Rökning och operation

Nej, det är det inte. Precis som att hetsäta inte är en sjukdom, eller det aktiva valet att svälta sig inte är en sjukdom. Men själva missbruket är en sjukdom.

Sedan när är bulimi inte en sjukdom, t ex?

Handlingen en bulimiker utför har jag fått lära mig är ett symptom, en direkt konsekvens av och orsak till sjukdomen. Men jag kan ju ha fel såklart... Jag förstår vad du menar men jag håller inte riktigt med, helt enkelt.

Visst, så kan man se på det om man vill hårdra det. Och ser man det så, ja då är väl alla människor på något sätt och vis sjuka. I dagens läge verkar så gott som allting kunna klassas som en sjukdom som man som individ är helt maktlös inför. Offerkoftan ska på så ofta det bara går.För övrigt undrar jag varför du skrattar?

För att jag tycker mig se att det finns skillnader mellan olika missbruk. Jag är inget proffs men det är vad jag upplever när jag ser på mina egna erfarenheter och vad jag läst mig till.

Jag är förmodligen lite förblindad av min avsky för rökning men jag har hört om X antal fler som slutat röka på egen hand än vad jag hört om heroinister som slutat själva. En heroinist och en alkoholist måste också göra aktiva saker på egen hand för att sluta missbruka. Ingen kan göra det åt dem. Man kan aldrig hjälpa den som inte vill bli hjälpt och har personen offerkoftan på så blir det ännu svårare. Hjälpen söker upp tyngre missbrukare på ett annat sätt ibland än vad den gör rökare men i regel har nog varje rökare haft någon/ra som propsat på rökstopp och pratat med personen om alternativ. Husläkare brukar alltid fråga om patienten är rökare och svarar patienten ja så frågar de vidare om de behöver hjälp att sluta.
Rökare kan få läkemedel utskrivna av läkare till hjälp och det finns stödgrupper och en uppsjö av metoder att prova på. Allt från läkemedel till hypnos och akupunktur med mera. Man får kanske prova sig fram till den metod som bäst passar en som individ.

Som jag försökt få fram tidigare så vet jag att det är svårt att sluta röka. Jag tvivlar inte alls på det. Det är svårt att sluta missbruka och jag tar rökning på allvar även om du inte tror det. Det har jag ju vuxit upp med men jag står fast vid att det alltid krävs karaktär, jävlaranamma och vilja för att ha en chans till att bryta sina onda cirklar.

Nu blev det många frågor.
Den typen av självskadebeteende brukar kräva rejäla psykiatriska insatser så jag hade försökt hjälpa till med att få in den personen till läkare och få remiss vidare till psykiatrin. Jag tvivlar på att rökare ser på sina cigaretter på samma sätt som en som skär sig ser på sitt rakblad och syftet med det.

Nej då. När jag skar mig slutade jag med att göra det genom att bryta ett beroende. Att skälvskadebeteende ofta har bakomliggande orsaker som kräver vård (precis som ätstörningar och drogmissbruk) är en annan sak.

Och det respekterar jag absolut, däremot håller jag inte med. Agree to disagree? =)

Det var ju jättebra för dig!
Jag hade nog utgått lite ifrån att det KAN vara så att det grundar sig i en personlighetsstörning eller så och att personen då skulle behöva hjälp från grunden. Att själva skärandet är ett symptom på ett ännu större sår rotat i själen.

Jag är trög och förstår inte din fråga. Jag tycker alltid att vården ska erbjuda hjälp att komma till bukt med ett problem. Jag tycker att om vården inte gör det, så brister vården. Jag tycker däremot INTE att en läkare ska behöva tjata på en vuxen människa att ta emot hjälpen. För mig innebär inte hjälp med t.ex. rökning att man sätter in världens resurser för att en rökare ska sluta röka. Det kan vara att läkaren hjälper med information, det kan vara att dom har en stödgrupp (i likhet med AA eller liknande) o.s.v.
Svarade jag på din fråga eller missuppfattade jag hela inlägget?

Vad har det alltid?

Aha, jag sa ju att jag är trög! =) Skyllre på graviditeten!

Um, nej. Det är jag inte...

Blands inte ihop begreppen.

Bara väldigt tragiskt...ännu mer tragiskt att hon går ut i media och skämmer ut sig totalt.