Helammar folk inte längre?

Självklart ska vården uppmuntra till amning i den omfattning som är rimlig i varje individuellt fall, men jag tycker inte man ska pressa mammor att göra mer än de fysiskt och psykiskt klarar av. Mig satte de i ett pumpbås och tyckte jag kunde ha en bild på mitt barn med mig, eftersom det skulle kunna öka på hormonproduktionen. Jag blev bara äcklad av situationen, för jag kunde inte låta bli att dra parallellen till att onanera till porr... Det går inte så bra för alla att amma och amning är trots allt något som man gör i en väldigt kort tid om man jämför med barnets totala livslängd, det är definitivt inte amningen som avgör om man kommer bli en bra och ansvarstagande förälder.

Det är inte riktigt sant, alla mammor har inte alltid ammat, förut tog man gärna emot hjälp av andra nyförlösta mammor om man inte själv klarade amningen. Det var inte så noga med anknytningen när man hade 11 ungar med syftet att familjegården behövde ung, frisk arbetskraft. Alltså, idag får vi betydligt färre barn och de få vi får behöver inte arbeta för sin försörjning från tidig skolålder, alltså kräver vi mer av relationen mellan barn och vuxen. Ytterst få skulle nog kunna tänka sig att hyra in en amma istället för att ge mjölkersättning.

Vi var hemma båda två de första åtta månaderna (2 månader på neo, ett halvår hemma) sedan började jag jobba och maken fortsatte vara hemma Vi flaskmatade och delade på alla matningstillfällen.

Jag anser mig vara väl påläst i ämnet och rekommenderar absolut INTE sådana matningslösningar. Matning ska vara en stund då barnet känner trygghet och kopplar mat till mammans eller pappans insats för barnet, eftersom det leder till anknytning. Jag har aldrig någonsin matat mitt barn någon annan stans än i famnen.

Ersättning är inte heller någon garanti för längre nattsömn, sonen vaknade varannan-var tredje timme dygnet runt och ville ha mat. Han hade dessutom specialersättning, så det var ett jäkla bökande att kliva upp, värma, blanda och mata på nätterna. Han har heller aldrig kunnat äta liggande plant förutom de gånger jag provade amma honom, så man fick sitta upp och mata honom flera gånger varje natt. Dessutom var han en långsam ätare, ungefär en halvtimme var vi uppe varje gång. Som tur är delade jag och maken på det både när jag och när han var föräldraledig, annars hade jag nog inte sovit alls under den perioden.