Blev så irriterad när jag nyss träffade överläkaren på fostermedicinska avdelningen för att göra ett ul i v 15 (pga komplikationer). Jag har känt sparkar sen v 12-13. Mycket otydligt i början men numer alltmer tydligare buffanden. Igår kände o såg jag tom magen vibrera till vid en spark. Med 1an kände jag sedan v 14, dvs även då ovanligt tidigt. Vet att jag inte inbillar mig. Jag frågade henne var moderkakan satt o hon sa i bakre väggen. Bra, sa jag, då jag redan känt sparkar så misstänkte jag det. Då ilsknade hon till rejält o mer eller mindre fräste fram att det är omöjligt, det är fysiskt omöjligt att känna sparkar innan v 18 som förstföderska o v 16 som omföderska. Jag konstaterade, eftersom jag läst massvis med såna här trådar o även läst artiklar (av läkare o bm) på nätet om sparkar, att jag minsan känt tydluga sparkar tidigt med båda barnen o att jag vet att man visdt kan känna det tidigare. Hon menade isf att det var "ett medicinskt mirakel" o menade vidare att jag inbillade mig. Diskussionen vart så omöjlig att jag stammade "men men, jag vet ju vad jag känner... O det är inte inbillning". Varpå hon en sista gång läxade upp mig lm att det var omöjligt o inbillning. Blev förstummad...