Snälla, jag behöver råd!
Jag är 18 och fyller 19 om tre veckor. Är från mellanöstern och bott här i snart 9 år..
Jag älskar mitt liv i Sverige, jag känner mig fri och vågar säga vad jag tycker utan att vara rädd bli känd som en "dålig person" dagen efter.
Mitt problem är min mamma. Hon älskar att trycka ner mig och säga negativa saker. Som fjortonåring blev jag våldtagen men vågade inte berätta för någon för att jag visste att hon skulle aldrig se mig som den vackra dottern igen. Jag skulle bli svarta fåret, jag skulle få skulden för det. Att det var mitt fel att jag blev våldtagen. 4 år senare vågar jag berätta det för henne, och hade hoppats på att hon har förändrats, men istället säger hon till mig att jag är en dålig förebild för min lilla syster och att jag har smutsat ner mig själv.
Jag har dålig självkänsla och en del av det är på grund av min mamma. Hon säger alltid till mig gör du inte såhär kommer du att vara misslyckad, gör jag något hon inte gillar blir jag kallas för hora, slampa, ouppfostrad snorunge osv.
Alla som träffar mig brukar alltid säga till mig att jag är mogen för min ålder och att jag kommer komma så långt i mitt liv om jag fortsätter som jag gör nu. Men allt det försvinner, allt självförtroende jag får går bort när jag får höra mamma trycka ner mig.
För en månad sen började jag använda tamponger för att vi var på semester och jag ville ha roligt och bada utan att ha mensen som problem. Jag hade gömt tampongerna för jag vet att hon med sin efterblivna hjärna tror att man förlorar oskulden till en tampong. Jag vet inte hur men hon hade hittat de och frågade ut mig direkt men jag sa att de inte var mina och de var någon kompis tamponger som hon säkert glömt..
Senare så började hon fatta att hon var mina och började frysa ut mig. Nu har det gått en månad sen hon började frysa ut mig och jag försöker med allt men inget hjälper.
Jag fick nog idag. Jag berättade för henne om att en granne hade tagit kontakt med mig och att han var intresserad av att lära känna mig, men hennes svar är håll dig borta från det. Jag frågade varför? då säger hon till mig du är inte värd honom, du använde "det där" ( hon menade tampongerna), du skämmer ut mig och dig själv, du hycklar killen, ingen kille vill ha en tjej om hon inte har "det" kvar, med det menar hon mödomshinnan som hon efterblivet tror att det är en hinna som måste gå sönder och blöda första natten.
Hon påstår att en svensk på hennes arbetsplats sagt att vara oskuld är viktigt bland svenskar och de tjejer som inte är det får bara killar som leker med dem. Jag är oskuld, men i hennes ögon har jag förlorat den till en jävla tampong. ha ha..
Vad ska jag göra? Jag känner mig hopplös, jag vill göra så mycket i mitt liv men jag trycks ner hela tiden. Hon skyltar med hur duktig jag är bland sina vänner och leker ängel men när hon är hemma är hon allt annat än en ängel. Jag har pratat med henne så många gånger men inget hjälper.
Förlåt för ett så långt inlägg, men jag är desperat! :(
