Sömnproblem, snart 9 mån

Hej,

Vi har en pojke som snart är 9 mån och som inte sover vidare bra. Vi går på knäna och vet inte riktigt vad vi ska göra. Han har nog egentligen aldrig sovit bra, men det känns som det är värre nu fast det kanske bara är vi som är tröttare nu... Under en kort period runt 5 månaders ålder införde vi ordentliga nattrutiner i hopp om att det skulle få honom att sova bättre på natten. Då tog vi på pyjamas, läste en bok, gosade lite och sen la honom i hans säng och sa natti, natti och gick ut. Det fungerade bra för insomningen men han vaknade ändå väldigt ofta på nätterna. Sen kom vi av någon anledning ifrån rutinerna, jag tror han blev lite sjuk, sen åkte vi iväg en helg och sen har vi sagt i snart 3 mån att 'han håller nog på att få tänder...' Han har iofs fått 2 tänder under den här tiden men jag tror knappast att han inte vill sova pga av det fortfarande...
Så han är i princip van vid att antingen somna i vagnen när vi går ut och går (det vanligaste för honom) eller somna i min famn, antingen ätandes på en flaska ersättning eller bara ligga och gosa med mitt hår. Sen när han sover så smyger vi ner honom i hans säng. Vi är medvetna om att detta kanske inte är bästa sättet för honom, men vi är så slutkörda själva att vi inte har orkat göra annat än kortaste vägen till snabb sömn.
Ofta sover han bra de första timmarna, men sen börjar det... Jag tror han drömmer men det är svårt att veta säkert. Men han gnäller och skriker om vartannat och blir oftast lugn om vi går in till honom, stoppar in nappen och lägger en hand på ryggen. Ibland måste man lyfta upp honom och gunga honom i famnen en stund och ibland kan det ta upp till en halvtimme för att han ska somna om. Antalet gånger han vaknar skiftar, men han kan vakna var 10 min i 2-3 timmar och sen kanske en gång i halvtimmen eller 1 gång i timmen. När man kommer in i rummet så sitter han oftast upp eller står på alla fyra eller knäna även om han fortfarande verkar sova. Ibland har han kortare perioder då han vaknar upp riktigt och är vaken och vill leka i ca 2 timmar mitt i natten. Någon gång under natten brukar han sova 2 timmar i sträck, men bara 1 gång och sällan längre. Han brukar fortfarande äta 1 gång under natten, när skiftar, men det brukar märkas när han vill ha flaskan, då gråter han och blir bara tyst om man går ut i köket och börjar gråta direkt igen om man går ut från köket utan att värma flaska till honom. Han somnar oftast när han äter men sover ändå kanske bara 1 timme efter det och sen börjar han vakna igen. Så jag tror inte han är hungrig. Han äter väldigt mycket och bra under dagen. Han har alltid ätit mycket, men han har också reflux och har tidigare kräkt väldigt mycket. Nu går han på omeprazol och kräkningarna är mycket bättre. Vi har inte sett någon skillnad på sömnen sedan han fick sin medicin. Det verkar inte heller göra någon skillnad om han äter mer eller mindre innan han går och lägger sig. Det blev inte heller någon skillnad när han började sova i eget rum. Ibland får han sova hos oss när det var som värst och då brukade han kunna sova 1 timme i sträck iaf, men det fungerar inte så bra längre då han bara vill leka i vår säng istället.
Vi har alltid varit noggranna med att inte tända och inte interagera för mycket med honom på natten, men det verkar inte ha hjälpt något vidare (eller så kanske det hade varit ännu värre annars...)
Vi har senaste veckan tänkt att vi kanske måste lära honom att somna själv i sin säng för att han ska kunna somna om själv om han vaknar på natten. Jag vet inte om detta stämmer men det kändes logiskt på nått sätt. Så nu har vi infört natti natti rutiner igen, pyjamas, flaska, bok och sen i säng. Jag sitter sedan bredvis sängen och sjunger gonattvisor och håller i handen och sådär. Det var väl inte jättepopulärt men gick ändå förvånansvärt bra. Det tog ca 1 timme att somna första kvällen och sen minskat till ca 30-40 min. Men han vaknar ändå lika mycket på nätterna och han blir helt förstörd när jag inte plockar upp honom utan bara sitter bredvid sängen och försöker lugna honom. Så nu sover vi alla ännu mindre istället... Och egentligen tyckte inte vi att det var så stort problem att låta honom somna i vagnen eller famnen utan problemet var ju själva natten när vi själva skulle vilja sova. Men nu känns det som att vi lägger en extra timme på kvällen och sen sover vi ännu mindre på natten. Dvs inget är bättre...
Bör kanske också nämna att han är en helt underbar liten pojke på dagarna. Han är god och glad och VÄLDIGT aktiv. Även när han ska sova, både på kvällen och när han vaknar på natten, så är han väldigt aktiv. Han står för det mesta upp i sängen. Försöker jag lägga honom ner så blir han ledsen och ställer sig upp så fort jag släpper honom. Han står sedan upp tills han är så trött att han knappt kan hålla balansen mer. När han då trillar så sätter han sig upp och sitter tills han inte orkar sitta heller längre. När han väl lägger sig ner så 'ålar' han runt i sängen jättemycket. Ofta slår han huvudet i kanterna. Ganska hårt tycker jag och blir nervös, men för det mesta verkar han inte bry sig eller gnäller lite kort bara. Armarna flaxar jättemycket och han slår hårt i madrassen eller väggen, nästan lite maniskt som om han inte kan styra. Försöker man hålla fast armarna blir han arg. Ibland sätter han sig kort upp igen bara föra att slå med båda armarna framför sig en stund innan han lägger sig igen. Jag försöker hela tiden bara lugnt klappa på honom och sjunger tyst.

Oj, det här blev väldigt långt och lite rörigt...
Men vi undrar egentligen
1) Gör vi något fel? Alla säger att 'alla barn har svårt att sova ibland, det är helt normalt, det går snart över' eller 'han håller nog på att få tänder'. Men det här har ju hållt på i princip alltid. Så hur kan vi göra för att underlätta nätterna, för så här orkar vi inte länge till.
2) Är detta normalt? Vart man än vänder sig så får man höra med ett leende 'det låter helt normalt!' I så fall är jag väldigt förvånade att någon någonsin har skaffat fler än 1 barn...
3) Är det normalt att vara så aktiv när man nästan sover och när man vaknar till mitt i natten? Jag hade också haft svårt att sova sittandes och med armarna flaxandes som en vindmölla...

Förlåt att det blev så långt, men börjar bli lite desperat...