Vad skulle ni ha gjort?

Har konstaterad PCO och ett barn sedan tidigare efter pergostimulering. För 1½ år sedan bestämde vi oss för att försöka få till ett syskon. Efter den andra omgången av pergo blev jag gravid, men tyvärr slutade det i MA och skrapning. Efter att ha låtit kroppen vila har jag under våren gjort totalt 6 pergostimuleringar, alla utan att lyckas. Läkarna har sagt åt mig att jag borde gå ner i vikt. Sagt och gjort, i maj vägde jag 85 kg, idag väger jag 69 kg.

För två veckor sedan fick jag efter sommaruppehåll åter komma till gyn, och vi bestämde då att köra en till omgång pergo. Idag var jag på VUL och där konstaterade läkaren att jag hade en blåsa som var 47 mm, en som var 27 mm och en som var 20 mm. Hinnan var 6 mm. Han menade på att blåsorna på 47 mm och 27 mm var alldeles för stora, men att det fanns risk för tvillingar. Jag ska nu testa med äl-stickor för att se om det blir omslag, men han menade på att vi skulle betrakta denna omgång som misslyckad. Han trodde jag pga viktminskningen reagerat allt för mkt på pergon.

Jag vet att vi borde avvakta denna gång och köra igen vid nästa stimulering, men det känns superjobbigt att behöva vänta. Jag vet att det inte är lång tid att vänta, men just nu känns det som flera år, och som om jag aldrig kommer att bli gravid igen..

Ni som kanske vet, hur stor är risken att blåsorna på 47 resp 27 mm kan släppa ägg som bli befruktade? Skulle ni, om jag får utslag på äl-test, ha kört denna månad, eller väntat till nästa omgång?