Helammar folk inte längre?

Förbjudet är för att folk inte ska sluta amma för att de tror det är bättre för barnet (så som många ändå tror...) men det gör inte att man inte får ge information, bara att man behöver upplysa om att amning är det bästa.

TS mfl.
 Många verkar inte helamma längre, hur det var förr vet jag inte. Jag upplever att det är färre av de jag pratar med numera som helammar än de förr, men kanske en annan grupp människor. Men stödet för amning har jag aldrig upplevt vidare högt, folk talar om amningshysteri, jag menar att det snarare rått en ersättningshysteri där jag varit och av det jag hör. 
Jag helammade dottern och tyckte det var rätt självklart, hade ingen plan på något annat. Hon helammades väl 3½månad tills hon fick smaka på något (eftersom hon ville det.) men ammades nästintill helt även sen. Delammades gjorde hon tills hon var 3½år och vi slutade för att jag valde så av en massa orsaker, men jag tycker saker flöt på bättre sen. Nästa (som ska komma typ snart) ska också ammas är utgångspunkten. Inte funderat över annat. Normalt kan man amma och jo det finns mjölk. 

Jag vet faktiskt inte. Bland de jag känner så har orsakerna varierat kraftigt. I många fall så är det sjukhuset/BVC som sagt åt dem att ge ersättning, barnet har varit sjukt, vägt för mycket, vägt för lite, inte gått upp nog osv. En del saker kan jag hålla med om, men det känns som det är något som råds till väldigt snabbt. De jag känner som helammat är de som faktiskt gör sina egna val gällande det mesta (tex hemmafödare jag känner har helammat i stor utsträckning). Det känns som det är något "speciellt" att amma, något ut utöver det vanliga. Och man får inte räkna med att man kan amma har jag förstått "ja om du nu har mjölk" är en vanlig kommentar. Varför gör man så? Varför utgår man från att saker inte fungerar? Såklart det går åt skogen i större utsträckning då. Jag tror inte ja blir överkörd när jag går på vägen, men jag kastar mig inte heller ut på motorvägen.. Jag utgår från att amningen fungerar men jag stoppar inte heller in en napp i munnen på min 1timmes bebis. 

Jag fick känslan av att det var fult att amma när barnet vart "äldre" från vissa, typ min mor. Med äldre var det väl sådär 7 månader. Och det påverkar kanske folk en del. Tråkigt argumentet har jag hört med, för mig är det lit emärkligt men jag tror man har olika förväntningar. Kanske skulle saker vara annrolunda om folk insåg att det ofta är så att de ammar i timmtal och ofta... att byta blöja gör man juhur ofta som helst och int etusan är det roligare :) 

Ja självklart! svarar man då.... Min mamma slutade kommentera efter typ 3 års ålder, hon hade väl gett upp sitt "hopp". Jag var nog inte så snäll i mina svar heller. Hon ammade mig i 10 veckor och skyller på sinande mjölk med övriga. Med mig har det dock framkommit att det snarare verkar varit att jag var allergisk mot mjölk. Och jag vet hur hon hanterade det när vi misstänkte att dottern var känslig mot det så jag förstår ju att det inte fungerade... Hon bakade bullar och tog hit och när jag sa att jag undvek mjölk protein så sa hon "ja men det är bara 1l per 100 bullar" så det kanske var klart att det inte skulle gå om samma syn legat kvar. 

Jag fick inte vidare många kommentarer om lågamningen, eller en del positiva men de flesta brydde sig inte. Kanske tyckte folk inget eller så hade de social kompetens nog att vara tysta. 

Jag tycker att varje person själv väljer hur de gör med amning och ser inget större bekymmer i att varje enskild väljer bort att amma. Däremot ser jag det som ett problem när det sker som en samhällsmässig strukturell förändring. Jag tycker det är ett problem när BVC inte råder till helamning generellt, men inte när de inte gör det i det enskilda fallet. 

Nu när jag väntar nummer två blir jag bara trött av diskussionerna, att jag anser att jag kommer amma skall alltid få tillägget "om du kan". Jag utgår ifrån att jag föder ett levande barn, att jag ammar och att min unge lär sig läsa innan den är 10år. Ibland händer saker men amning är inget väldigt ovanligt, tvärtom det naturliga. Med första barnet vart jag arg, jag accepterade inte något sådant tillägg. Jag skulle amma, resten kunde de hålla för sig själv. 

Grupptrycken är nog åt båda håll. I de grupper där de flesta ammar blir det nog ett tryck att inte ge upp oavsett. Jag tycker inte amningen ska kosta vad som helst, men för mig personligen är det viktigt och jag vill ha uppmuntran till det just. Men jag vill inte att folk ska gå ner sig totalt av amningen dvs faktiskt inte orka saker. Men  jag tror att om man drar ner förväntningarna på övrigt i början så flyter det på bättre. Jag tror man mår bättre av att utgå ifrån att saker fungerar och hantera dem när det blir fel, men också faktiskt läsa på innan.
Jag vart nog rätt förvånad när jag läste på amningshjälpen efter att dottern kom,  ingen hade sagt att de faktiskt ammar i timtal, i månader liksom... Det var inte infon jag fått och jag kan väl säga att det jag fått veta inte var direkt bra heller.

Nej nu ska jag leta vidare på pubmed efter helt andra saker. Sov gott 

Ur jämtälldhetsaspekt, hur många har sin pappa hemma första halvåret varesig de flaskmatar eller ammar? Av de jag känner så har ingen som flaskmatar valt att direkt återgå till jobbet (efter 14 dagar) för att pappan ska vara hemma, ingen. Så vad är det fantastiska i att pappan kan mata? 
Jag tänker helamma men jag tänker också att maken skall vara hemma med vårat barn. Vi såg till så bada var hemma första 8 måanderna förra gången (snarare första året, men från 8 mån pluggade jag på distans) och kommer se till så båda är med nu också. Det är klart mer jämställt än att han ska flaskmata. 

Min dotter åt också mycket förstahalvåret, men knappasrt så att pappan int ekunde ta hand om henne en stor del av tiden 

Och det är nog här jag börjar reagera, jag tycker att det ingår att vara låst när man är förälder till viss del. Jag har möjlighet att skita i att amma och resa jorden runt, men jag väljer att inte göra det, för att jag anser att mitt barn är viktigare...