det är fel på, det är sjukdomen, handikappet, syndromet, diagnosen!!!
 

Jag tror tvärtom, det är det som är så härligt, vi har olika syn på saker... Men jag pratar som sagt om sånt som avviker på annat sätt än hårfärg eller kön... Okej så hela diskussionen och argumentationerna gäller endast DS? Väljer man att läsa inläggen och ta allt som skrivs personligt så är det ju trist men inget jag kan göra något åt.

Till skillnad från "dig" så pratar jag om "i allmänhet" medan du går direkt åt mig, min familj och mitt barn, därav att det blir direkt personligt i mina ögon. 

Varför ska alla ta allt så specifikt, vem har sagt att det måste vara ett kriterium? Dreglande och arseltorkande eller inte, vi pratar inte bara om DS, vi pratar inte bara om dessa problem. Assistanskrävande, resurskrävande, samhället som ska anpassa sig efter ett fåtal individer och betala för dessa, humant perspektiv, eget tyckande och tänkande, egoism eller inte. Det ska i slutändan fortfarande få vara ett VAL, ett FRITT val att göra fosterdiagnostik och fritt val att avsluta graviditeten eller inte, utan att få en moralpredikan från DS och andra syndrom-föräldrar.