Rökning och operation

Hon får skylla sig själv. Hjälp att sluta kan man som patient hitta på annat sätt. Sjukvården är inte skyldig att hålla oss i handen hela tiden, lite får man faktiskt göra själv och ta ansvar för själv. Det säger ju sig självt att man inte vill utföra icke livsnödvändiga operationer på någon som medvetet försvårar läkningen. Försvårad läkning innebär inte bara att det tar längre tid att gro ihop fysiskt utan det kan medföra svårare komplikationer också. I det här fallet kanske det rentav kan bidra till att operationen blir misslyckad? Jag vet inte...

När pappa opererades i buken så fick han inte nikotinplåster eller någonting efteråt. Minns inte om han behövde sluta före iofs... Men det var totalstopp på nikotin för att det skulle läka rätt. Inte bråkade han om det heller.

Jag kan satsa hur mycket som helst på att hon erbjöds hjälp som hon inte tyckte "dög" och därmed fanns den inte i hennes värld. Huuur mycket som helst! Så fungerar folk.

Jo, det tycker jag faktiskt att det är. Denna kvinna verkar inte ens det minsta intresserad av att försöka själv, än mindre ta emot hjälp. Hon vill ju inte sluta. Hon fokuserar på vad hon påstår sig inte ha fått, snarare än vad hon erbjuds. I hennes uttalande så är biten om att hon inte erbjudits hjälp en appendix i vad hon egentligen vill ha sagt. Ett "förresten", en ursäkt.

Jag tror helt och fullt att hon erbjudits någon form av hjälp för att sluta och att hon dömt ut den hjälpen. Dessvärre, pga tystnadsplikt etc, så får man aldrig veta mer detaljer än patienten väljer att dela med media. Och vissa gillar verkligen att dela med sig till media om vilka offer de är.

Man måste jobba och bidra för att få det man vill ha. Oavsett vem eller vad man är. Det är min melodi. Det här är för patientens eget bästa men patienten vägrar att förstå det. Läkare ska göra gott, inte bidra till att skada och regler måste få vara regler inom sjukvården. Reglerna är ju inte satta för att sätta dit någon, vilket många verkar tro av någon märklig anledning. Vad ska man göra? Om hon blev opererad och infektion etc pga rökningen satte in... då skulle hon säkert grina ut i Aftonbladet över det också. Jag menar, HUR kunde de som skulle veta bättre tillåta henne att opereras när det blev så fel? HUR?

Sjukvården måste få ha vissa regler. Om inte så skulle det förmodligen bli i det närmaste anarki.

Förvisso, ändå är det miljontals människor som lyckas. Man vet kanske inte om man kan sluta förrän man faktiskt provat? Det är klart att det är en big deal men mycket i livet är en big deal. Vissa grejer måste man göra.

Dessutom, om jag inte är helt ute och cyklar, så brukar det stå på själva ciggpaketen var man kan vända sig för att sluta?

Menar ni alltså flera stycken att rökning klassas som en sjukdom?

Det är ju det jag inte förutsätter? Jag förutsätter inte att alla har provat att sluta.

Själv har jag varit så att säga medberoende... Jag har vuxit upp med två rökare och varit passiv rökare i hela mitt liv. Totalt ofrivilligt. Jag har gjort allt från det att jag lärde mig att tala att försöka få dem att sluta. När de försökt så har jag stöttat fullt ut. Jag har försökt att inte visa min besvikelse när de gett upp efter någon dag. Jag har försökt att ignorera det väsande och pipande ljudet i mammas bröst ibland och den enorma hostan i min fars dito. För jag vet att de inte har viljan att sluta då de säger det själv. De har inte karaktären men de försöker ibland. Mest av allt så har de gett upp och som enda barnet så har jag alltid varit rädd att de ska bli sjuka av sin rökning och missa framtida barnbarn etc.
Deras rökning har gjort att jag luktat illa i skolan hur jag än har gjort. Jag har vid några tillfällen blivit "anklagad" av lärare i skolan för att vara rökare vilket jag aldrig varit, ta i trä. Rökningen har gjort att mitt barndomshem luktat illa, t o m att katten ibland  luktat illa. Men när jag påtalat det så har det liksom blivit ledsna miner, suckar och ryck på axlarna.

Det har varit gånger i min barndom då det dröjt innan jag varit i närheten av någon som blossat och då har jag upplevt huvudvärk och irritation. Sedan jag flyttade hemifrån så är detta såklart bättre.

Så för min del, som ofrivillig passiv rökare, så spelar det inte bara roll vad DU DU DU som rökare tycker, tänker och känner. Jag spelar också roll. Jag måste också få räknas. Och jag har haft ont jag också av sjukdom. Jag har haft ångest så till den grad att jag på fullaste allvar trott att jag fysiskt skulle sprängas eller ramla ihop och dö. Men jag sprängdes inte, jag lever, jag kunde ta mig igenom det och det var till absolut största del pga att jag hade vilja att kämpa för min egen skull och för min familjs. Livet ÄR hårt ibland. Det gör ont. Man måste bita ihop.

Jag tror helt klart att det är ett faktum att alla som lyckats sluta är viljestarka människor. För det är vilja det till största del handlar om. Har du inte viljan så är du körd. Totalt. Så är det med de flesta missbruk men med det absolut inte sagt att dessa viljestarka människor är mer värda eller hjältar men de har varit jävligt duktiga och kan gott vara stolta över sin stora bedrift.

Förlåt, vi hamnade väldigt OT här men jag kände att jag ville förklara mig lite. Jag medger härmed att jag fullkomligt hatar allt vad rökning heter men jag älskar mina föräldrar högt och jag vill inte förlora dem för tidigt.

Ja det känns ibland som om Aftonbladet förklarat krig mot sjukvården.

Ja, det vet de allra flesta. Precis som med rökning. Men vad menar du med inlägget? Alla tjockisar som gör GBP måste förbereda sig noga med egna åtgärder innan de får sin operation. En operation som ofta handlar om att förbättra livskvalitén.