2-åring som bara skrattar är jag säger till honom.

Jag har också en son som är född i november 2009 och ser honom bara som väldigt liten. Han skrattar för att han blir osäker, och för att han vill att du ska skratta och vara glad istället för att vara arg. Jag bryr mig inte, kramar om honom och förklarar i lugn ton att han inte får göra si och så därför att... bara.

Konichiva girl - Du "kräver" alltså inte att han slutar utan struntar i om det får effekt - eftersom han är för liten för att ta konsekvensen av ett visst beteende eller för liten för att förstå? Lägger ingen värdering i huruvida det är bra eller dåligt osv utan undrar mer hur du tänker?

Min är också från nov 2009.

Han gapflabbar när man säger till honom bestämt så vi pratar istället lugnt och sansat med  honom. Försöker avleda det han gör "fel" med annan lek. Det har fungerat bäst för oss alla.

Däremot tycker min son att det är skitkul att dra mig i håret med all sin kraft. (Ja, jag har det alltid uppsatt men det hjälper inte mkt) och jag måste nästan låtsasgråta för att han ska sluta =/
 

Tokstolla - jag försöker också avleda med något annat men det är inte alltid det man försöker avleda med duger. Och så är det kanske inte alltid man själv är på topp så att säga - det tar en del energi att komma på substitut till ex det där suuuperroliga som han inte fick göra.

Så här små barn har ju ingen impulskontroll och jag vet att det inte alltid fungerar att säga till honom verbalt. Därför struntar jag ju inte om det får effekt eller ej, men jag förväntar mig inte att han ska sluta bara för att jag ska säga ifrån eller att han ska låta bli något bara för att jag har sagt ifrån. Vi lyfter bort honom (samtidigt som vi säger att han inte får göra si och så), eller lägger bort vad det nu än kan tänkas vara som han inte kan hantera (t ex kritorna om han börjar måla på golvet istället för pappret) osv.

Han vet mycket väl att det finns saker han inte får göra, men han är ju precis som alla andra i hans ålder, impulsiva och nyfikna, och vi tycker inte att vi kan begära att han ska ha fullständig självkontroll.

Försöker förresten inte avleda utan han får bli arg och besviken. Jag bekräftar hans ilska först, och tröstar honom därefter.