Helammar folk inte längre?

Det är svårt att veta vad som ligger bakom den typen av "beröm". Att de säger att man är duktig behöver ju inte betyda att man är ovanlig på något vis utan det kan kanske grundar sig i att de vill uppmuntra och stödja att man helammar och gör det genom beröm.

Jag har provat båda vägarna, jag har helammat under helt okomplicerade omständigheter och jag har helammat när amningen verkligen strulat och varit svår och jag har fått betydligt med "beröm" och uppmuntrande tillrop den här gången då allt varit svårare så för mig tycker jag att det känns logiskt att jag fått de reaktioner jag fått nu. Jag tycker dock inte att jag varit "duktig" någon av gångerna. Jag har varit  bekväm, för jag tycker det är bekvämt att amma, och jag behövde kämpa mer för att nå det där bekväma den här gången. Men sen har det lönat sig också.
  

Innan någon tar illa upp så ska jag tillägga att amning på inget vis är bekvämt om man inte får det att fungera. Om inte jag hade haft en fungerande amnignsperiod bakom mig så finns det inget som hade kunnat övertyga mig om att förtsätta den här gången. Som tur var löste det sig ändå.

Jag tror att jag förstår vad du är ute efter med inlägget men jag upplever att du missar poängen lite. Jag skulle tro att läget är det omvända, väldigt få avstår amning pga att de är egoistiska eller rädda för att brösten ska bli annorlunda, men amning ÄR svårt. Hur naturligt det än är så är det många många som upplever väldiga smärtor i samband med amningssstart. Har man då haft en förhållandevis enkel amning så tror jag dessutom att det är svårt att sätta sig in i hur jobbigt det är att kämpa med en amning som inte fungerar. När man möter många kommentarer och frågor som gör amningen ännu jobbigare så förstår jag att det då är enkelt att konstatera att; Nä det fungerade inte, så kan man koncentrera sig på det som funkar istället nämligen ersättningen. 

Min hobbyanalys av läget är att man sällan får det stöd och den hjälp man behöver för att komma förbi såriga bröstvårtor, stockningar, infektioner, svamp felaktiga grepp osv utan man upplever amnignen som otroligt kämpig och väljer istället att gå över till ersättning för att orka fungera som mamma. Sen finns det dem som har tur, som jag, som får massor med hjälp och då kan det lösa sig.

Då missuppfattade jag dig totalt för tyvärr framstod ditt inlägg som väldigt oförstående. Skönt at det inte var så då.

Visst kan man älska att amma även om det är tungt, jag gjorde det, eller jag hatade det jobbiga och älskade det härliga. Men då hade jag stöd och personer som förtsod hur viktig amningen var för mig omkring mig. Både min man, min familj och personal på sjukhuset. Utan det hade jag inte orkat och hade jag tvingats till inläggning en gång till hade jag slutat direkt.

Jag har stött på många med svåra problem och de flesta jag känner har haft något som strulat i början. Jag har en kompis som säger att amningen funkade direkt. Hon är den enda jag känner som upplevt det. Några har fått hjälp med att hantera det som är nomal smärta och andra har fått stöd till att komma tillrätta med problem som lett till smärta, andra har stått utan hjälp eller fått för lite hjälp och de har gett upp. Ingen jag känner har gjort det pga utseendet. Jag tror säkert att det förekommer, men jag har svårt att tro att det skulle vara vanligt.

Håller med. Det är som att det saknas gråzoner i amningsinformationen. Antingen får man en bild av att amning är något som går som en dans, allt är bara rosenrött myspys och mjölken flödar eller så får man höra att de sjukaste smärtor man kan ha är HEEEEEEELT normala och nåt man bara för räkna med i början. Ingen är bara enkelt ärlig och rak och säger att aming ska inte göra ont, då är något fel, men det är vanligt att det gör ont i början och om man gör si och så kan man lösa problemen. Typ.

I början märkte vi faktiskt skillnad på ersättning och bröstmjölk, de sov mycket bättre på ersättningen. Men jag hade en tuff amningssstart och ammar tvillingar.  Eftersom jag pumpade kunde jag tycligt se att mjölkmängden var mindre på kvällarna. Jag tror att det berodde på att jag var för sliten och utmattad på kvällarna för att kroppen skulle orka producera tillräckligt för två bebisar. Så snart amningen etablerades och strulet lade sig så började de sova precis lika gott på mjölk som på ersättning vilket jag tolkade som att produktionen kom igång på riktigt när jag inte längre var lika sliten.

För mig gjorde det ju dock ingen skillnad om de åt ersättning eller inte, när de fick flaska så fick ju jag pumpa för att hålla igång produktionen.