Avskyr mitt nya liv som mamma!

Vi var två föräldrar som hjälptes åt, hade ett rätt "lätt" barn (om än med ett väldigt stort närhetsbehov) och bra hjälp från våra föräldrar. Jag älskar barnet och gillade att vara föräldraledig, men fy fan vad trött och less jag var ibland. Men vet du vad, även om det inte känns som en tröst just nu så blir det bättre. Barnet kommer att bli äldre och mer självgående, kommer inte att kräva lika mycket energi och ständig övervakning och omhändertagande.

Har du någon möjlighet att få avlastning? Är du ensam, eller kan tösens andra förälder vara föräldraledig? har du någon som kan ta hand om barnet i en timme, en dag, ett dygn?

Har du en partner? Avlastning och egentid är a och o i mitt moderskap.

Visst är det en omställning.   Finns det ingen möjlighet att dina önskningar går att förverkliga;  att pappan tar barnet en stund så att du kan gå på stan som förr?

Kan du ha drabbats av förlossningsdepression?

Hur hade du föreställt dig livet som småbarnsmamma?

Tack va skönt att höra! Tyvärr har jag ingen som kan avlasta mig och sitta barnvakt någon gång... Släkten bor alldeles för långt borta. Ja barnets pappa bor jag med, men av någon anledning så har jag aldrig egentid ändå: ( Har verkligen försökt prata med honom men det hjälper inte. Han förstår inte. Jag hade velat att han skulle vara pappaledig iaf en månad för att få känna på, men som det ser ut nu så går inte det då han kommer att få lägsta ersättning och jag kommer att stå arbetslös när jag inte är mammaledig längre. Vi har inte råd med två så låga inkomster tyvärr: (

Vi har pratat om det, men det blir aldrig av. När han säger att han ska ta henne så tänker han åka till sin alkoholiserade far med henne och jag vill verkligen inte att hon ska vistas där i den miljön!
Det där med förlossningsdepression har slagit mig...men kommer inte det med en gång? Jag kände inte såhär i början. Det är nu dom senaste månaderna som det blivit värre...

Visst förstod jag att livet som småbarnsmamma skulle bli tufft och sömnlöst, men inte att jag skulle känna mig helt depp... Hade nog inga andra föreställningar faktiskt.

Har ni inga  vänner?  

Några få har jag...vi har inte bott på den här orten så länge. Dom som finns har fullt upp själva med småbarn och jag har faktiskt inte hjärta att be dom passa vår dotter när dom har småbarn och fullt kaos med sitt. Men jag kanske borde ändå?

Ingen du ställt upp för innan du fick barn,  som du vågar fråga?

Men, pappaledig eller ej, han kan ju vara med barnet om kvällen så du får gå ut och lufta dig eller bara lägga dig i sängen och läsa en bok?
Min man var inte pappaledig han heller, men när hon kom hem från jobbet så tog han över en del så jag fick andas också.

Nej, be dem inte passa dottern. Be dem hitta på något skoj, eller åk hem till dem och slappa lite på deras soffa, medan barnet är hemma med sin pappa.

Eller så servar du lite, packar en liten picknickkorg och en skötväska och så sparkar du upp mannen ur soffan och säger: "Ta du med dig barnet till skogen/stranden/parken/whatever och lek och fika lite. Kom hem om tre timmar." Skulle han åka till sin pappa då, eller faktiskt göra något med sitt barn?

Och jo, man kan fråga sina vänner om barnpassning även om de har egna småbarn.